Vilken religion eller livsåskådning har du?

Här kan du diskutera religiösa ämnen som inte direkt rör vetenskap eller folkbildning.

Vilken religion/livsåskådning har du?

Asatro
1
4%
Buddhism
1
4%
Hinduism
1
4%
Islam
0
Inga röster
Judendom
0
Inga röster
Kristendom
1
4%
Sekulär humanism
7
27%
Sikhism
0
Inga röster
Wicca
0
Inga röster
*Annan som inte finns listad bland alternativen ovan
4
15%
*Ingen
11
42%
 
Antal röster : 26

Re: Vilken religion eller livsåskådning har du?

Inläggav MBY » mån 20 jun 2016, 11:59

Nemesis skrev:
Pupillen skrev:
Nemesis skrev:Fast bland alternativen finns iaf ett tydligt exempel på något som brukar anses vara en livsåskådning men inte en religion, sekulär humanism (är lite förvånad över att det fått så pass få röster).

De få rösterna beror antagligen på att de två frågorna för oss sekulära humanister har två olika svar. Eftersom sekulär humanism inte är en religion så går det inte att avge det svaret på religionsfrågan (på den frågan blir svaret ”ingen”) samtidigt som det på livsåskådningsfrågan naturligtvis inte går att svara ”ingen” eftersom det är fel svar på den frågan.


Så finns det de som är sekulära humanister som röstat på "ingen"?

Antagligen. Själv har jag inte röstat alls. Jämför med resonemanget i mitt förra inlägg. Det torde, tror jag, vara fullt möjligt att ha vilken livsåskådning som helst (inom rimliga gränser) och vara sekulär humanist. Många skulle nog inte ens kallas sin sekulära humanism för "livsåskådning" och antingen förneka att de hade någon ö.h.t., eller ha något helt annat. Jag tänker mig att allt inom ideologi (politik och religion är bara två inom denna domän), eller triviala ting som hobbys, etc, kan vara livsåskådning.
Användarvisningsbild
MBY
 
Inlägg: 3291
Blev medlem: mån 29 nov 2004, 21:13
Ort: Stockholm

Re: Vilken religion eller livsåskådning har du?

Inläggav Nemesis » mån 20 jun 2016, 21:45

Men är inte sekulär humanism per definition en livsåskådning?
"We keep being told: 'respect faith'. Well, I actually don't. Because I don't think that lying to children is a respectable occupation." - Christopher Hitchens
Nemesis
 
Inlägg: 1624
Blev medlem: tor 12 okt 2006, 22:04
Ort: Stockholm

Re: Vilken religion eller livsåskådning har du?

Inläggav MBY » mån 20 jun 2016, 23:26

Nemesis skrev:Men är inte sekulär humanism per definition en livsåskådning?

Möjligt, men den är knappast totalitär, dvs komplett och exkluderande. Vissa ideologier, speciellt politiska, kan vara totalitära i betydelsen att de har lösningar för allt i stort och smått. Från ekonomisk politik, till vad som är acceptabelt att tänka, acceptabelt att klä sig med, vilken musik som gäller, vilket politik som gäller, vilka lagar som gäller, hur samhället ska organiseras från nationsnivå ner till familjenivå. Andra ideologier (politiska eller annat) kan vara mer som komplement och ramverk som inte utesluter annat och i stället uppvisar kompatibilitet med andra ideologier, läror, livsåskådningar, osv.

Så, som jag var inne på tidigare kan detta inte kategoriseras i tripp-trapp-trull. Sekulär humanism kan vara en livsåskådning, definitivt, men det utesluter fortfarande inte att personen som håller denna syn är kulturellt religiös eller rentav religiös i traditionell mening. Ej heller utesluter eller inkluderar det personer som är, säg, kommunister eller nazister (ideologier med totallösningar) eller tyr sig till ideologier som kan samsas med andra (liberalism och feminism torde vara två exempel. Speciellt "feminism" som ju inte säger något om vänster/höger, etc). Ej heller utesluter det eller inkluderar det tankar kring enskilda idéer som globalism/världsmedborgare eller tribalism, för att ta två extremer.

Så, även om religion är/kan vara en livsåskådning, så är din fråga fortfarande felställd. En person med en protestantisk pappa och en katolsk mamma kan fortfarande vara religiös och kristen. En person med en hindu till pappa och en jude till mamma kan vara religiös, kan vara hindu, kan vara kristen, kan ha sin egna grej, kan vara sekulär humanist och allt på en gång.

Det spelar ingen roll vilket som "per definition" är livsåskådningar, så länge de inte är komplett totalitära, så är det ändå fråga om gradualism och dessutom "tvådimensionell gradualism" där idéer på olika hierarkiska nivåer kan blandas. Därutöver torde man kunna vara "de facto X", där X är vad som helst.

Min enda slutsats blir mer eller mindre att detta är en privatsak, ungefär som vi "sekulära humanister"¹ tycker att religion borde vara.

Om "omröstningen" skulle kunna göras med typ flera axlar med reglage som kan positioneras analogt, kanske frågan inte skulle vara så felställd. Flervalsalternativ hade varit ett första steg.

1) Om jag är en sådan. Vet ej. Troende är jag ej, men avskyr denna typ av etiketter. Ismer är inget vi behöver mer av.
Användarvisningsbild
MBY
 
Inlägg: 3291
Blev medlem: mån 29 nov 2004, 21:13
Ort: Stockholm

Re: Vilken religion eller livsåskådning har du?

Inläggav Etnavs » lör 25 jun 2016, 21:41

Jag har ingen religion, men en livsåskådning; ”Humanism”. I omröstningen bockade jag för ”Sekulär humanism”, vi menar nog samma sak i alla fall.

Jag är (definierar mig själv som) ateist, ickereligiös och humanist. Jag var kristen för länge sedan men inte längre. Jag är infödd etnisk svensk, infödd i svenska kyrkan, men definierar mig inte längre som kristen på något sätt; varken rent formellt (är inte medlem i någon kyrka), tror inte på kristendomen och ser mig inte heller ”kulturellt” eller ”traditionellt” som kristen. Min inställning till religioner är mycket kritisk, men jag är inte emot de religiösa som personer, de kan vara goda och kloka människor som har rätt i mycket, men jag är övertygad om att de har fel (i frågor om guds existens och liv efter döden m.m.).

Med (sekulär) Humanism menar jag (kortfattat) att jag är ateist, tror inte på en separat själ (eller liv efter döden), astrologi, spöken/andar/änglar eller gud(ar). Min livsåskådning är en skeptisk inställning att hålla för sant det som är rimligt att hålla för sant och att sätta människans bästa i främsta rummet. Mänskliga rättigheter, demokrati, yttrandefrihet, kvinnors rättigheter samt att kunna ifrågasätta allt är viktiga värden, liksom motstånd mot rasism och hedersvåld. Stat, myndigheter och skolor ska vara sekulära, inte ta ställning för/mot någon religion eller för ateism. När det gäller ceremonifrågor (där har humanister vitt skilda ståndpunkter) så är jag positivt inställd till ceremonier. Jag är medlem i Humanisterna.
Etnavs
 
Inlägg: 173
Blev medlem: lör 12 jan 2008, 23:47

Re: Vilken religion eller livsåskådning har du?

Inläggav Nemesis » sön 26 jun 2016, 01:48

MBY skrev:
Nemesis skrev:Men är inte sekulär humanism per definition en livsåskådning?
Så, som jag var inne på tidigare kan detta inte kategoriseras i tripp-trapp-trull. Sekulär humanism kan vara en livsåskådning, definitivt, men det utesluter fortfarande inte att personen som håller denna syn är kulturellt religiös eller rentav religiös i traditionell mening.


Detta var något nytt för mig. Jag trodde att sekulär humanism per definition inkluderade ateism.

MBY skrev:Så, även om religion är/kan vara en livsåskådning, så är din fråga fortfarande felställd. En person med en protestantisk pappa och en katolsk mamma kan fortfarande vara religiös och kristen. En person med en hindu till pappa och en jude till mamma kan vara religiös, kan vara hindu, kan vara kristen, kan ha sin egna grej, kan vara sekulär humanist och allt på en gång.


Kan man verkligen vara hindu och kristen på samma gång? Kristendomen förkastar ju hinduismens gudar, liksom reinkarnation.

Att man kan ha sin egna grej är jag med på, och det är nog ganska utbrett i dagens Sverige (hela New Age-kulturen är ett exempel på detta, folk tror på det som "känns rätt" och liknande). Trots att landet är sekulariserat, så är det rätt få som är uttalade ateister.

MBY skrev:Min enda slutsats blir mer eller mindre att detta är en privatsak, ungefär som vi "sekulära humanister"¹ tycker att religion borde vara.


Jag håller absolut med om att det borde vara så. Jag tycker även att vi till stor grad har uppnått detta i Sverige, även om det finns vissa rester att rensa bort.

Jag såg en gång på en föreläsning med Staffan Gunnarson på Youtube där han (tror jag) höll ett föredrag för någon lokalförening inom Humanisterna. Han sa att på belgiska flygplatser så finns det sekulära kontaktpersoner, och efterlyste även det i Sverige. Då Sverige inte har religion institutionaliserat på samma sätt som Belgien och (såvitt jag vet) inte har religiösa kontaktpersoner på flygplatser så skulle det vara väldigt kufaktigt att efterfråga sekulära diton. Dessutom är jag av princip motståndare till sådan institutionalisering av religion i samhället.

MBY skrev:1) Om jag är en sådan. Vet ej. Troende är jag ej, men avskyr denna typ av etiketter. Ismer är inget vi behöver mer av.


Vad tycker du då om anhängarna till skepticism, som insisterar på belägg hela tiden? :wink:

Jag tycker inte att man per automatik bör förkasta allting som slutar på "-ism".
"We keep being told: 'respect faith'. Well, I actually don't. Because I don't think that lying to children is a respectable occupation." - Christopher Hitchens
Nemesis
 
Inlägg: 1624
Blev medlem: tor 12 okt 2006, 22:04
Ort: Stockholm

Re: Vilken religion eller livsåskådning har du?

Inläggav MBY » sön 26 jun 2016, 12:52

Nemesis skrev:
MBY skrev:
Nemesis skrev:Men är inte sekulär humanism per definition en livsåskådning?
Så, som jag var inne på tidigare kan detta inte kategoriseras i tripp-trapp-trull. Sekulär humanism kan vara en livsåskådning, definitivt, men det utesluter fortfarande inte att personen som håller denna syn är kulturellt religiös eller rentav religiös i traditionell mening.


Detta var något nytt för mig. Jag trodde att sekulär humanism per definition inkluderade ateism.

Det gör det väl också i vardagligt tal. Men "ateism" känns inte som en livsåskådning, speciellt inte i totalitär mening. Ateism proklamerar inte klädstil, helgdagar, kulturell samhörighet, sånger och musik, ekonomiska ställningstaganden, människosyn, människoideal, vetenskapsideal, hur gruppen "vi" och gruppen "dom" definieras, familjeideal, kvinno- och mansideal, osv, osv. Hamna inte i den fällan som många troende försöker placera ateister i, som någon sorts "religion som inte tror" e.dyl.

Redan sekulär är inte helt oproblematiskt om vi behandlar det i termer om livsåskådning. Var för sig, sekulär och humanism, implicerar inte ateism heller, även om alla tre är kompatibla med varandra. Fast ändå inte, kanske. "Sekulär" ensamt, kan rentav betyda motsatsen, dvs de som har en tro men inte låter den gå upp över öronen på dem, inte försöker missionera den och accepterar andra religioner. I den meningen måste man vara religiös för att ens kunna vara sekulär.

För mig har sekulär enbart en tredje betydelse och är en kollektiv term. Ett samhälle kan vara sekulärt eller konfessionellt. Motsatsen till sekulär är konfessionell, kyrklig eller andlig. Och med "konfessionell" som motsats så är rentav sekuläritet definierat i termer av kristendom, dvs någon som inte tyr sig till trosbekännelsen. Så inga termer här är helt oproblematiska och då humanism ej heller implicerar något speciellt angående tro eller icke-tro kan man inte vara säker på att det inte finns någon där ute som inte bara anser sig vara sekulär humanism och kristen (etc), och dessutom kan stringent förklara vad denne menar.

Min enda poäng egentligen är den som andra redan varit inne på: din frågeställning i omröstningen är fel. Det går inte entydigt att besvara. Både religioner, ideal, politiska ideal, etc, är en del av folks livsåskådning men utgör inte hela livsåskådningen. Jag tror inte ens att man ska förutsätta tro hos någon som säger "jag har en kristen livsåskådning", även om det är troligt.

Nemesis skrev:
MBY skrev:Så, även om religion är/kan vara en livsåskådning, så är din fråga fortfarande felställd. En person med en protestantisk pappa och en katolsk mamma kan fortfarande vara religiös och kristen. En person med en hindu till pappa och en jude till mamma kan vara religiös, kan vara hindu, kan vara kristen, kan ha sin egna grej, kan vara sekulär humanist och allt på en gång.


Kan man verkligen vara hindu och kristen på samma gång? Kristendomen förkastar ju hinduismens gudar, liksom reinkarnation.

Varför skulle man inte kunna vara det? Det finns ~40 000 kristna inriktningar och kanske det dubbla i religioner överlag, få av dem sinsemellan kompatibla för någon som med emfas argumenterar för just sin lära. Dvs de som grundat läran eller propagerar den. Men, för alla följare är situationen annorlunda. Vad en trosuppfattning förkastar och inlemmar varierar något enormt. Katolicism, de ortodoxa kyrkorna, lutheranism och protestantism, etc, skiljer sig radikalt i vissa specifika frågor, i andra är man överens. Även om det finns och funnits spänningar mellan dessa tre huvudriktningar, så kommer någon med en fot i varje läger antingen helt problemfritt identifiera sig som kristen, eller tvingas med emfas att utesluta den ena läran till fördel för den andra (eller något eget, ateism, exempelvis).

Vad kristendomen "förkastar" och "kräver" är alltså inte så självklart och såväl reinkarnation som polyteism är faktiskt mer semantik än gigantiska skillnader mellan religioner. Detta kan ha att göra med gemensamt ursprung för religion, eller helt enkelt att människors psyke givetvis har ett gemensamt evolutionärt ursprung. Ibland kallas den hypotetiska urreligionen för "nostratiska panteismen".

Det hela är faktiskt inte ett skvatt konstigare än att det finns rasistiska kommunister, antisemitiska judar, miljöpartister för kärnkraft, vänsterpartister för NATO, moderater som vill ha mer fördelningspolitik, eller för den delen, en AIKare som gillar DIF.

Vi skeptiker kan ibland ha en förbluffande naiv bild av religion och det blir lätt pannkaka om vi försöker tala om för "dem", vad de "egentligen" tror eller egentligen borde tro, baserat på vad vi läst i deras böcker.

Så, kan man vara hindu och kristen på samma gång? Ja, det räcker med att någon påstår att denne är det. Denne eller vi kan kalla de för andlighet i största allmänhet om vi vill.
Nemesis skrev:Att man kan ha sin egna grej är jag med på, och det är nog ganska utbrett i dagens Sverige (hela New Age-kulturen är ett exempel på detta, folk tror på det som "känns rätt" och liknande). Trots att landet är sekulariserat, så är det rätt få som är uttalade ateister.
Jupp. Du säger min poäng helt enkelt. Det är landet som är sekulärt. Det beror på att lagar är sekulära, icke-konfessionella och åtminstone i teorin behandlar alla lika oavsett ursprung och religionsfrihet råder. Det är faktiskt rätt självklart på sitt sätt, att detta inte leder till att ateism blir en majoritetsuppfattning eller ens speciellt vanligt. Många är det nog som är ateister som privatsak. Sekulära samhällen har funnits genom hela historien och vanligtvis har det handlat om tolerans mot minoritetsreligioner snarare än något annat. Så, i första hand religionsfrihet (vilket man kan ha utan sekularism), och om även lagar och tillämpning blir fri från religion, så är samhället sekulärt.

Visst kan man säga att det sammanhängande begreppet "sekulär humanism" betyder något mer specifikt som sammanhållet begrepp, men här kommer kruxet: du hade vare sig "sekularism" eller "humanism" som alternativ i din omröstning, bara "sekulär humanism" vilket du ju själv tillstår implicit, innefattar mer än vad begreppen gör i sig själva.

Nemesis skrev:
MBY skrev:Min enda slutsats blir mer eller mindre att detta är en privatsak, ungefär som vi "sekulära humanister"¹ tycker att religion borde vara.


Jag håller absolut med om att det borde vara så. Jag tycker även att vi till stor grad har uppnått detta i Sverige, även om det finns vissa rester att rensa bort.
Vilka? Menar du de jure eller de facto? Jag kan hålla med, men det beror som sagt på vad du menar.
Nemesis skrev:Jag såg en gång på en föreläsning med Staffan Gunnarson på Youtube där han (tror jag) höll ett föredrag för någon lokalförening inom Humanisterna. Han sa att på belgiska flygplatser så finns det sekulära kontaktpersoner, och efterlyste även det i Sverige. Då Sverige inte har religion institutionaliserat på samma sätt som Belgien och (såvitt jag vet) inte har religiösa kontaktpersoner på flygplatser så skulle det vara väldigt kufaktigt att efterfråga sekulära diton. Dessutom är jag av princip motståndare till sådan institutionalisering av religion i samhället.

För mig (som sekulär, humanist, ateist, etc) framstår dock dylikt som rätt stolligt. Vad är en "sekulär kontaktperson"? Är det en själavårdare? Det finns redan, det kallas för psykologer.

Frånvaro av institutionalisering, precis som du säger, är något som också gäller oss ateister. Hur mycket vi än konstrar och obstruerar är det ofrånkomligt att en ateist här är påverkad av kristna ideal på samma sätt som en ateist i Indien kan vara påverkad av hinduistiska ideal (märk väl att inte ens religioner kan jämföras ett-till-ett. Hinduism är inte en religion på identiskt sätt som kristendom, etc). Det blir lätt problematiskt ifall vi har en beröringsskräck och tror att vi på något sätt skulle bli "smittade" av religion genom att besöka religiösa institutioner, tvingas se sådana, eller delta i symboliska riter. I stället för att rent pragmatiskt se det för vad det är: ett turistande. Få av oss skulle ha problem med att besöka ett tempel i Långtbortistan som historieintresserade turister, men vi kan ha stora problem med något så banalt som att besöka en kyrka i Sverige för att vi har någon vän som tycker sånt är viktigt. Jag tror inte, därför kan ej heller nattvarden påverka mig. Gud finns inte och kan därför ej heller straffa mig. Om jag deltar i en religiös ceremoni så gör jag det därför att min närvaro uppskattas av någon annan. Det blir "meta-symboliskt". Om min närvaro i egenskap av ateist inte uppskattas, då går jag inte. Vanlig medmänsklighet, vanligt hyfs, helt enkelt.

Det sista blev ju off-topic, naturligtvis. Jag kom bara att tänka på det efter att ha dragit mig till minnes några riktigt skitnödiga våndor i någon tråd om huruvida man kan besöka dop, bröllop, begravningar, etc, i en [whatever] kyrka, i egenskap av ateist som är kritisk mot religion.

Nemesis skrev:
MBY skrev:1) Om jag är en sådan. Vet ej. Troende är jag ej, men avskyr denna typ av etiketter. Ismer är inget vi behöver mer av.


Vad tycker du då om anhängarna till skepticism, som insisterar på belägg hela tiden? :wink:

Jag tycker inte att man per automatik bör förkasta allting som slutar på "-ism".
Vilket kan vara anledningen till varför jag inte förkastade allting som slutar på "-ism"... ;)
Men, rent sakligt: fundera på vad dessa ismer betyder. Du märker snart att "ism" är ett dåligt begrepp eftersom de täcker in en rad saker som inte har med varandra att göra, där vissa är solklart inkompatibla, många är totalitära (omfattar allt), andra är som målarfärg eller kitt som kan bres utan problem på andra ismer och idéer. Vetenskaplig skepticism är tämligen välavgränsat och går inte att kombinera med felaktiga påståenden som kan avgöras vetenskapligt, men i övrigt spelar det ingen roll om man när nazist, kommunist eller en anständig människa. Och ja, man kan vara en riktig skitstövel också. Eller brottsling. Eller ha "kristna ideal". Även om vi avgränsar oss till politiska ismer så är det fortfarande så att vissa är totalitära, andra är komplementära. Det är nog svårt att vara nazist och samtidigt tycka att "vi behöver en fördelningspolitik som gynnar utsatta, t.ex. judar" (även om man aldrig ska säga aldrig, dessa saker är förbluffande komplexa) men att vara liberal och hamna i någon sorts "nazistiskt felslut" i en enskild fråga är mycket lättare. Anledningen är enkel. Nazismen är totalitär, ett färdigt paket, som har saker att säga om vad man är, vad man ska göra, hur man ska göra det, varför man ska göra det, i stort och smått, från familjeplanering till utrikespolitik, medan liberalismen är komplementär och kan portioneras ut i små doser på specifika områden. Ismer av det senare slaget är ju också mer robusta, de tar inte skada av brist på full implementation, så att säga. Det kanske inte ens finns någon "full implementation". Religioner är lite samma sak, de varierar i sin kompletthet. Livsåskådningar kan därför variera från 0 till 100% av vad som definierar den man tycker att man är. Att kalla något för "-ism" saknar alltså stringens. Vissa ismer kan den enskilde flera av, samtidigt. Andra bara en. Men det blir jobbigt när någon har en hög med begrepp, kallar det för ism och fodrar att jag ska ta ställning till det. Att inte ta ställning till en ism är psykosocialt och kulturellt problematiskt beroende på sammanhang. Om jag får frågan "är du feminist", vad svarar jag då? Jag vet att det finns olika inriktningar här, är inte specialist på någon av dessa och försöker rent allmänt vara en hygglig människa. Men jag vet också att "nej, men jag är för jämställdhet" är fel svar, lite beroende på vem som frågar och hur. Men rent allmänt så är alla dessa ismer något som hela tiden fodrar ställningstaganden. Jag förstår inte ens vad "liberalism" är för något nuförtiden. Det var enkelt förr, tyckte jag, men nu är politiska ismer rent allmänt uppbyggda av motståndarens halmgubbar. Dvs följare av en ism anammar motståndarens halmgubbar och tror att detta är vad saken handlar om. Om jag ska kunna kalla mig "liberal" nuförtiden, så krävs det att tusentals och åter tusentals människor slutar kalla sig för det, med sina huvuden fulla med snömos. Så, jag är härmed "aist" i flera hänseenden. ;) (Vilket ingenstans implicerar ointresse, okunskap eller frånvaro av ställningstaganden om/inom dylika världsliga eller esoteriska frågor.)
Användarvisningsbild
MBY
 
Inlägg: 3291
Blev medlem: mån 29 nov 2004, 21:13
Ort: Stockholm

Re: Vilken religion eller livsåskådning har du?

Inläggav Nemesis » sön 26 jun 2016, 20:22

MBY skrev:Det gör det väl också i vardagligt tal. Men "ateism" känns inte som en livsåskådning, speciellt inte i totalitär mening. Ateism proklamerar inte klädstil, helgdagar, kulturell samhörighet, sånger och musik, ekonomiska ställningstaganden, människosyn, människoideal, vetenskapsideal, hur gruppen "vi" och gruppen "dom" definieras, familjeideal, kvinno- och mansideal, osv, osv. Hamna inte i den fällan som många troende försöker placera ateister i, som någon sorts "religion som inte tror" e.dyl.


Visst, och därför tog jag inte heller med ateism som alternativ, då det inte är en livsåskådning. Vissa former av buddhism är ateistisk (men inte naturalistisk).

MBY skrev:Redan sekulär är inte helt oproblematiskt om vi behandlar det i termer om livsåskådning. Var för sig, sekulär och humanism, implicerar inte ateism heller, även om alla tre är kompatibla med varandra. Fast ändå inte, kanske. "Sekulär" ensamt, kan rentav betyda motsatsen, dvs de som har en tro men inte låter den gå upp över öronen på dem, inte försöker missionera den och accepterar andra religioner. I den meningen måste man vara religiös för att ens kunna vara sekulär.

För mig har sekulär enbart en tredje betydelse och är en kollektiv term. Ett samhälle kan vara sekulärt eller konfessionellt. Motsatsen till sekulär är konfessionell, kyrklig eller andlig. Och med "konfessionell" som motsats så är rentav sekuläritet definierat i termer av kristendom, dvs någon som inte tyr sig till trosbekännelsen. Så inga termer här är helt oproblematiska och då humanism ej heller implicerar något speciellt angående tro eller icke-tro kan man inte vara säker på att det inte finns någon där ute som inte bara anser sig vara sekulär humanism och kristen (etc), och dessutom kan stringent förklara vad denne menar.


"Sekulär humanism" är, som jag förstått det, ett begrepp. Det är en form av humanism som har ateism som en delmängd.

Ordet "sekulär" ensamt kan betyda flera saker, så det är viktigt att precisera. Det kan hänvisa till en sekulär stat, icke-religiösa individer, eller till att religionens betydelse minskar i samhället (sekularisering).

Min enda poäng egentligen är den som andra redan varit inne på: din frågeställning i omröstningen är fel. Det går inte entydigt att besvara. Både religioner, ideal, politiska ideal, etc, är en del av folks livsåskådning men utgör inte hela livsåskådningen. Jag tror inte ens att man ska förutsätta tro hos någon som säger "jag har en kristen livsåskådning", även om det är troligt.

MBY skrev:
Nemesis skrev:Kan man verkligen vara hindu och kristen på samma gång? Kristendomen förkastar ju hinduismens gudar, liksom reinkarnation.

Varför skulle man inte kunna vara det? Det finns ~40 000 kristna inriktningar och kanske det dubbla i religioner överlag, få av dem sinsemellan kompatibla för någon som med emfas argumenterar för just sin lära. Dvs de som grundat läran eller propagerar den. Men, för alla följare är situationen annorlunda. Vad en trosuppfattning förkastar och inlemmar varierar något enormt. Katolicism, de ortodoxa kyrkorna, lutheranism och protestantism, etc, skiljer sig radikalt i vissa specifika frågor, i andra är man överens. Även om det finns och funnits spänningar mellan dessa tre huvudriktningar, så kommer någon med en fot i varje läger antingen helt problemfritt identifiera sig som kristen, eller tvingas med emfas att utesluta den ena läran till fördel för den andra (eller något eget, ateism, exempelvis).

Vad kristendomen "förkastar" och "kräver" är alltså inte så självklart och såväl reinkarnation som polyteism är faktiskt mer semantik än gigantiska skillnader mellan religioner. Detta kan ha att göra med gemensamt ursprung för religion, eller helt enkelt att människors psyke givetvis har ett gemensamt evolutionärt ursprung. Ibland kallas den hypotetiska urreligionen för "nostratiska panteismen".


Men mer eller mindre alla kristna kyrkor menar ändå att det bara finns en gud (treenigheten till trots), och att den guden är Jahve, inte Shiva eller Vishnu. Det antal kristna som tycker annat måste vara försvinnande litet.

MBY skrev:Det hela är faktiskt inte ett skvatt konstigare än att det finns rasistiska kommunister, antisemitiska judar, miljöpartister för kärnkraft, vänsterpartister för NATO, moderater som vill ha mer fördelningspolitik, eller för den delen, en AIKare som gillar DIF.


De exempel du tar upp är i inget fall så att det går emot själva kärnan i de olika "lärorna", såvitt jag vet. AIK:aren som gillar DIF verkar lite mostägelsefullt, men det kan ju bero på att AIK:aren har släktingar som gillar DIF, och vet att de skulle bli väldigt glada om DIF vann, och att det är för deras skull.

MBY skrev:Vi skeptiker kan ibland ha en förbluffande naiv bild av religion och det blir lätt pannkaka om vi försöker tala om för "dem", vad de "egentligen" tror eller egentligen borde tro, baserat på vad vi läst i deras böcker.


Jag håller med om det. Det är bättre att närma sig en lära inte bara efter dess texter, utan efter dess historia och tradition.

Jag märker också att många i Sverige ser på islam på ett väldigt protestantiskt sätt. Man utgår från Koranen (liksom protestanter utgår från Bibeln), och missar helt att Hadither och Sirah (Muhammeds biografi) också är väldigt viktiga inom mainstream-islam.

MBY skrev:Så, kan man vara hindu och kristen på samma gång? Ja, det räcker med att någon påstår att denne är det. Denne eller vi kan kalla de för andlighet i största allmänhet om vi vill.


Denna individs förståelse måste vara väldigt heterodox när det gäller en av dessa läror, gissningsvis kristendomen (hinduismen har inga problem med att acceptera flera gudar).

MBY skrev:Visst kan man säga att det sammanhängande begreppet "sekulär humanism" betyder något mer specifikt som sammanhållet begrepp, men här kommer kruxet: du hade vare sig "sekularism" eller "humanism" som alternativ i din omröstning, bara "sekulär humanism" vilket du ju själv tillstår implicit, innefattar mer än vad begreppen gör i sig själva.


"Sekulär" i någon av dess olika betydelser är knappast någon livsåskådning, och "humanism" blir i sig själv för vagt, alternativt att folk antar att det är sekulär humanism som avses.

MBY skrev:För mig (som sekulär, humanist, ateist, etc) framstår dock dylikt som rätt stolligt. Vad är en "sekulär kontaktperson"? Är det en själavårdare? Det finns redan, det kallas för psykologer.


Bra fråga. De har tydligen religiösa kontaktpersoner på flygplatserna, så det är väl en sekulär motsvarighet. Men helstolligt såklart.

MBY skrev:Frånvaro av institutionalisering, precis som du säger, är något som också gäller oss ateister. Hur mycket vi än konstrar och obstruerar är det ofrånkomligt att en ateist här är påverkad av kristna ideal på samma sätt som en ateist i Indien kan vara påverkad av hinduistiska ideal


Fast är dagens svenskar så påverkade av kristna deal? Sekulariseringen gäller även på moralens område. Ifråga om syn på jämställdhet, abort, sexualitet osv så befinner vi oss ganska långt från mer traditionella kristna länder.

MBY skrev:Vilket kan vara anledningen till varför jag inte förkastade allting som slutar på "-ism"... ;)
Men, rent sakligt: fundera på vad dessa ismer betyder. Du märker snart att "ism" är ett dåligt begrepp eftersom de täcker in en rad saker som inte har med varandra att göra, där vissa är solklart inkompatibla, många är totalitära (omfattar allt), andra är som målarfärg eller kitt som kan bres utan problem på andra ismer och idéer.


Jag ser inte "-ism" som ett begrepp i sig, utan som en språklig ändelse. Ateism är en väldigt väl avgränsad och begränsad -ism, objektivism är en betydligt mer heltäckande -ism.

MBY skrev:Vetenskaplig skepticism är tämligen välavgränsat och går inte att kombinera med felaktiga påståenden som kan avgöras vetenskapligt, men i övrigt spelar det ingen roll om man när nazist, kommunist eller en anständig människa. Och ja, man kan vara en riktig skitstövel också. Eller brottsling. Eller ha "kristna ideal".


Jag har svårt att se hur nazism och kommunism kan kombineras med vetenskaplig skepticism då dessa ideologier innehåller väldigt mycket som är pseudovetenskapligt eller vetenskapligt felaktigt. VoF har även stöd för demokrati i sina stadgar, vilket inte de nämnda ideologierna direkt har.

Generellt är det svårt (men inte omöjligt) att kombinera vetenskaplig skepticism med en politisk ideologi.

MBY skrev:Även om vi avgränsar oss till politiska ismer så är det fortfarande så att vissa är totalitära, andra är komplementära. Det är nog svårt att vara nazist och samtidigt tycka att "vi behöver en fördelningspolitik som gynnar utsatta, t.ex. judar" (även om man aldrig ska säga aldrig, dessa saker är förbluffande komplexa) men att vara liberal och hamna i någon sorts "nazistiskt felslut" i en enskild fråga är mycket lättare. Anledningen är enkel. Nazismen är totalitär, ett färdigt paket, som har saker att säga om vad man är, vad man ska göra, hur man ska göra det, varför man ska göra det, i stort och smått, från familjeplanering till utrikespolitik, medan liberalismen är komplementär och kan portioneras ut i små doser på specifika områden. Ismer av det senare slaget är ju också mer robusta, de tar inte skada av brist på full implementation, så att säga. Det kanske inte ens finns någon "full implementation". Religioner är lite samma sak, de varierar i sin kompletthet. Livsåskådningar kan därför variera från 0 till 100% av vad som definierar den man tycker att man är. Att kalla något för "-ism" saknar alltså stringens. Vissa ismer kan den enskilde flera av, samtidigt. Andra bara en. Men det blir jobbigt när någon har en hög med begrepp, kallar det för ism och fodrar att jag ska ta ställning till det. Att inte ta ställning till en ism är psykosocialt och kulturellt problematiskt beroende på sammanhang. Om jag får frågan "är du feminist", vad svarar jag då? Jag vet att det finns olika inriktningar här, är inte specialist på någon av dessa och försöker rent allmänt vara en hygglig människa. Men jag vet också att "nej, men jag är för jämställdhet" är fel svar, lite beroende på vem som frågar och hur. Men rent allmänt så är alla dessa ismer något som hela tiden fodrar ställningstaganden. Jag förstår inte ens vad "liberalism" är för något nuförtiden. Det var enkelt förr, tyckte jag, men nu är politiska ismer rent allmänt uppbyggda av motståndarens halmgubbar. Dvs följare av en ism anammar motståndarens halmgubbar och tror att detta är vad saken handlar om. Om jag ska kunna kalla mig "liberal" nuförtiden, så krävs det att tusentals och åter tusentals människor slutar kalla sig för det, med sina huvuden fulla med snömos. Så, jag är härmed "aist" i flera hänseenden. ;) (Vilket ingenstans implicerar ointresse, okunskap eller frånvaro av ställningstaganden om/inom dylika världsliga eller esoteriska frågor.)


Jag håller med dig i stort här. Det är därför jag ser i-sm som en språklig ändelse, snarare än som en typ av... fenomen?
"We keep being told: 'respect faith'. Well, I actually don't. Because I don't think that lying to children is a respectable occupation." - Christopher Hitchens
Nemesis
 
Inlägg: 1624
Blev medlem: tor 12 okt 2006, 22:04
Ort: Stockholm

Föregående

Återgå till Religion

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare och 1 gäst