Jag tycker mig märka att utomeuropeiska invandrare/gästarbetare/gästforskare som vägrar lära sig svenska utan håller sig till engelskan, mycket oftare blir tilltalade, samt respektfullt bemötta. Ett intryck som skär sig med den allmänna utsagan: "Vad hemskt med folk som bott här i flera år och inte talar svenska".
Det verkar på något sätt som att:
* ...vi älskar alla tillfällen till att få tala engelska, och därför ofta gör det, med nyinvandrade.
* ...vi har en intuitiv, undermedveten, bild av personer som talar bruten svenska, som: "djävla bidragstagare", medan den engelsktalande är en "respekterad gäst"/"spännande turist" etc. Och behandlar dem därefter.
Får en känsla av att en person som ser "mycket osvensk ut" i praktiken/vardagslivet tjänar på att skippa svenskan och tala engelska istället.
Finns det till äventyrs någon forskning i ärendet?
