Vem lämnar vem?

[piotrr]

Jag tror att du kan ha en poäng, Blenda. Det verkar åtminstone stämma med mina anekdotiska erfarenheter från när jag var aktiv i Mansjouren. Det var många bittra män som inte visste hur de skulle överleva skilsmässan eftersom de inte hade några bekanta kvar. Jag vet dock inte hur mycket det var deras eget "fel" att det blivit så, och hur mycket det handlar om att gemensamma bekanta hellre väljer att hålla kontakten med kvinnan än med mannen efter en separation.

[Blenda]

Jag tror att du kan ha en poäng, Blenda. Det verkar åtminstone stämma med mina anekdotiska erfarenheter från när jag var aktiv i Mansjouren. Det var många bittra män som inte visste hur de skulle överleva skilsmässan eftersom de inte hade några bekanta kvar. Jag vet dock inte hur mycket det var deras eget "fel" att det blivit så, och hur mycket det handlar om att gemensamma bekanta hellre väljer att hålla kontakten med kvinnan än med mannen efter en separation.

Jo, via jobbet har ju jag också träffat en hel del av de där männen och något som varit lite jobbigt har varit att de utgår ifrån att alla kvinnor alltid ställer sig på kvinnans sida (Om det inte är nya potentiella partners), de är öppet aggressiva och avståndstagande och kan tolka små misstag som rena krigshandlingarna, t.ex. att man lämnat information till modern som man utgått ifrån att hon lämnat vidare därför att man inte haft klart för sig hur frostigt det varit dem emellan. De inbjuder inte till samtal och man drar sig för att fråga hur det är, eftersom man är rädd för att det också ska feltolkas, att man bara är nyfiken o.s.v. Ovanan vid starka känslor tycks vara väldigt stor hos många män - de kan inte alls hantera det själva, vägrar att ta emot hjälp o.s.v. och jag tror inte heller att män i gemen har någon större vana vid att stötta varandra på något konstruktivt vis. Möjligen kan man hata i grupp, men sorg, saknad och känslan av att vara ratad - det pratar man inte om.

[amandaduregard]

The National Center for Health Statistics reports that from 1975 to 1988 in the U.S., in families with children present, wives file for divorce in approximately two-thirds of cases. In 1975, 71.4% of the cases were filed by women, and in 1988, 65% were filed by women.[27] It is estimated that upwards of 95% of divorces in the U.S. are "uncontested", because the two parties are able to come to an agreement without a hearing (either with or without lawyers/mediators/collaborative counsel) about the property, children, and support issues.

Källan: http://www.cdc.gov/nchs/data/mvsr/supp/mv39_12s2.pdf

[Englund]

Bland lesbiska är det sannolikt vanligare att kvinnor lämnar.

Badom tish!

Jag tror det beror lite på ålder. Bland unga = mannen lämnar. Bland äldre = kvinnan lämnar.

Jag tror även att det är vanligare att kvinnor är de som lämnar lesbiska förhållanden i yngre åldrar.

[Blenda]

Bland lesbiska är det sannolikt vanligare att kvinnor lämnar.

Badom tish!

Jag tror det beror lite på ålder. Bland unga = mannen lämnar. Bland äldre = kvinnan lämnar.

Jag tror även att det är vanligare att kvinnor är de som lämnar lesbiska förhållanden i yngre åldrar.

[Xantippa]

Melissa är osäker.

http://www.youtube.com/watch?v=S5DdrY6tkM4

[Blenda]

Melissa är osäker.

http://www.youtube.com/watch?v=S5DdrY6tkM4

Fin låt. Ja frågan är ju när uppbrottet sker. Är det när man bestämmer sig för att gå eller är det då man inte längre är särskilt angelägen om att stanna?

[micke.d]

Så jag bör alltså sikta in mig på en 106-åring?

Är du verkligen 198?

[Zartax]

Så jag bör alltså sikta in mig på en 106-åring?

Är du verkligen 198?

Snarare 60?

Men Blenda, den var ju den UNDRE gränsen. Du får ta en hur ung man du vill. För det finns det inga regler vad jag vet.

[Blenda]

Så jag bör alltså sikta in mig på en 106-åring?

Är du verkligen 198?

Snarare 60?

Men Blenda, den var ju den UNDRE gränsen. Du får ta en hur ung man du vill. För det finns det inga regler vad jag vet.

59 för att vara exakt. Och regler? Jag tror bara inte att jag står så högt på listan över det naturliga urvalet längre. Men man kan ju titta på film om man vill minnas hur det var.

[piotrr]

The National Center for Health Statistics reports that from 1975 to 1988 in the U.S., in families with children present, wives file for divorce in approximately two-thirds of cases. In 1975, 71.4% of the cases were filed by women, and in 1988, 65% were filed by women.[27] It is estimated that upwards of 95% of divorces in the U.S. are "uncontested", because the two parties are able to come to an agreement without a hearing (either with or without lawyers/mediators/collaborative counsel) about the property, children, and support issues.

Källan: http://www.cdc.gov/nchs/data/mvsr/supp/mv39_12s2.pdf

Stort tack! Den sista siffran har jag sett tidigare, som ett del i bekämpandet av föreställningen att alla skilsmässor leder till bråk om vårdnad och umgänge.

[Hans S]

Tackar för svar.

Utan att vara allt för vetenskapliga så verkar det tveklöst vara kvinnorna som lämnar mer än männen. Minst någonstans mellan i två fall av tre och tre fall av fyra.

MVH

Hans

[Suresh]

Katie lämnar Tom.

[Anders]

En högst personlig uppfattning jag har är att män nöjer sig med så lite, alternativt sliter inte konflikter och misshälligheter lika mycket på dem. Har de väl "stadgat sig" så stannar de gärna kvar även om förhållandet är hur trist som helst. Självklart kan det ha med oron för att mista barnen att göra, men jag tror inte att det "bara" är det. Män far ju också mer illa efter en skilsmässa, antagligen för att kvinnan ofta är den enda han har en känslomässig kontakt med, så jag har en känsla av att män tänker längre och mycket i banorna: Man vet vad man har men inte vad man får. Tidigare balanserades väl det med att kvinnan var ekonomiskt beroende, men jag kan tänka mig att mycket av den frustration som en del män känner, ilskan mot feminismen, jämställdheten o.s.v. handlar om att man känner att man hamnat i ett underläge.

Rätta mig gärna ni män!

Nu är ju jag bara en enda man, och i mångt och mycket, talar jag inte för alla män.

Trist kan ju faktiskt vara något en man trivs med, och jag gissar en del kvinnor också. I jämförelse med James Bond är i princip alla äktenskap trista. 45 veckor per år jobbar oftast båda och ett par ggr per år åker man utomlands. Och så fortsätter det tills man går i pension. Så trist är nog normen för alla äktenskap. Man vill hotta upp det trista genom att festa får man fler problem med tiden.

Det jag märkt av en del vänner är att män lämnar när det blir för mycket konflikter. Är mannen lugn och timid kanske han inte vill ha en arg fru hela tiden. Ang underläge så är det bara svaga korkade män som känner sig underlägsna, eller överlägsna, kvinnor.

Det jag också märkt är att ekonomi verkar vara en anledning till problem i äktenskap. Har någon part stora utgifter lär det i långa loppet inte gå bra, och då kommer konflikterna och då kan det ta slut.

Ärligt talat, en man som är någorlunda vältränad och hyfsat smal, har inga problem att hitta nya tjejer. Det ska mycket till om han aldrig hittar någon ny.

[Anders]

Den här tråden behöver en Theme song: Hazell Dean, Who's leaving who.