Heimerssons kolumn

Diskutera ämnen som inte hör hemma i något annat forum.

Re: Heimerssons kolumn

Inläggav Anders G » tor 30 nov 2017, 11:39

Beteendet med överåriga gubbar som inte fattar hur man korrekt bemöter kvinnor, utan oönskade sexuella element, heter gubbsjuka. Mattes tjafs vet jag inte vad det kallas.
They don't like it up'em, you know!
Användarvisningsbild
Anders G
 
Inlägg: 6603
Blev medlem: sön 18 dec 2005, 20:15
Ort: Walmington on Sea

Re: Heimerssons kolumn

Inläggav Tryggve » tor 30 nov 2017, 11:59

Hans S skrev:Finns det någon saklig kritik av #meeToo i Sverige. Franska Wiki har lite. Tyska ännu mindre. Likaledes Nederländska. Engelska och Svenska, inget om kritik.

Som jag fattar det i de olika språken så år det som stör mest "trial by media". Eller som Le Canard enchaîné formulerar det:
(Googleöversatt från franska Wiki till engelska med små korrigeringar av mig.)
Thus, Le Canard enchaîné expresses its respect for women who have found the courage to speak publicly about the harassment they have suffered, but would like to emphasize the fear that the spreading of this type of talk on the social network platform rather than before a court turns Twitter into a popular jury.

MVH

Hans

Jo, en del sådan kritik finns ju. Dock är det väl inte sådan som Heimersson levererar. Speciellt i sin Resumé-intervju.

Överlag så är det väl sällan det blir så lyckat när män försöker sig på att kritisera meetoo-kampanjen. Kontentan brukar vara att tafsande inte är så mycket att hetsa upp sig över, och att kvinnorna borde slappna av lite.

Vilket väl är ett rätt gott bevis på att kampanjen verkligen behövs.
Användarvisningsbild
Tryggve
Forummoderator
 
Inlägg: 8641
Blev medlem: mån 18 apr 2005, 23:03
Ort: Mölndal

Re: Heimerssons kolumn

Inläggav Matte » tor 30 nov 2017, 13:32

Tryggve skrev:Nå, att det blir "åldringshat" involverat är väl inte så konstigt när det verkar handla om äldre människor som uppvisar någon typ av mentalt haveri. Då kan åldern mycket väl spela in dessutom.

Det blir väl kanske snarare överslätande iofs. Att man lite anser att personen ifråga inte riktigt är ansvarig för sina egna uttalanden. Det vore intressant om det fanns exempel på hans gubbsjuka från tidigare saker som han har skrivit.
Nu diskuterar vi en text i media - inte Heimerssons uppförande såvitt jag vet (som ju kan vara gubbsjukt). Att hänvisa till en textförfattares kön, etnicitet eller ålder för att bedöma dess halt är ett kardinalfel. Alltid! Punkt!

Nittiåringen Jan Myrdal kom - om inte kritik - så med en klok kommentar:

http://fib.se/article/jan-myrdal-tvaa-p ... opaa-metoo

Det många kvinnor nu berättar i reportage och med upprop rör inte något allmänt gatuvåld utan specifikt sådana sexualbrott från överordnade som står i särskild strid med den rättsuppfattning som under folklig kamp utformats i vår kultur och som vår svenska brottsbalk därmed i 6 kap, § 3 tar på stort allvar.
Det må röra sig om husbonde-piga, regissör-skådespelare, lärare-elev, idrottsledare-deltagare, stjärnreporter-volontär eller för den delen biskop-troende. Sådant är ingenting för ledning, fackförening eller vänkrets att ta ställning till. Det är brott vilka omedelbart skall polisanmälas, läkarundersökas och utredas.
Den nuvarande diskussionen där de istället blir arbetsgivarfrågor, pressuthängningar, smusselrykten och fackligt ansvar är helt igenom rättsvidrig.
Att vänta - något/några år i värsta fall - innebär därtill grav rättsosäkerhet då all möjlig bevisning är borta och ord blott ställs mot ord.
min fetning
Es gibt keine Landstrasse für die Wissenschaft, und nur diejenigen haben Aussicht, ihre lichten Höhen zu erreichen, die die Mühe nicht scheuen, ihre steilen Pfade zu erklimmen.

K. Marx
Användarvisningsbild
Matte
 
Inlägg: 5927
Blev medlem: tor 30 nov 2006, 13:58
Ort: Norrbotten

Re: Heimerssons kolumn

Inläggav Tryggve » tor 30 nov 2017, 14:31

Matte skrev: Att hänvisa till en textförfattares kön, etnicitet eller ålder för att bedöma dess halt är ett kardinalfel. Alltid! Punkt!

Nja. Eftersom just tilltagande ålder kan medföra demens och personlighetsförändringar så torde det väl ha viss relevans för bedömningen av text.

När det gäller Myrdal så är mitt intryck mest "meh". Han verkar också missa poängen med MeeToo, att detta inte bara handlar om att anmäla brott, utan i första hand uppmärksamma en kultur där dessa problem ignoreras eller tystas ned. Sexuella trakasserier är väl för övrigt i allra högsta grad en arbetsgivarfråga, eftersom det handlar om arbetsmiljö. Och det är väl definitivt något som ledningen ska, och måste, ta ställning till. Problemet är väl att man oftast slätar över sådant beteende.

Och när han skriver att det inte heller är något för vänner att ta ställning till så skulle jag vilja säga: tvärtom. Om man som vän inte tar ställning till kompisar som gör sånt här så sanktionerar man ju just den här typen av beteende hos sina kompisar. JU fler som säger till att det inte är ok desto bättre. Att som vän inte ta ställning är del av problemet med tystnadskulturen.

Så nej, jag håller inte med om att det där är en klok kommentar. :-)

Problemet är väl att få män kan förstå det här öht. Och det är väl just det som är problemets kärna. Kulturen är så genomsyrad av att man inte behöver fråga om lov.

Exempel:
https://www.youtube.com/watch?v=wWoP8VpbpYI

Harrison Ford has played some of the most iconic male heroes ever to appear on film. Many of his most popular characters antagonize women, disregard basic ideas of consent and ultimately force themselves on their love interests. Although each movie attempts to frame these actions as sexy or romantic, predatory is a more fitting description.


EDIT: och det är jävligt typiskt att det är först när en man kommenterar detta som det får stort genomslag....
Användarvisningsbild
Tryggve
Forummoderator
 
Inlägg: 8641
Blev medlem: mån 18 apr 2005, 23:03
Ort: Mölndal

Re: Heimerssons kolumn

Inläggav Tryggve » tor 30 nov 2017, 14:50

Och när det gäller kulturpersonligheten (om man nu ska prata om uthängning av folk) så har vederbörandes beteende tydligen varit känt sedan 1980-talet.

http://www.helahancock.se/livet/alla-kande-kladan/

Dagen efter DN-artikeln skriver tidningens kulturchef Björn Wiman om kvinnornas ”modiga och skrämmande vittnesmål”, talar om ett ”avslöjande” och formulerar sig i största allmänhet som om han ditintills inte haft en aaaning om vad den däringa ”Kulturprofilens” haft för sig.
Björn Wiman, du måtte skämta! Vi talar för helvete om KLÅDAN!

För så kallade vi honom, den där ”Kulturprofilen”. Vi. Allihopa.
Vi som satt på Prinsen på åttio- och nittiotalet.
Vi som jobbade som skribenter, eller musiker eller var anställda på någon av tidningsredaktionerna.
Vi som på något sätt intresserade oss för kultur.
Vi som … Oh hell. Faktum är att alla som över huvud taget gått ut på krogen i Stockholm de senaste fyrtio åren känner till honom. Inklusive du, Björn Wiman.



Expressen skrev väl för övrigt om det redan 1997. Då var det väl även ekonomiska oegentligheter med också, men även hans beteende mot kvinnor.
https://www.expressen.se/kultur/jens-li ... -forklara/

Det tystades ned. Och det är där som problemet ligger. Det handlar inte om att "man måste bara våga anmäla", utan mer.

EDIT; förlåt, nu blev det väldigt off topic. Men man kan väl se det som en del av vad detta med MeeToo handlar om, och som (vad det verkar) rätt få män verkar begripa.
Och ålder kan nog även spela roll i synen på detta, i form av "barn av sin tid". Jag länkade ju till en krönika av Elisabet Höglund tidigare, där hon föreföll mena att "ett nyp i rumpan är inte så farligt". Det kan väl vara så att synen förr var så att det var så det var, och det var bara som kvinna att gilla läget.
Användarvisningsbild
Tryggve
Forummoderator
 
Inlägg: 8641
Blev medlem: mån 18 apr 2005, 23:03
Ort: Mölndal

Re: Heimerssons kolumn

Inläggav micke.d » tor 30 nov 2017, 14:59

Matte skrev:Nittiåringen Jan Myrdal kom - om inte kritik - så med en klok kommentar:

http://fib.se/article/jan-myrdal-tvaa-p ... opaa-metoo

Det många kvinnor nu berättar i reportage och med upprop rör inte något allmänt gatuvåld utan specifikt sådana sexualbrott från överordnade som står i särskild strid med den rättsuppfattning som under folklig kamp utformats i vår kultur och som vår svenska brottsbalk därmed i 6 kap, § 3 tar på stort allvar.
Det må röra sig om husbonde-piga, regissör-skådespelare, lärare-elev, idrottsledare-deltagare, stjärnreporter-volontär eller för den delen biskop-troende. Sådant är ingenting för ledning, fackförening eller vänkrets att ta ställning till. Det är brott vilka omedelbart skall polisanmälas, läkarundersökas och utredas.
Den nuvarande diskussionen där de istället blir arbetsgivarfrågor, pressuthängningar, smusselrykten och fackligt ansvar är helt igenom rättsvidrig.
Att vänta - något/några år i värsta fall - innebär därtill grav rättsosäkerhet då all möjlig bevisning är borta och ord blott ställs mot ord.
min fetning


Fast här har ju Myrdal objektivt fel. Sexuella trakasserier är faktiskt något som är en arbetsgivarfråga enligt diskrimineringslagen.
Hädanefter kallar jag dem Daesh.
Användarvisningsbild
micke.d
Forummoderator
 
Inlägg: 13261
Blev medlem: tis 05 jan 2010, 19:02
Ort: Ultima Thule

Re: Heimerssons kolumn

Inläggav Tryggve » tor 30 nov 2017, 15:42

micke.d skrev:Fast här har ju Myrdal objektivt fel. Sexuella trakasserier är faktiskt något som är en arbetsgivarfråga enligt diskrimineringslagen.

Så sant. Det är väl också något som facket kan bli involverat i vid anmälan, så han har väl även fel när han säger att det inte är något för facket att lägga sig i. För det kan väl bli en facklig angelägenhet vid en anmälan, om inte arbetsgivaren agerar.
http://www.arbetsmiljoupplysningen.se/A ... asserier-/

Med tanke på vad Myrdal skriver om att "läkarundersökning ska ske" så verkar det som om han helt har missat detta med att MeeToo också (eller snarare till största delen) handlar om sexuella trakasserier och att det finns en stor acceptans kring detta.
Användarvisningsbild
Tryggve
Forummoderator
 
Inlägg: 8641
Blev medlem: mån 18 apr 2005, 23:03
Ort: Mölndal

Re: Heimerssons kolumn

Inläggav Tryggve » tor 30 nov 2017, 18:32

Det här tycker jag för min del är rätt kloka ord när det gäller "boys will be boys"-attityden som man ofta ser.
http://www.helahancock.se/livet/boys-will-be-boys/
För killarna i klassen är dessvärre vanliga killar. De tycker att de pluggande tjejerna är fåniga. De anstränger sig rent av för att gå brudarna på nerverna: de skriker, slåss, skriker FETTA i tid och otid, dänger sina skolböcker i borden för att skrämmas, knuffas, hånas och sparkar med jämna mellanrum in tjejernas skåpdörrar. Det sägs också förekomma nazisthälsningar i korridoren, nedlåtande kommentarer, hånflin och utstötning i största allmänhet.
Föga förvånande klagar tjejernas föräldrar så småningom till skolan. Kallas då pojkarnas föräldrar till ett möte? Nej, man skickar ett mail till samtliga elevers föräldrar med uppmaningen att ”prata med sina barn”. I mailet finns för säkerhets skull till och med ett förklenande: ”Det var och en gör är kanske inte så allvarligt, men den samlade effekten blir stor …”
Med andra ord: boys will be boys. Man vet ju hur killar är i den där åldern … De har det ju inte så lätt!

Så där är det för flickor som Jessica, överallt. Så har det varit i alla tider. Det förmörkande av deras tillvaro som pojkarna i deras omgivning är upphov till, det som gör att tjejer ofta går till skolan med gråten i halsen och ursinnet och ångesten bankande i bröstet – det tycker skolorna egentligen inte är särskilt allvarligt. Och i alla fall inget som går att göra nåt åt.
Snacka tystnadskultur …


Förhoppningsvis så leder MeeToo faktiskt till att den här attityden inte är ok längre. Och att man faktiskt tar kvinnors uttalanden kring detta på allvar, för nog tusan är det en stor del av problemet, att män inte lyssnar. Det kan man ju gå in och titta på i trådar om sexism och trakasserier inom och utom skeptikerrörelsen här på forumet om man vill.

Det är inte direkt forumets stoltaste stund när man läser det.... Att det inte kan vara ett så stort problem, eftersom man (som man) inte har sett det själv verkar vara en rätt vanlig åsikt. Liksom att en del män minsann också har blivit utsatta, och det var inte så farligt, så kvinnor kanske borde tagga ned lite.
Typ.
Det visar väl på hur utbrett problemet är.
Användarvisningsbild
Tryggve
Forummoderator
 
Inlägg: 8641
Blev medlem: mån 18 apr 2005, 23:03
Ort: Mölndal

Re: Heimerssons kolumn

Inläggav Matte » tor 30 nov 2017, 19:34

micke.d skrev:
Matte skrev:Nittiåringen Jan Myrdal kom - om inte kritik - så med en klok kommentar:

http://fib.se/article/jan-myrdal-tvaa-p ... opaa-metoo

Det många kvinnor nu berättar i reportage och med upprop rör inte något allmänt gatuvåld utan specifikt sådana sexualbrott från överordnade som står i särskild strid med den rättsuppfattning som under folklig kamp utformats i vår kultur och som vår svenska brottsbalk därmed i 6 kap, § 3 tar på stort allvar.
Det må röra sig om husbonde-piga, regissör-skådespelare, lärare-elev, idrottsledare-deltagare, stjärnreporter-volontär eller för den delen biskop-troende. Sådant är ingenting för ledning, fackförening eller vänkrets att ta ställning till. Det är brott vilka omedelbart skall polisanmälas, läkarundersökas och utredas.
Den nuvarande diskussionen där de istället blir arbetsgivarfrågor, pressuthängningar, smusselrykten och fackligt ansvar är helt igenom rättsvidrig.
Att vänta - något/några år i värsta fall - innebär därtill grav rättsosäkerhet då all möjlig bevisning är borta och ord blott ställs mot ord.
min fetning


Fast här har ju Myrdal objektivt fel. Sexuella trakasserier är faktiskt något som är en arbetsgivarfråga enligt diskrimineringslagen.
Visst, men nu är det ju så att Myrdal explicit skriver om sexualbrott från överordnade och det faller under allmänt åtal.
Tryggve skrev:Det är inte direkt forumets stoltaste stund när man läser det.... Att det inte kan vara ett så stort problem, eftersom man (som man) inte har sett det själv verkar vara en rätt vanlig åsikt. Liksom att en del män minsann också har blivit utsatta, och det var inte så farligt, så kvinnor kanske borde tagga ned lite.
Typ.
Det visar väl på hur utbrett problemet är.
Det håller jag absolut med om. Frågan är dock om det är vettigt att i en kampanj bunta samman vardagliga trakasserier med grova sexuella övergrepp som våldtäkter. Dels leder det till en medial lynchjustis där anklagelser och utpekanden blir diffusa, dels finns risken att man förminskar de verkliga offrens lidande.
Es gibt keine Landstrasse für die Wissenschaft, und nur diejenigen haben Aussicht, ihre lichten Höhen zu erreichen, die die Mühe nicht scheuen, ihre steilen Pfade zu erklimmen.

K. Marx
Användarvisningsbild
Matte
 
Inlägg: 5927
Blev medlem: tor 30 nov 2006, 13:58
Ort: Norrbotten

Re: Heimerssons kolumn

Inläggav micke.d » tor 30 nov 2017, 19:53

Matte skrev: Visst, men nu är det ju så att Myrdal explicit skriver om sexualbrott från överordnade och det faller under allmänt åtal.

Nja, han påstår att
Det många kvinnor nu berättar i reportage och med upprop rör inte något allmänt gatuvåld utan specifikt sådana sexualbrott från överordnade som står i särskild strid med den rättsuppfattning som under folklig kamp utformats i vår kultur och som vår svenska brottsbalk därmed i 6 kap, § 3 tar på stort allvar. [...]

Vilket faktiskt inte stämmer överens med hur det ligger till. Väldigt många berättar om just sexuella trakasserier som inte behandlas av nämnd paragraf i brottsbalken utan behandlas av diskrimineringslagen.

Han har rätt så till vida att en del är sånt som behandlas av nämnd paragraf och i dessa fall stämmer det han säger om hur det ska behandlas. Men det är ju långt i från allt som är av den karaktären - så i den delen har han fel.
Hädanefter kallar jag dem Daesh.
Användarvisningsbild
micke.d
Forummoderator
 
Inlägg: 13261
Blev medlem: tis 05 jan 2010, 19:02
Ort: Ultima Thule

Re: Heimerssons kolumn

Inläggav Matte » tor 30 nov 2017, 19:58

OK, du menar att han bortser från de mer vardagliga trakasserierna.

Låt mig då referera till en kvinna från s a s det andra hållet, nämligen Timbro:


https://timbro.se/smedjan/handlar-metoo ... ntegritet/
Es gibt keine Landstrasse für die Wissenschaft, und nur diejenigen haben Aussicht, ihre lichten Höhen zu erreichen, die die Mühe nicht scheuen, ihre steilen Pfade zu erklimmen.

K. Marx
Användarvisningsbild
Matte
 
Inlägg: 5927
Blev medlem: tor 30 nov 2006, 13:58
Ort: Norrbotten

Re: Heimerssons kolumn

Inläggav Tryggve » tor 30 nov 2017, 21:23

Matte skrev:Det håller jag absolut med om. Frågan är dock om det är vettigt att i en kampanj bunta samman vardagliga trakasserier med grova sexuella övergrepp som våldtäkter.
Dels leder det till en medial lynchjustis där anklagelser och utpekanden blir diffusa, dels finns risken att man förminskar de verkliga offrens lidande.


MeeToo har väl två egentliga syften, dels visa på hur stort problemet är, och dels att fungera som stöd för utsatta kvinnor så att de vågar anmäla. I båda fallen så verkar det ha varit framgångsrikt. Polisen säger väl att antalet anmälningar har ökat.

Det man gör inom MeeToo är ju att man publicera berättelser och sammanställer dem utan att göra en egen gradering. Tycker man att det är problematiskt så ok, men poängen med kampanjen är ju inte att visa att det finns grader i helvetet. De kvinnor som berättar om vad de råkat ut för mår i en del fall väldigt dåligt även av vardagliga trakasserier, i alla fall att döma av berättelserna. Just berättelserna i sig själva är väl anonyma och pekar väl inte heller ut folk, men jag har för all del inte läst mer än en handfull.

När det gäller lynchstäming så har väl i alla fall svensk press varit tämligen återhållsam med att publicera namn. I fallet Cissi Wallin så var det väl hon som gick ut med namn, och även i fallet med den andra kändis som pekades ut initialt i Sverige så var det väl en kvinna som gick ut med namnet. Tidningarna hakade väl på rätt mycket senare. De som gick ut och pekade ut kulturprofilen nämnde inte några namn, och det gjorde inte tidningarna heller initialt. Och anklagelserna var väl inte speciellt diffusa, utan rätt konkreta.

Att du sedan skriver "förminskar de verkliga offrens lidande" är ju också rätt intressant. Vilka är de verkliga offren, och hur förminskas deras lidande genom MeeToo menar du? Jag antar att du inte menar att man borde hålla käft om man "bara" har blivit trakasserad jämfört med någon som har blivit våldtagen, men det vore intressant att se vad du menar med "de verkliga offren". Man kan ju må oerhört dåligt och lida även av att bli trakasserad, speciellt om det pågår länge och anmälningar och klagomål inte hjälper.

Jag tror som sagt helt enkelt att man som man inte kan relatera till detta med hur mycket sexuella trakasserier och övergrepp som kvinnor har i sin vardag hela tiden. MeeToo kanske kan ändra på det. Den är sprungen av frustration över att ingen lyssnar.

EDIT: och där blev jag rätt off-topic igen. Nåja. Jag vill nog mena att både Heimersson och Myrdal av allt att döma missar poängen med MeeToo, och varför den faktiskt behövs. Om det sedan beror på ålder eller ej må så vara. Jag skulle tro att den viktigaste faktorn är att de båda är män som är inflytelserika. Därför kan de inte riktigt relatera till de problem om MeeToo belyser.
Användarvisningsbild
Tryggve
Forummoderator
 
Inlägg: 8641
Blev medlem: mån 18 apr 2005, 23:03
Ort: Mölndal

Re: Heimerssons kolumn

Inläggav micke.d » tor 30 nov 2017, 22:23

Matte skrev:OK, du menar att han bortser från de mer vardagliga trakasserierna.
Ja, vilket är rätt märkligt om man ens lite grann tagit del av vad folk skrivit under #metoo.

Matte skrev:Låt mig då referera till en kvinna från s a s det andra hållet, nämligen Timbro:

https://timbro.se/smedjan/handlar-metoo ... ntegritet/

Två tankar om det: Först, så är episoden hon berättar inte något som platsar under MeToo. MeToo handlar inte om skitstövlar i allmänhet eller feminism i allmänhet, utan specifikt om sexuella trakasserier och övergrepp. Detta var inte ett exempel på det. Jag frågar mig varför hon tar upp det alls. Hon verkar inte riktigt ha koll på vad det handlar om.

För det andra så tar hon av okänd anledning väldigt lätt på det hon kallar tjat. Hon verkar inte förstå att det är sexuellt trakasseri, utan verkar tro att endast sexuella aktiviteter är det. Det här citatet anser jag visar att hon inte riktigt förstår det här:
Dels därför att många av de vittnesmål som nu framkommit handlat om situationer där kvinnor gått med på sexuella aktiviteter som de egentligen inte ville ha – där inget våld eller tvång förekommit men där tjat ändå upplevts som så påträngande att de gjort saker de ångrat djupt efteråt. I många fall är mannen sannolikt väl medveten om att hans sängkamrat inte är helt med på tåget, men knappast i alla. Är det då ändå ett övergrepp?

Svaret är ja - det är ett övergrepp som föregåtts av sexuella trakasserier.
Hädanefter kallar jag dem Daesh.
Användarvisningsbild
micke.d
Forummoderator
 
Inlägg: 13261
Blev medlem: tis 05 jan 2010, 19:02
Ort: Ultima Thule

Re: Heimerssons kolumn

Inläggav Hans S » fre 01 dec 2017, 10:22

SvD har en relaterad artikel idag:

Torbjörn von Krogh: Därför har #metoo tagit pressetiken på sängen

Är de etablerade medierna alltför försiktiga med utpekanden i samband
med #metoo, eller håller de tvärtom på att överge sin medieetiska kompass
i ¬konkurrensen med de sociala medierna? Att de etiska riktlinjerna kan tyckas otydliga har sin historiska förklaring.
För några år sedan lyssnade stora delar av Medie¬sverige på kvällstidningarnas chefredaktörer i podden ”MattssonHelin”. Det var ett nattligt samtal en gång i veckan om publicistik, annonsmönster och etik. Stämningen var varm och kollegial, smågruffen närmast rituella.
Idag har madrasserna rullats ut och krigiska fanfarer blåsts. Aftonbladets kulturchef Åsa Linderborg anklagar Expressen för att inta ”ledarpositionen i skampålejournalistiken” efter uthängningen av Fredrik Virtanen (Aftonbladet 31/10), och kritiserar Expressens chefredaktör ¬Thomas Mattsson för att vara en ”ryggradslös publicist” (Aftonbladet 23/11), medan Mattsson i sin tur menar sig sakna respekt för Linderborgs ”intellektuella oreda” och svepande språkbruk; där ”går verkligen skam på torra land” (Expressen.se 26/11). #Metoo-relaterade utredningar pågår inom public service-bolagen om olika befattningshavare och uppgifter därifrån sprids vidare. Advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg varnar för lynchstämning och allmän moralpanik och tycker inte att ansvarsfulla publicister behöver redogöra för händelser ”i alla sina snaskiga detaljer” (Advokaten 8/2007). -Aftonbladets Lena Mellin anser att pressens etiska regler ”håller på att erodera” (Aftonbladet 23/11). Fredrik Virtanen anmäler flera tidningar till Allmänhetens pressombudsman (PO).
Vad har hänt? Håller medieetiken på att vittra sönder? För att kunna behandla ämnet är det viktigt förstå vad medieetik är och vilken funktion den fyller.
Fröet till dagens medieetik började gro i London på 1620-talet, konstaterar Stephen Ward i ”The invention of journalism ethics” (2004). När publikationerna gick från att vara enstaka nyhetshäften till att bli återkommande tidningar som utkom en gång i veckan växte en relation fram mellan redaktör och läsare. Redaktören tvingades bry sig om sin läsare så att denna ville återkomma. Kritiska synpunkter från läsare publicerades, redaktörerna svarade och rättelser infördes. Redaktören ville hålla statsmaktens censor på gott humör och samtidigt för¬säkra en skeptisk läsekrets att innehållet var att lita på.
En etikretorik växte fram kring begrepp som sanning, trofasthet och opartiskhet. Redaktörerna anpassade sig till de ramar som starkare makter ställt upp, men utmanade också dessa ramar när deras egen makt ökade i takt med stigande upplagor och större politiskt inflytande. Journalistiken professionaliserades genom bland annat pressklubbar som främjade etiska regler och som ställde upp högre ideal för verksamheten än makt och mammon: pressen bör verka i allmänhetens och demokratins tjänst.
Självsanering blev ett allt viktigare svar på kritik från lagstiftare och opinion. Formulerandet av etiska regler har enligt internationell forskning oftast två mål; ett utåtriktat pr-syfte för att dokumentera en seriös verksamhet och ett inåtriktat för att utbilda och vägleda journalister i vad som definieras som god journalistik. Klagonämnder i Europa har ofta tillkommit eller skärpts efter statliga påstötningar under andra hälften av 1900-talet; i Sverige som i Norge, Danmark, Finland, Tyskland med flera länder.
När informationen idag flödar allt snabbare och vidare på nätet har de gamla nyhetsmediernas monopol på ¬nyhetsförmedlingen brutits. En oro över att oetiska och oansvariga publiceringar utanför den etablerade sfären ska smitta de traditionella medierna har existerat, men inte vuxit i styrka förrän nu när kraften från #metoo sköljer in i redaktionslokalerna, främst vad gäller utpekandet av enskilda förövare, ofta namngivna i de sociala medierna. Nyhetsredaktionerna reagerar på olika sätt, ibland utan att kunna eller vilja motivera sina beslut så att publiken förstår dem.
Det historiska perspektivet hjälper oss att förstå att medieetiken varierar över tid i förhållande till påverkan från stat, marknad och publicistiska ideal. Ett annat ¬perspektiv framträder när vi jämför Sverige med andra länder. På avstånd ser exempelvis Sverige och Norge ut att vara lika: båda har haft en långvarig och omfattande tidningsutgivning och en partipress som professionaliserades under 1900-talet; båda har starka public service-bolag som i slutet av förra århundradet utsattes för kommersiell konkurrens; båda var internationellt sett tidiga med att inrätta klagonämnder för pressen (1916 i Sverige och 1928 i Norge); och båda är framstående företrädare för det som forskare kallar ”den demokratiskt korporativa medie¬modellen” och har en självsanering som hör till de mest utvecklade i världen.
Vid en närmare granskning framträder dock flera viktiga olikheter. Den svenska modellen med ett ensamansvar för utgivaren finns exempelvis inte i Norge. I Sverige pressade Socialdemokraterna i riksdagens konstitutionsutskott 1969 pressens organisationer att inrätta Allmänhetens pressombudsman (min kursivering) och skapa en majoritet för allmänhet och jurister i klago¬nämnden. I Norge ställde den socialdemokratiska kulturministern Åse Kleveland hårdare krav på medierna på 90-talet. För att undvika ett ”vilda västern” på medieområdet krävde hon skärpning samt att pressens själv¬sanering utvidgades till att omfatta även radio och tv.
I Sverige är den icke lagstadgade etiska prövningen uppdelad på flera händer i flera avseenden; i Norge är den samlad i ett organ och omfattar ”hele den journalistiske prosessen”, med hantering av publiceringar, arbets¬metoder och textreklam i olika medieformer. Kanske tar Sverige i detta avseende steg i norsk riktning nästa år – en utredning inom organisationen Utgivarna kommer i varje fall i dagarna att föreslå detta. I Sverige är huvudmannen Pressens samarbetsnämnd fullständigt anonym; i Norge är Norsk presseforbund en synlig och samlande kraft i medielandskapet. I Sverige har bedömningarna i Pressens Opinionsnämnd (PON) över tid blivit situationsbestämda, bland annat som en reaktion mot tendenser till juridifiering under 80-talet. Sedan dess är devisen enligt publicitetsreglerna ”en ansvarig hållning inför den publicistiska uppgiften” till skillnad från en ”formell regeltillämpning”.
Även i Norge bedöms anmälningarna från fall till fall, men alltid med en hänvisning till den paragraf i det mer nyanserade regelverk som åberopas. Det är lätt att söka på enskilda paragrafer i nämndens databas för att finna fällningar och frianden inom ett område, vilket inte är möjligt i Sverige. Just den ständiga hänvisningen till ¬regelparagraferna innebär att det är lättare för norska journalister att nyanserat förklara och diskutera sina pub¬liceringar med läsare, lyssnare, tittare.
I Sverige är utrymmet för mer svepande motiveringar större, men åtskilliga svenska redaktörer har i spåren av #metoo-vågen självkritiskt lovat att bli bättre på att förklara sina publiceringsgrunder för allmänheten. Under många år har den norska motsvarigheten till PON vid varje sammanträde valt ut några ärenden där nämndens diskussioner och beslut direktsänts på nätet (sändningarna ligger på journalisten.no). Detta har gjort det möjligt för kritiker att i bästa fall lära sig hur nämnden argumenterar och genom transparens motverka olika konspirationsteorier. I Sverige är nämndens diskussioner inte öppna för insyn. Dock har Ola Sigvardsson som PO med tiden blivit mer öppen och frispråkig i sin roll.
Dessa skillnader mellan Sverige och Norge har lyfts fram i norska medier efter #metoo och de efterföljande samlade upp¬ropen och vittnesmålen. ”Mediene skal ikke være en gapestokk” (skampåle) sade Elin Floberghagen som är generalsekreterare i Norsk Presseforbund till tidningen Kampanje (17/11). Hon vill inte ha ”svenske tilstander” med uthängningar av identifierade personer. Ribban måste ligga högt i detta slags publiceringar, särskilt om de bygger på anonyma källor, och den som utsätts för allvarliga beskyllningar har rätt till samtidigt bemötande, poängterar hon. Norska feministiska forskare och debattörer varnar för att uthängningar och folkdomstolar i sociala medier kan föra #metoo på villospår. Synligheten är viktig men räcker inte för att åstadkomma social förändring, en lärdom från den arabiska våren. I stället förordar de att nästa fas bör handla om att formulera politiska krav.
I Sverige har bland andra Åsa Linderborg hänvisat till den norska återhållsamheten som ett föredöme. Sedan dess har dock även några norska medier identifierat ¬personer anklagade för sexuella förseelser och brott, till exempel en chef inom Schibsted – den norska koncernen som bland annat äger Aftonbladet och SvD i Sverige – som (när detta skrivs) inte namngivits i centrala svenska ¬medier.
Det geografiska perspektivet visar att medieetiken utformas i samklang med nationella särdrag och tidsanda. Etiska regler är inte givna av en högre makt.
Så: tillbaka till frågan om medieetikens livskraft. Den svenska medieetiken är inte död och inte heller döende. Däremot har etablerade etiska regler och konventioner än en gång ställts inför ett starkt missnöje och en stark opinion. Denna gång är det inte politiker med en folklig kritik mot pressen bakom sig som formulerar kraven, utan otaliga kvinnor som via sociala medier själva kräver synlighet och förändring utifrån en uppdämd ilska över lomhörda makthavare och medier. Hotet är inte längre lagstiftning utan likgiltighet.
#Metoo illustrerar kraften som uppstår när sociala och etablerade medier i vissa delar samverkar för att lyfta fram såväl strukturer som aktörer. Medierna har an¬passat sig förr och kommer efter en tids vilsenhet förmodligen att på nytt finna de förhållningssätt som förenar publicistiska mål med samhälleliga värderingar och ¬affärsmöjligheter.
Torbjörn von Krogh
Fil dr i medie- och kommunikationsvetenskap och för¬fattare till bland annat ”Medieetik. Framväxt, funktion och framtid” (2016)

https://www.svd.se/darfor-har-metoo-tag ... -pa-sangen


MVH

Hans
Detta innefattar inte X eller Y.
Användarvisningsbild
Hans S
 
Inlägg: 1548
Blev medlem: mån 26 okt 2009, 21:26
Ort: Utrikes

Re: Heimerssons kolumn

Inläggav L. Mäkinen » fre 01 dec 2017, 10:31

Eftersom tråden har dragit iväg från Heimersson till hela uppropet tänkte jag inflika att det inte bara är gamla gubbar som har konstiga värderingar. Jag (som många andra) läser då och då trådar på forumet Flashback och nyligen den om Moa Hjelmer, https://www.flashback.org/t2892744, som berättat att hon blivit våldtagen av en annan idrottare. Där framförs saker som att "nej bara är för att verka präktig" eller att "man säger att det var våldtäkt för att man varit otrogen med en bekant" och "skulle man inte tjata blir det inget ligga".
Jag har förstås inget belägg för att de skrivande är yngre än Heimersson, men de flesta i mogen ålder klarar att skriva någorlunda korrekt svenska.
Alla ska dö, fast de flesta inte just idag!
Användarvisningsbild
L. Mäkinen
 
Inlägg: 1086
Blev medlem: tor 17 mar 2011, 12:14

FöregåendeNästa

Återgå till Vardagsrummet

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare och 3 gäster