Överlevde jag Waldorf? En så kallad utbildning.

[Odlaren]

Hejsan alla, jag hoppas att jag postar i rätt forum nu.

Jag vill också skriva en liten varning till er troende waldorf-fans, då detta inlägg kommer att vara vinklat, och uttrycka negativa åsikter och känslor vad gäller Waldorfskolor. Det är min personliga berättelse, och mina personliga åsikter som skrivs ned. Det är en rad mycket smärtsamma och personliga minnen.

Om vi går tillbaka till 70-talet, så träffade min mor på sin arbetsplats en antroposof. Till min stora otur, kan vi säga, då denna person övertalade henne att sätta mig i en nystartad Waldorfskola, straxt söder om Stockholm. Skolan hade inte ens tillstånd ännu, så min mor blev hotad av myndigheterna att polis skulle hämta mig till en godkänd skola. men, tillståndet kom, och verksamheten startades upp.

En lektion i småklasserna började alltid med recitation av den så kallade "Morgonversen" som absolut inte får kallas för bön. Men det är det. Efter detta fortsatte dagen med fabler och sagor i olika former, mer eller mindre framlagda som fakta. Cirka 90% hade kristet tema, och många var om olika helgon och martyrer. I Klassrummet fanns ett bord, där det samlades kottar, löv, blommor och annat från den aktuella årstiden. Idag kallar jag det för ett altare. Inget annat.
Ett så kallat magiskt tänkande var närvarande överallt, men det förstår du inte som barn.
Nu vet jag.

Många, måånga av mina sparade vattenfärgsmålningar är av helgon och martyrer. Svart färg och linjer? Aja, baja, inte bra, du skall måla vått i vått!
Ingenting om bokstäver, ingenting om läsande. Tvärtom upplevde min lärare det som negativt att jag redan kunde läsa och skriva innan jag började skolan, då detta enligt Rudolf Steiners läror ( grundare av antroposofin och Waldorfskolorna.) var negativt för utvecklingen av barnet innan man bytt ut alla mjölktänder. Vilken besvikelse det var för för mig. jag kommer ihåg nu, över 30 år senare hur ledsen jag var, därför att jag ville lära mig! jag var en nyfiken unge, med myror i byxorna, och ett starkt eget tänkande. Dessutom begåvad tecknare/målare.

Kanske en bra kandidat till en waldorfskola?
De som har så mycket konst och kreativitet på schemat?
Och fritt tänkande?

Fel. Så fruktansvärt fel.

Tiden gick, och klasserna också, bokstäver och annat kom, till min stora glädje, och jag har aldrig haft något emot att sitta långa timmar och skriva av vad läraren skrev på tavlan, renskriva anteckningarna, och föra in dem i en temabok, som sedan gicks igenom av läraren.
Det som är farligt med detta, är att endast lärarens åsikt om ämnet kom fram, då inte standardiserad kurslitteratur användes, eller används, vi ifrågasatte aldrig vad som skrevs på tavlan! Aldrig!

Jag hade dock problem. jag kunde inte se riktigt vad som stod på svarta tavlan, om jag inte satt längst fram i klassrummet, och flyttade min bänk en bit framåt ytterligare. Och då såg jag bara bra med ena ögat.
Detta måste ju lösas, så skolsyster rekommenderade den antroposofiska boten; Jag skulle få titta på två jättestora, fyrkantiga skärmar i någon timme per dag! En var orange, den andra mörkblå.
Jag tittade och tittade, ja, rentav stirrade tills jag tyckte att ögonen blödde, men blev jag bättre? Nej. Istället så lades ansvaret mycket på mig, att jag inte försökt tillräckligt. Mamma var sur, men kapitulerade till sist och tog mig till en optiker, som på ungefär 30 sekunder konstaterade att jag är rejält närsynt, och behövde glasögon direkt. Då var jag ungefär 12 år gammal, och hade lidit av hemsk huvudvärk i flera år. den gick direkt över med glasögonen, och jag var så glad över att kunna se.

Så mycket för de timmarnas stirrande. Idag korrigerar mina kontaktlinser och glasögon mitt synfel, inte blå och orange skärmar.
Jag undrar fortfarande varför de inte tog mig till en optiker direkt? Varför rekommenderade inte skolsyster detta, då hon uppenbarligen måste ha förstått att jag hade ett synfel då hon kontrollerade mig?

Den så kallade konstnärliga friheten.
Innebar i småklasserna att, som jag nämnde innan, svart inte tilläts, och man skulle inte rita serietidningslinjer. I Friheten så var det obligatoriskt att kopiera en hel del S-former läraren ritade upp för oss på tavlan. Och sedan kopiera denna spegelvänt. Det mesta gick ut på att kopiera. Även upp i högre årskurser.

Så kom tiden då jag skulle byta skola, av vilken anledning vet jag inte, men det skulle bli värre. Mycket, mycket värre, för det var en annan Waldorfskola, i andra änden av staden.

Fortsättning följer! Detta är långt!

[Vitnir]

Det finns nog inte så många waldorf-fans på forumet.
Skakande läsning.
En bekant vars hustru är lärare berättade något liknande, barn från friskolor som flyttats över till den kommunala skolan som inte hade lärt sig läsa och skriva.

[Odlaren]

Det finns nog inte så många waldorf-fans på forumet.
Skakande läsning.
En bekant vars hustru är lärare berättade något liknande, barn från friskolor som flyttats över till den kommunala skolan som inte hade lärt sig läsa och skriva.

Nej,
Det finns nog inte många fans här, men jag är ett fan av VoF, och blev väldigt glad när de beslöt att granska rörelsen Waldorf/Antroposofi. Detta med obildade barn är inget ovanligt har jag numera fått reda på. Tragiskt.

Jag vill tillägga en sak till angående den konstnärliga "Friheten". Dessa drömlika vått i våttmålningar som beundras av besökare utifrån inser inte ett viktigt faktum:
Det går inte att skapa något annat med de verktyg som erbjuds barnen!
Kom ihåg det. Du får en träbit med ett urval av färger på i glaskoppar; En klarröd, en orangeröd, en gul och två blå. Detta är vattenfärger. med dessa skall du måla med en pensel av svinborst, som är cirka 2,5 centimeter bred. På ett dyngblött papper, så att allt flyter ihop. Och, jag vill tillägga att penslar av svinborst ej är avsedda för akvarellmålning eller annan vattenfärg, utan för oljemålning(!). Och, om man då försökte få något ur detta trots allt, så kommer jag ihåg att jag fick bannor för att jag använde ett hörn av penseln för att få till en skarpare linje, som jag ville ha.
Är detta ett fritt skapande? I min mening så är det inte detta alls. Utan ett begränsande av skapandet/kreativiteten. Undanhållandet av färgen svart höll på tills jag började åttonde klass. Ingen informerade oss om varför heller.
Detta samtidigt som det förväntades att vi skulle renskriva våra anteckningar i våra periodshäften för bedömningarna med reservoarpenna, på olinjerat papper. Jag löste problemet med min lutande handstil genom att smyga ett linjepapper under sidan jag skrev hemma, och läraren blev så glad att jag " Visade framsteg i min person genom att nu kunna skriva rakt och fint!" Men det enda jag gjort var ju att "fuska". Det fick mig att känna mig värdelös, och jag smög med mitt linjepapper under hela min resterande skoltid. Jag skriver fortfarande inte rakt. Fortfarande inga personliga framsteg alltså.

Nåväl,
Tillbaka till skolbytet. det blev en chock. En ren stor hemsk chock. Jag hamnade i elitismens näste, där ett "Vi" och "Dom" tänkande dominerade hela skolan. Jag vet inte hur det är nuförtiden, men då var det också mycket pennalism.
Behöver jag ens nämna att jag från start blev utfrusen och grovt mobbad?
Varför?
Jo, jag hade jeans, jag hade en arbetarpappa och, jag bodde på fel sida om staden. Jag anser att denna mobbning utlöstes av elitist-tänkandet, men vad som var värst var att ingen trodde på mig. Inte ens min egen mor, trots att jag kom hem med sönderrivna skolarbeten och sönderskuren ryggsäck mer än en gång. Blåtiror också. Hon trodde inte på mig, därför att läraren sade att mobbningen inte existerade.

Detta är en av de saker jag har svårast att hantera vad gäller min skoltid. Jag blev skadad för livet i mitt psyke, och funderade i mina tidiga tonår på att ta livet av mig, för jag var ju värdelös och ljög, då jag berättade vad de andra i klassen gjorde. Att helt enkelt revoltera eller hoppa av tunnelbanan på väg till skolan fanns inte i tankevärlden. I waldorfskolor får du som elev lära dig mycket tidigt att visa vuxna och lärare RESPEKT. Om en lärare klev in i klassrummet resta sig alla i klassen och hälsade unisont på läraren. Ungefär såhär; Goddag magister Blomgren! varvid svaret kom: "Goddag klass 9, sitt ned." Disciplin kan visst vara bra, men får du den för starkt inpräntad så blir du en fånge.

Istället var det mig det var problem med. Vid ett möte jag fått återgivet för mig i vuxen ålder, så sade min klassföreståndare att jag inte blev mobbad, och att det var jag som behövde stärka mitt "Jag" genom att delta mer i sociala aktiviteter med klassen. Och igenom Eurytmi.
Jag skulle alltså stärka miit "Jag" beslöts det, och detta genom Eurytmi. Förutom att jag då skulle umgås mer med mina plågoandar.För er kära läsare som inte är insatta i vad detta är, rekommenderar jag google, det finns ton om detta skrivet på nätet. Enkelt sagt; dra på dig en pastellfärgad "klänning" och lär dig olika rörelsemönster, gärna med en kopparpinne som redskap.
Min Läkeeurytmi bestod mycket av att rulla denna kopparstav nedför ryggen, och fånga upp den med händerna. Detta skulle symbolisera ett "Vattenfall". Huruvida detta och andra övningar stärkte mitt "Jag" vet jag inte, och mobbningen fortsatta tills jag slutade skolan.

Varför förnekar många waldorfskolor problem med mobbning?
Det gör de, konstant, och jag skulle aldrig någonsin lita på en waldorflärare som säger att mobbning inte existerar inom waldorfskolorna. " barnen har så fin sammanhållning!" Visst, när de vuxna ser på.

Språkundervisning. Eller skall jag kalla det hur jag lärde mig recitera underliga tyska verser?
Tror du mig när jag berättar att jag har haft tyskaundervisning i 10+ år och knappt kan någon grammatik eller stavning alls? Ordförrådet existerar knappt. Det klev in en person i småklasserna en dag, som bara talade Tyska med oss. Inget annat, och jag fattade faktiskt ingenting. Sedan lärde vi oss tyska verser och poem utantill. Först i högre klasser kom en mycket summarisk grammatisk genomgång.
Jag undrar vem som valde verserna om du betänker följande rader: " Ja, Ich weiss woher ich stamme, ungeschätlich gleich der flamme..." med reservation för gräsliga felstavningar.

[take]

Skriv på bara, det är alltid skönt att höra skvaller från walldorfskolan.

[zooey]

Wow! Jag har också gått i waldorfskola (och lekskola). Återkommer med en längre kommentar senare.

Bytte skola efter 6an. Med urusla kunskaper i botten. Och rejält usla upplevelser i övrigt också.

Rudolf Steiner, halleluja

[Odlaren]

Skriv på bara, det är alltid skönt att höra skvaller från walldorfskolan.

Det sorgliga är bara att för mig är det inte skvaller, det var min skolgång och min uppväxt. Långt ifrån den mjuka, fina gulliga bild som gärna målas ut.

Engelskan var det likadant med, och, jag kan berätta en liten sak; som utfrusen och mobbad håller du klaffen på lektionerna. Utom en gång då jag öppnade munnen och svarade på en fråga. Magistern vänder sig häpet emot mig och säger: " Men, du kan ju det här!". Tyvärr glömde han detta, och glömde att jag faktiskt lämnat in alla prov som jag skulle och alla övriga arbeten. I mitt slutbetyg står att: " XXX klarar endast enklare Engelska inom 7:de klassens kurs." eftersom vi fick personliga omdömen. Jag misstänker att han förväxlat mig med en annan elev. Jag är bra på engelska, numera är den flytande. Det kändes surt att få detta på pränt.
Kanske var det fel av mig att inte ta upp detta med mitt avgångsbetyg, men, det enda jag ville då var att få komma därifrån, att slippa allihop, helt enkelt.

Mina stackars öron...
Jag drabbades upprepade gånger av öroninflammationer. Det gör ont att få detta, och vi gick till farbror antroposofläkaren. (Efter att min mor förgäves petat in lök i mina öron, och lindat citronomslag runt mina ben för att sänka min feber.)
Denna karl undersökte mina öron mycket flyktigt, men var ganska intresserad av mitt underliv. Ja, han tafsade. Ja. Och skrev ut konstiga små vita piller med luddiga namn som avslutades med ett "D6" eller "D3" eller annan valfri siffra. Trots de små pillren fortsatte mina öronproblem. Till sist fick jag gå till en riktig öronläkare som konstaterade att jag: 1. Skulle få peniciilin, 2. Hade eksem i öronen, som hjälpte till att utlösa problemen. Om jag aktade mig för vatten i öronen skulle jag bli bättre, och det blev jag också.

Tyvärr var detta efter ett flertal besök hos den kladdande antroposofläkaren. och efter många helvetiska öronsmärtsnätter, stinkande av lök. Jag har en bestående hörselnedsättning på höger öra, tack vare alla ärrbildningar som hann bildas av inflammationerna innan jag fick adekvat skolmedicinsk behandling.
Vaccinerad i barnaåren? nej. Det är inte bra enligt Steiner, då man tydligen skall utvecklas själsligt som barn genom att gå igenom de klassiska barnsjukdomarna som exempel; Mässlingen, påssjuka, vattenkoppor etc.
jag fick min första vaccinering på ett sjukhus efter att ha blivit rejält hundbiten. Min mor ville inte detta först, men läkaren var påstridig, Gudskelov.

Som vuxen anser jag att detta var rent barnplågeri. Vem kan sova med en riktigt ordentlig öroninflammation som gick såpass långt att trumhinnan sprack om och om igen?!? Smärtan var satanisk, även om tillståndet i sig inte var livshotande. jag hade minst fem inflammationer om året emellan 10 till 17 års ålder.

[zooey]

Vi hade en antroposofisk skolläkare som man var tvungen att se vartannat år eller så. I andra klass så spred han ut för mina s.k. kamrater att jag skulle dö relativt snart. Om jag fattade saken rätt skulle jag dö innan jag hann bli vuxen. Han sa åt dem att de inte skulle säga det direkt till mig. Naturligtvis så sa de det till mig ca 5 min senare. Vad kan man förvänta sig. Som vuxen så sa jag det till min mamma, och hon hade förstås ingen susning om att jag hade fått veta detta på omvägar redan då när jag var 8. De (läkaren eller min klasslärare, minns ej vem) hade talat om för henne att jag var väldigt sjuk eller döende. Mamma fattade ju inte vad i h-e det var för goja och bortsåg från det helt.

Tänka sig, jag lever fortfarande. 22 år senare. Ett mirakel

[Odlaren]

Vi hade en antroposofisk skolläkare som man var tvungen att se vartannat år eller så. I andra klass så spred han ut för mina s.k. kamrater att jag skulle dö relativt snart. Om jag fattade saken rätt skulle jag dö innan jag hann bli vuxen. Han sa åt dem att de inte skulle säga det direkt till mig. Naturligtvis så sa de det till mig ca 5 min senare. Vad kan man förvänta sig. Som vuxen så sa jag det till min mamma, och hon hade förstås ingen susning om att jag hade fått veta detta på omvägar redan då när jag var 8. De (läkaren eller min klasslärare, minns ej vem) hade talat om för henne att jag var väldigt sjuk eller döende. Mamma fattade ju inte vad i h-e det var för goja och bortsåg från det helt.

Tänka sig, jag lever fortfarande. 22 år senare. Ett mirakel

Nehmen,

Ojdå, har du inte dött? MENAR du att de KAN ha fel?!?
Observera ironin.

Fruktansvärt helt enkelt. Helt enkelt fruktansvärt. Men, jag är inte förvånad, jag har en del till att berätta, för jag gick senare undercover, och anmälde mig till Steinerseminariet i Järna. jag skall skriva om vad jag "lärde" mig där...

[Odlaren]

Jag slutade skolan. Förvirrad, desillusionerad och deprimerad med en examen som inte ens var värd bläcket den var skriven med.
(Reservoarpenna!!).

Även om vi nu bortser ifrån det katastrofala engelskabetyget, så insåg jag snabbt att mina kunskaper helt enkelt inte räckte till för den högre utbildning jag sökt och kommit in på. Min matematik var under all kritik, trots bra omdöme i betyget, så även en del andra ämnen. Jag tvingades att hoppa av min dröm. Det var ett mycket hårt slag för mig, men det var det enda jag kunde göra. Det smärtar mig än idag.
Att övervalidera betyg på detta sätt är en tickande bomb, och jag tror inte att jag är ensam om att tvingas avbryta en utbildning tack vare detta.

Jag har senare studerat vidare, och klarat mig in på högre utbildningar genom högskoleprov och komplettering av mina betyg. Jag anser att jag blev utsatt för waldorfpedagogiken, och att den påverkat mig personligen mycket,mycket negativt.
Dock så blev jag nyfiken på VAD det egentligen handlade om, så jag tog ett stort steg; jag anmälde mig till Rudolf Steiner seminariet i Järna. och blev antagen.

Om det var mumbojumbo innan, så är det en lätt bris emot vad som väntade mig i Järna. Den första dagen satt vi i en stor ring och presenterade oss, och berättade litet om oss själva. Vad som slog mig då, var att majoriteten var kvinnor, och att de flesta verkade ha en låg utbildning i botten. Inget negativt i det, kanske, men, faktum är, att det är lättare att vilseföra lågutbildade människor än högutbildade, eller hur?

I kurslitteraturen ingår att studera flera av Rudolf Steiners böcker, och ta till sig detta "Lärostoff" som det kallades. Och, frapperande nog, presenterades det som Steiner skrivit som dagens sanning. Det är inte riktigt bra anser jag, då teknikfientligheten frodades, och den fanns redan i min skola, på den tiden. (Vi fick då på en lektion i min skola höra att bankomater inte var riktigt bra, då de fjärmade människor från varandra. Själv tycker jag det är praktiskt, och jag kan hämta pengar när jag vill istället för att stå i bankkö.)

Dessutom så gick en del studietid åt att bilda kedja och langa sten ned till vattenbrynet, då det behövde förstärkas där. Underligt.

[zooey]

Nehmen,

Ojdå, har du inte dött? MENAR du att de KAN ha fel?!?
Observera ironin.

Så klart de inte kan ha fel Antingen är det ett rent mirakel som har skett eller så har karma verkat åt ett helt annat håll än de hade tänkt sig och redan i detta livet 8)

Fruktansvärt helt enkelt. Helt enkelt fruktansvärt. Men, jag är inte förvånad, jag har en del till att berätta, för jag gick senare undercover, och anmälde mig till Steinerseminariet i Järna. jag skall skriva om vad jag "lärde" mig där...

Jag hoppas åtminstone du slapp se för många eurytmiframträdanden (men vad säger jag? Järna där är det väl eurytmi för hela slanten). För det är nämligen det dödligaste jag någonsin varit med om.

[C-J]

Är det lite så här?
http://www.youtube.com/watch?v=DKy1rIHvWRE

och hur har ni anpassat er sedan?

Obs, det är inte fisken Ruda det handlar om, utan det kommer någon minut in.

[zooey]

Hejsan alla, jag hoppas att jag postar i rätt forum nu.

Jag vill också skriva en liten varning till er troende waldorf-fans, då detta inlägg kommer att vara vinklat, och uttrycka negativa åsikter och känslor vad gäller Waldorfskolor. Det är min personliga berättelse, och mina personliga åsikter som skrivs ned. Det är en rad mycket smärtsamma och personliga minnen.

Den ivrigaste svenska waldorf-försvararen (TheBee - fast han använder många namn ) har fullt upp på andra håll just nu. Det finns så många här i världen som är oförskämda mot waldorf, steiner och antroposofi. Så han kanske inte har tid att poppa in här. Det är mest han som syns, och det är waldorfkritiker väldigt glada över. Många tomtar på loftet.

En lektion i småklasserna började alltid med recitation av den så kallade "Morgonversen" som absolut inte får kallas för bön. Men det är det.

För dem som inte hört den förr:

Jag skådar ut i världen
där solens strålar lysa
där nattens stjärnor gnistra
där tunga stenblock vila
där växterna livfullt spira
där djuren liv förnimma
där människan i sin själ
åt anden boning ger.
Jag skådar in i själen
som lever i mitt inre.
I världens rymd därute i
själens djup härinne
där väver gudaanden
i solens och i själens ljus.
Till dig som är Guds ande
jag vänder mig och ber
att i min själ må växa
välsignelse och kraft
till arbete och kunskap.

Och det är ju viktigt att tänka på att t.ex solen, som nämns flera gånger, inte bara är ett varmt klot vi cirklar runt:

“It is…important that the deeds of Christ Jesus are always seen in relation to the physical sun, which is the external expression of the spiritual world that is received at the point where Christ’s physical body is walking around. When Christ Jesus heals, for instance, it is the sun force that heals." [Steiner: Universal Human.]

Steiner talade också om att lärarna aldrig skulle kalla bönen för bön:

“We also need to speak about a prayer. I ask only one thing of you. You see, in such things everything depends upon the external appearances. Never call a verse a prayer, call it an opening verse before school. Avoid allowing anyone to hear you, as a faculty member, using the word ‘prayer.’” [Steiner: Faculty meetings with Rudolf Steiner.]

Efter detta fortsatte dagen med fabler och sagor i olika former, mer eller mindre framlagda som fakta. Cirka 90% hade kristet tema, och många var om olika helgon och martyrer.

Ärkeänglarna, bibliska historier, mytologi (nordisk och annan). Naturligtvis som fakta. Vi läste varken den bibliska skapelsen eller skapelsen enl nordisk mytologi på religionstimmarna. På religionstimmarna hade vi sagoläsning (övriga sagor, typ). Men de där grejerna studerades på den s.k. morgonperioden - där syftet inte är religionsundervisning.

I Klassrummet fanns ett bord, där det samlades kottar, löv, blommor och annat från den aktuella årstiden. Idag kallar jag det för ett altare. Inget annat.

Det är ett altare, enligt min mening. Det fyller ju precis den funktionen. Sedan är antroposoferna ena jäklar på att byta ut namn på precis allt.

Änglar, ljus, kristaller brukade nog förekomma förutom kottar och annat skräp.

Ett så kallat magiskt tänkande var närvarande överallt, men det förstår du inte som barn.
Nu vet jag.

Jag vet det väl i och för sig på ett helt annat sätt idag, men jag var redan då på det klara med att de snackade skit mest hela tiden. Plus att jag då inte kunde känna igen symbolerna och alla 'attiraljer' runt omkring (det kan de flesta utomstående vuxna inte heller, tror jag). Så på ett sätt så kunde jag förstås inte upptäcka och uttyda allt, men samtidigt lyssnade jag verkligen på ett halvt öra på vad de dårarna sa.

Många, måånga av mina sparade vattenfärgsmålningar är av helgon och martyrer.

Den där vått-i-vått-tekniken gjorde att alla mina målningar såg precis likadana ut. 1000 varianter på färgblobb.

Svart färg och linjer?

Svart färg är ju helt verboten. Och linjer är omöjliga att måla med såväl kritorna som vattenfärgen.

Man kan t.o.m. köpa Stockmar-kritorna i waldorfanpassad version (utan svart) och normal version (med svart) numer. När jag började 1an fick föräldrarna beordras att avlägsna den hemskeliga svarta kritan ur boxen. Noga det där.

Aja, baja, inte bra, du skall måla vått i vått!
Ingenting om bokstäver, ingenting om läsande. Tvärtom upplevde min lärare det som negativt att jag redan kunde läsa och skriva innan jag började skolan, då detta enligt Rudolf Steiners läror ( grundare av antroposofin och Waldorfskolorna.) var negativt för utvecklingen av barnet innan man bytt ut alla mjölktänder.

Jag kunde också läsa när jag började skolan. Ändå ville de på waldorflekiset att jag skulle vänta ett år extra på att börja skolan. Det är någon själslig substans som kommer ner i barnet först i 7-årsåldern (drygt) och de tyckte väl att detta inte hade anlänt i mig ännu. Mina föräldrar gick inte med på att jag skulle vänta, så jag började ändå. Jag var nog den enda som kunde läsa redan innan skolan. Många barn fick ju inte ens lära sig läsa om de ville, just för att det fördärvar barnets andliga utveckling.

Förresten blev jag explicit tillsagd att jag inte fick skriva bokstäver eller ord i skolan. Det var dåligt för de andra barnen.

Vilken besvikelse det var för för mig. jag kommer ihåg nu, över 30 år senare hur ledsen jag var, därför att jag ville lära mig! jag var en nyfiken unge, med myror i byxorna, och ett starkt eget tänkande.

Det var jag också. Och jag hade så erbarmligt tråkigt jämt jämt jämt i skolan. Jag hade velat få lära mig ord, matematik, fakta. Allt jag fick var måla den ena jävla blobbmålningen efter den andra.

Dessutom begåvad tecknare/målare.

Det var inte jag. Jag avskydde att hantverka, att måla, att spela flöjt, att sjunga, att eurytmisera - d.v.s precis ALLT det som man gör i waldorfskolan. Jag var bara begåvad på - och intresserad av - sådant som antroposofer tycker är djävulskt och materialistiskt.

Kanske en bra kandidat till en waldorfskola?
De som har så mycket konst och kreativitet på schemat?
Och fritt tänkande?

Fel. Så fruktansvärt fel.

Det är ju inte kreativt. Man bara kopierar.

Det första som hände på konstlektionerna när jag hade bytt skola till icke-waldorf var att läraren gav oss var sitt papper på en rött klot ritat på. Använd det, och teckna vad ni vill, sa han. Något sådant hade aldrig någonsin kunnat ske i waldorf - och då inte bara för att klotet var målat med tuschpenna utan för att sådan kreativitet inte existerade där.

Tiden gick, och klasserna också, bokstäver och annat kom, till min stora glädje, och jag har aldrig haft något emot att sitta långa timmar och skriva av vad läraren skrev på tavlan, renskriva anteckningarna, och föra in dem i en temabok, som sedan gicks igenom av läraren.
Det som är farligt med detta, är att endast lärarens åsikt om ämnet kom fram, då inte standardiserad kurslitteratur användes, eller används, vi ifrågasatte aldrig vad som skrevs på tavlan! Aldrig!

Troligen inte lärarens åsikt, utan Rudolf Steiners åsikt, förmedlad av läraren

Ett annat problem är att man hinner med så oerhört lite när all kunskap först måste kopieras (och så ska det ritas bilder och målas), jämfört med när man läser i böcker.

T.o.m. de få matteuppgifter vi gjorde var man tvungen att kopiera ned. (Ännu värre - med krita, och senare med bläck otympligt, tidsödande, krångligt.) Man hinner inte med mer än ett fåtal, för läraren ska ju hinna skriva dem på tavlan också. Och så sitter alla långsamma ungar som inte lärt sig hur varken bokstäver eller siffror ser ut och ska skriva ned också. Och innan de är klara (man måste vänta på den långsammaste, förstås, och i min klass var de långsamma gravt utvecklingsstörda - på riktigt, de skulle egentligen ha varit i särskola) kan inte läraren sudda och göra något nytt.

Så man sitter och sitter och sitter. Jag fick totalpanik om jag hade glömt klockan hemma. Jag ägnade nämligen tiden åt att studera sekundvisarens förflyttning.

Jag hade dock problem. jag kunde inte se riktigt vad som stod på svarta tavlan, om jag inte satt längst fram i klassrummet, och flyttade min bänk en bit framåt ytterligare. Och då såg jag bara bra med ena ögat.
Detta måste ju lösas, så skolsyster rekommenderade den antroposofiska boten; Jag skulle få titta på två jättestora, fyrkantiga skärmar i någon timme per dag! En var orange, den andra mörkblå.
Jag tittade och tittade, ja, rentav stirrade tills jag tyckte att ögonen blödde, men blev jag bättre? Nej. Istället så lades ansvaret mycket på mig, att jag inte försökt tillräckligt. Mamma var sur, men kapitulerade till sist och tog mig till en optiker, som på ungefär 30 sekunder konstaterade att jag är rejält närsynt, och behövde glasögon direkt. Då var jag ungefär 12 år gammal, och hade lidit av hemsk huvudvärk i flera år. den gick direkt över med glasögonen, och jag var så glad över att kunna se.

Men Fick du inte läkeeurytmi och arnikasalva i ögonen? Det är ju deras paradnummer

Så mycket för de timmarnas stirrande. Idag korrigerar mina kontaktlinser och glasögon mitt synfel, inte blå och orange skärmar.
Jag undrar fortfarande varför de inte tog mig till en optiker direkt? Varför rekommenderade inte skolsyster detta, då hon uppenbarligen måste ha förstått att jag hade ett synfel då hon kontrollerade mig?

Här gör du flera kardinalfel på varandra i resonemangen För det första att tro att dina fel kan botas genom materialistiska åtgärder. För det andra att tro att de skulle rekommendera optiker när det är så uppenbart ytligt att sätta ett par brillor på näsan och helt undkomma de svårigheter som karma har givit dig (andlig smitning!!). För det tredje att du tror att skolsyster borde ha förstått sådana världsliga ting som korrigerbara synfel. Jag förutsätter att syster var antroposofiskt utbildad. Sannolikheten att hon skulle fattat något är väl lika med noll, enligt mina översiktliga beräkningar.

Vår skolsyster smetade bara på arnika i tid och otid. Hellre skadad en smetad med arnika, så från skolsyster gjorde man bäst i att hålla sig borta.

Den så kallade konstnärliga friheten.
Innebar i småklasserna att, som jag nämnde innan, svart inte tilläts, och man skulle inte rita serietidningslinjer.

Japp, alla linjer är fel fel fel. Barn kan nämligen inte uppfatta linjer, för barn är själva fluffiga i kanterna. (Allvar, Steiner råkade faktiskt uttrycka ungefär den här tanken, och jag har sett den återkomma här och där.) Formteckningen är för att barnen ska lära sig linjer. De tror nämligen att barn inte kan skilja räta linjer från icke-räta linjer. Eurytmi används här till samma sak. Man ska lära sig att gå i raka linjer och icke-raka. (En som jobbade som lärarassistent berättade det på ett engelskspråkigt forum. Att de faktiskt på allvar tror att barn under 7-8 år inte kan sådant utan att lära sig.)

I Friheten så var det obligatoriskt att kopiera en hel del S-former läraren ritade upp för oss på tavlan. Och sedan kopiera denna spegelvänt. Det mesta gick ut på att kopiera. Även upp i högre årskurser.

Icke-raka linjer. Tänk, vi är i alla fall lyckligt lottade som har fått lära oss detta. Tänk på vad som händer icke-waldorfare när de ska gå i en spiraltrappa

Så kom tiden då jag skulle byta skola, av vilken anledning vet jag inte, men det skulle bli värre. Mycket, mycket värre, för det var en annan Waldorfskola, i andra änden av staden.

Fortsättning följer! Detta är långt!

Tack hittills (ska läsa vidare). Superintressant att höra från andra som utstått samma tokerier. De flesta jag har diskuterat med har varit missnöjda föräldrar, inte elever som jag själv.

[Hexmaster]

Ni som mest här är uppenbart engagerade och insatta i ämnet, men för en annan vore det intressant att höra om ni har några kommentarer av deras egna presentationer?

http://www.antroposofi.info/utbildning/waldorf/

[buggis]

och jag tycker synd om dig. Jag har också kört undercover i Järna, liksom jag passerat ett antal suspekta politiska och religiösa sekter. Alla är lika tokiga men var och en på sitt vis.

Primo: Det spelar ingen roll vilken ideologi man skyltar med, var och en i respektive organisation arbetar ändå utifrån sin egen kapacitet och intelligens i ämnet och brottas hela tiden med motriktade krafter som strävar efter att tillfredsställa de egna behoven kontra organisationens. Hur tolkningen av signalerna inifrån och utifrån går till i praktiken borde vara föremål för X antal doktorsuppsatser. Här finns en stor felkälla som orsakar stort lidande för tredje person.

Secundo: Inte är det bättre på andra skolor heller, snarare värre. Det finns ett korn av sanning i Antroposofin som ligger ett halvsnäpp längre fram i utvecklingen än Moderaternas och Chicagopojkarnas finanspolitik. Men det betyder inte att var och en inom och utanför waldorf kommer att förstå detta till hundra, människan är tyvärr fortfarande lite för dum för att kunna leva upp till sin egen kapacitet. Hur smart är du själv? Om du är supersmart, varför använder du inte din intelligens i motsvarande grad?

Tertio: Ditt problem är egentligen att du önskar att världen vore bättre än waldorfskolan och steiner. Det är den inte, den är sämre. Det är inte bara du som har bekymmer med waldorfpedagogiken. Hela världen har problem med mänskligheten, så jävla illa är det. Men det betyder inte att det är dags att ge upp. Du kan dra ner lite på förväntningarna och ratta runt lite här och där där det känns någorlunda. Jag skulle kunna rekommendera dig att koncentrera dig på det som du tycker är viktigt för stunden. Vi har ju några centrala uppgifter i egenskap av människor på jorden: Vi vill kunna tänka våra tankar, göra våra egna värderingar och val. Vi vill lyssna och se på världen, smaka och lukta på den, vi vill ha ständig bekräftelse på att vi och världen finns till. Vi vill tala och sjunga, vi vill älska och hata, äta och arbeta, knulla och skita. Då mår man någotsånär OK oavsett villken ideologi det handlar om. Det finns så många människor på jorden idag så man behöver inte göra så mycket för att det ska kännas som om man gjort sitt för utvecklingen. Slappna av, gå och köp nåt gott att äta och dricka, ingen tackar dig för att du lider.. läs en dagstidning och försök avgöra om det är överhuvudtaget nånting som är sant det som står i den. Kör undercoverracet på Journalisthögskolan ska du se, vilket livslögnsbedrägeri som det är där. Journalistetiken är en 100 resor värre skandal än waldorfpedagogiken. Därför att press och media kräver att få påverka mänskligheten maximalt, men de avsäger sig allt ansvar för följderna.

[Odlaren]

Zooey,

Tack för ett stort befriande skratt, och för att du delar med dig av ditt. Den där jä*la morgonversen hade jag nästan förträngt helt och hållet. Nu kan jag inte få den ur mitt huvud....

Nåväl, jag tar hexmaster på allvar och saxar från din länk med egna kommentarer under.

Waldorfskolans lågstadium

Inom waldorfpedagogiken anser man att lek under de första skolåren är av största vikt. Att direkt från en (förhoppningsvis) lekfylld barndomstid slungas in i skolan, tryckas ner på en stol och tvingas till tystnad och koncentrerat arbete är inte lätt. Och inte heller rätt enligt waldorfpedagogiken. En sådan stor förändring tar tid att vänja sig vid. Därför innehåller lektionerna under de första skolåren på waldorfskolorna mycket lek.

Man leder inom waldorfskolorna barnet genom känsloupplevelsen till färdighet och kunskap. Ju mera man i lågstadiets undervisning vänt sig till konstnärligheten dvs fantasin, känslan och viljan hos barnet, desto starkare blir det begreppsmässiga tänkandet senare i skolan.

Okej,
Detta låter jättefint och bra, eller hur? Stor förståelse för barnet, eller vad är det som sägs här?
När jag började skolan var jag peppad till max av mina föräldrar och mitt äldre syskon som gick i vanlig skola och kunde läsa. Jag gick dit med förväntningen att jag var "stor" nog att börja skolan, och jag var ivrig att lära mig saker.

Det förklaras inte HUR man leder ett barn igenom "Känsloupplevelsen" när varje individ är unik? Vad är "Känsloupplevelsen" som de menar? Är det själva upplevelsen att börja skolan som de faktiskt i denna text framställer som någonting negativt, som ursäktar ett behov av waldorfpedagogik? Eller är det något annat?
Tvingas man ned på en stol och hålla tyst i en "vanlig" skola?
När vet man att ett barn gått igenom sin "Känsloupplevelse" och omvandlat detta till "Färdigheter och kunskap" ?
Mina åsikter om det fria skapandet och fantasin har jag redan skrivit ned, och det Zooey beskriver angående kritorna etc. är helt sant.

Härmnings- och imitationsövningar är också någonting som man utnyttjar. Barnen är ännu under de första skolåren i härmningsåldern.

Detta får vi ingen förklaring på hur det är med detta. Finns det seriös forskning på barn om de är i "Härmningsåldern" i skolan?
Jag vet faktiskt inte.
Men, om det är så, så pågår detta härmande hela skolgången ut, igenom de högsta klasserna också. Det går alltså inte över, då man som nämnts innan, kopiera och återigen kopiera.

Ända tills runt nioårsåldern upplever barnen sig som ett med världen. Därför låter ofta waldorflärare djuren, blommorna, månen och stjärnorna uppträda som människor i berättelserna. Fantasibilderna bör spela en stor roll under de första skolåren anser man. Berättelserna överhuvudtaget spelar en stor roll i waldorfskolorna. Många ämnen ges i berättelseform. Man lär sig bokstaven B genom att höra om till exempel en björn som åt för mycket bullar så magen svällde upp och han var tvungen att sätta sig vid ett träd för att vila. Bilden av björnens runda huvud och tjocka mage ser ut som ett B.

Detta stycke börjar återigen direkt med ett påstående jag gärna skulle vilja ha källfakta på. Att bara skriva "anse" är för vagt. Vem anser? Eller ansåg?
Och, det är väl gulligt med en liten bullbjörn istället för att träna handstil och bokstäver. Vilket borde ha gjorts istället för formteckningen, vilken är i storleken modell A3. Jätteformat som inte påverkar eller lär dig skriva läsligt.

Matematiken kan ges i form av små räknesagor där man till slut kommer fram till ett matematiskt problem som sedan löses i klassen. Alla berättelser berättas utantill av samma lärare. Att ha samma lärare och samma klasskamrater från ettan till åttan är en stor och nödvändig trygghet för barn. Därför har man det i waldorskolor.

Löses av klassen är en överdrift. Vad jag minns så satt de som var bullriga och skrek ut svaren, så att de blygare aldrig fick en chans att svara.
Att ha samma lärare låter tryggt och bra, men, se det också på detta sätt, vad händer om det är en lärare som du inte kommer överens med?
Eller som särbehandlar vissa, men inte andra?
Då är åtta år en förbaskat lång tid kan jag tala om.

Ettan


I första klass berättar man olika sagor. Man lär sig i waldorfskolan skriva före man lär sig läsa. Och före man lär sig skriva gör man formteckning. Man går från rörelse till vila kan man säga. Från det aktiva till det passiva. Det hela undelättas genom att man först lär sig bokstäverna som bilder. Genom ramsor och bilder går man igenom dem. Tanken är att man ska få en inre bild av bokstaven och dess form och ljud innan man lär sig själva symbolen. Matematiken lär man sig bäst med rörelser. Stamp och klapp på vissa tal. Stampande led ett gånger ett är ett, ett gånger två är två osv...

Ett knippe med vad jag vet helt obevisade påståenden. Vad är "Vila" för något?
Att man går från rörelse till "vila" har jag svårt att se. Det hela är synnerligen luddigt i detta stycke. Om du nu inte studerat R. Steiner på djupet, då finns det plausibla förklaringar. men nämns det på denna hemsida?
Nej.

Tvåan


Berättelserna ges nu i form av fabler och legender. Den helige Franciskus, Jeanne d'Arc, Kristofferus, katten Sölvfax och Röda Räven är några personligheter som det kan berättas om.
Man börjar lära sig läsa samt skriva med så kallade småbokstäver.

Japp!
Detta är sant, bara det att det inte berättas att det är en saga. Det presenteras som en sann historia av läraren.

Trean


Man studerar olika yrken så som fiskarens och bondens. Ofta bygger man någonting tillsammans. Vi byggde en vedbod. Man övar gånger, minus, plus och även på att göra taluppställningar. I tredje klass berättar läraren delar ur Gamla Testamentet.

Under de tre första åren präglas undervisningen mycket av sång, flöjtspel, verser och ramsor. Formteckning där man övar olika former är också ett ämne som utövas.
I nio-tioårsåldern brukar barn genomgå en förvandling. De börjar skilja sig från omvärlden som de tidigare har känt sig som ett med. De börjar testa sin omvärld. Sätta den på prov.

I klassrummet kan det märkas genom att de kritiserar, granskar och sätter klassläraren på prov. Waldorfläraren som är beredd på detta plockar då fram några fängslande kunskapsämnen ur bakfickan. Eftersom han/hon bara har väntat på det här utvecklingsstadiet. Undervisningen börjar ändras.

Jag vet inte om jag ens behöver kommentera detta. Läs om stycket, och läs det noga. Vad är det som egentligen sägs?

Fyran


I fyran berättar man om nordisk mytologi. Ibland sätter klassen upp en liten pjäs i samband med den perioden. Man får höra om sin historia och hembygd. Bråkräkning införs och man övar på olika taluppställningar. Man har även en period om människan och djuren.

Återigen, nordiska mytologin återberättades på ett sådant sätt att man tolkade det som sanning. Och, jag har mardrömmar om (fortfarande!) hur jag tvingades spela i teaterspelet. Som fornnordisk "gud".

Femman


I femman övergår hembygdskunskapen i geografi. Man ritar kartor och lär sig om olika jordarter m.m. Berättelserna handlar om den grekiska mytologin och sagovärlden.

Man har en botanik- och en zoologiperiod där några av jordens klimatområden och deras typiska växter skildras samt några mindre kända djurformer.

Undervisningen måste ha en målande karaktär, säger waldorfpedagogiken men bilderna hämtas nu istället från verkligheten. Ämnena där det behövs mer tänkande från eleverna ökar tillsammans med hemarbetena.

Geografi.
En mycket luddig form av sådan, då läraren ritade en schematisk skiss över ett land som han/hon valt, som vi fick rita av med våra klumpiga,trubbiga vaxkritor. Utan svart. Och måla kartor i vått i vått-teknik. Vilket är löjeväckande att ens försöka göra med de verktyg man erbjöds.
Så, visst var undervisningen målande. Mycket.
Jag kan inte påstå att jag lärde mig exakt vart länderna låg, för att inte tala vart huvudstäderna fanns i dessa länder.

// Fortsättning kommer..

(Mycket av dessa påståenden och läror grundas på Rudolf Steiners påståenden om barnets 7års perioder, då man utvecklas olika, och då skall även undervisningen anpassas till detta. Så även klassrumsfärgen på väggarna i klassrummet.)