För mörkhyad: Lära sig svenska vs fortsätta med engelska...

[kaxiga Z]

Jag tycker mig märka att utomeuropeiska invandrare/gästarbetare/gästforskare som vägrar lära sig svenska utan håller sig till engelskan, mycket oftare blir tilltalade, samt respektfullt bemötta. Ett intryck som skär sig med den allmänna utsagan: "Vad hemskt med folk som bott här i flera år och inte talar svenska".

Det verkar på något sätt som att:

* ...vi älskar alla tillfällen till att få tala engelska, och därför ofta gör det, med nyinvandrade.

* ...vi har en intuitiv, undermedveten, bild av personer som talar bruten svenska, som: "djävla bidragstagare", medan den engelsktalande är en "respekterad gäst"/"spännande turist" etc. Och behandlar dem därefter.


Får en känsla av att en person som ser "mycket osvensk ut" i praktiken/vardagslivet tjänar på att skippa svenskan och tala engelska istället.

Finns det till äventyrs någon forskning i ärendet?

[micke.d]

Tror du har rätt i att det är högre status att tala hyfsad eller god engelska, jämfört med bruten svenska.

Det är nog ändå en mycket god idé att lära sig läsa svenska, och även att förstå talad svenska, även om man själv alltid talar engelska.

[Victor_Von_Doom]

Jag får en känsla av att en person som ser "mycket osvensk ut" i praktiken/vardagslivet tjänar på att skippa svenskan och tala engelska istället.

Finns det till äventyrs någon forskning i ärendet?

Mycket intressant observation. Jag har ingen forskning, men anekdotik. En kurdiskättad exflickvän till mig brukade ibland använda engelska för att hon behövde fråga främlingar om hjälp, för ibland var det svårt att få sådant om hon talade svenska. Enligt henne då. Hon brukade också få komplimanger om att hon "nästan var svensk" och "inte talade förortsvenska" ibland. Vilket alltid var konstigt.

Det finns också många britter i Sverige (och andra nordiska länder) som förstår svenska men svarar svenskarna på engelska. Utan problem. Bra exempel är Simon Davies i tv-programmet Design: Simon & Thomas.

Själv har jag inga problem med att folk inte kan svenska i Sverige. För min del får folk snacka vad fan de vill så länge de vmår bra. Att Sverige skulle få en massa nya språk med invandraring stämmer dock med modifikation, även om det hade varit coolt att ha fler levande minoritetsspråk. Lingvistisk forskning pekar på att invandrare i modern tid alltid till slut assimilerar sig. Invandrares barn uppgår alltid i majoritetsspråket.

[kaxiga Z]

Tror du har rätt i att det är högre status att tala hyfsad eller god engelska, jämfört med bruten svenska.

Synd i så fall. Att vi i praktiken behandlar den som verkligen försöker, trugar och knagglar sig fram, på si-å-så-svenska i sitt lärande (beteendet vi normalt basunerar ut att man ska ägna sig åt), sämre än den som bara nonchalerar saken (lite slött) och fortsätter med engelska.

[Matte]

Språknämndens ordförande Olle Josesphsson har skrivit en del i ämnet. Det är ett språksociologiskt faktum att engelskan har en mycket hög status, en del hyfsad status som t ex spanska och franska, medan en del världsspråk, tillika stora invandrarspråk som arabiska och persiska mycket låg status.

En gammal kompis till mig med iranskt ursprung, som talar felfri svenska med endast svag brytning brukar köra med denna språkväxling som en gimmick när vi var ute på offentliga lokaler. Skillnaderna i bemötande från cafepersonal, banktjänstemän etc. hade vi väldigt kul åt.

[Procentaren]

Språknämndens ordförande Olle Josesphsson har skrivit en del i ämnet. Det är ett språksociologiskt faktum att engelskan har en mycket hög status, en del hyfsad status som t ex spanska och franska, medan en del världsspråk, tillika stora invandrarspråk som arabiska och persiska mycket låg status.

En gammal kompis till mig med iranskt ursprung, som talar felfri svenska med endast svag brytning brukar köra med denna språkväxling som en gimmick när vi var ute på offentliga lokaler. Skillnaderna i bemötande från cafepersonal, banktjänstemän etc. hade vi väldigt kul åt.

Det finnas en gammal bok i digitalteknik som heter "Mellan Boxholm och Lund" av Jöran Hallberg.
Det jag minns från den är förordet, där författaren beskriver hur han på en tågresa blir bekant med en man.
Mannen håller en "kurs" i digitalteknik för honom. Därav namnet på boken.

Men det börjar med att han kliver in i kupeen, där redan sitter en man som ser ganska exotisk ut. En neger av svartaste slag.
På ett block som han har står det "Egon Svensson". Författaren tänker att blocket har han väl lånat av någon.

De blir bekanta som sagt, och mannen heter verkligen Egon Svensson visar det sig. Han är född och uppvuxen i Sverige.
Han är ute på föreläsningsturne.
Men när han håller föredrag brukar han presentera sig som "Kakamallan". För det är ingen djävel som tror på att en neger kan heta Egon Svensson

Om det här förordet i boken är sant vet jag inte. Men omöjligt är det ju inte.

[Moridin]

En gammal kompis till mig med iranskt ursprung, som talar felfri svenska med endast svag brytning brukar köra med denna språkväxling som en gimmick när vi var ute på offentliga lokaler. Skillnaderna i bemötande från cafepersonal, banktjänstemän etc. hade vi väldigt kul åt.

Det finns en välkänd komiker vid namn Omid Djalili i Storbritannien som kör med något likande, fast han börjar med att prata engelska med en iransk brytning för att sedan prata felfri engelska efter ett tag.

[Nils D]

Engelskans höga status och gångbarhet i Sverige, kan bli lite av en fälla för invandrare med engelska som modersmål. De orkar inte traggla sig igenom nybörjarfasen med svenska utan kör på med engelskan, vilket gör att de inte kommer in i samhället fullt ut. De kan inte ta del av fikbordssnacket, för då orkar sällskapet inte anpassa sig till den ende som inte kan (vill) prata svenska. Och de blir lite utfrysta.
Har du en engelskbördig bekant som är på väg att etablera sig här, så gör du bäst i att pressa denne in i svenskan.

[pax]

Tror att det också kan bero på att man automatiskt antar att en engelsktalande person med uppenbart utländskt påbrå är turist eller på besök i jobbet. Samma person som talar bruten svenska ses som invandrare. Så det har nog inte bara med engelskans status i sig att göra.

Edit: Läste visst slarvigt, det var ju precis vad Z skrev...

När jag reste i Australien blev jag bättre bemött efter några veckor/månader när jag övat upp min engelska ordentligt. Då trodde folk att jag var amerikan, eller till och med en aussie med nån dialekt "från långt bort i landet", och inte bara en såndär störig backpacker från Europa. Det var förklaringen jag fick när jag förde det på tal i alla fall. Turister behandlas nog olika i olika länder beroende på hur "mättad" den marknaden upplevs.

[Anders]

Snart kommer folk bli trötta på mina egna personliga anekdoter, men ibland är de relevanta!

Jag har inte uppmanats lära mig Arabiska. Ingen, vad jag vet, anser att jag bör lära mig Arabiska. Ibland, dock, i möten med högdjur, då det enbart talas Arabiska, så känner man att det kanske vore bra att kunna lite grand.

Dock har jag inte kapaciteten att både förkovra mig inom mitt ämne samt lära mig ett helt nytt språk.

Så jag har full förståelse att gästforskare i Sverige inte lär sig Svenska.

[Vitnir]

Det kan också bero på att de som har fördomar mot invandrare är de samma som låter som Kurt Olsson när de försöker prata engelska och följaktligen måste anstränga sig för att hänga med i samtalet vilket kan misstas för respekt.
http://m.youtube.com/#/watch?desktop_ur ... o3qU&gl=SE

[biitar]

Har jobbat inom SFI och det jag fick höra från eleverna att ett problem för dem, när de vill försöka lära sig svenska, är att i Sverige gillar vi att tala engelska och vi gillar att hjälpa folk. När någon vill ha hjälp med något och det blir problem med den språkliga förbistringen, så övergår vi till engelska eftersom det oftast löser problemet.

I till exempel Tyskland och Frankrike så verkar bemötandet, enligt eleverna, snarare vara tvärtom. Även om tysken/fransken kan engelska vill de inte använda det och tycker istället att personen som ber om hjälp ska lära sig deras språk(tyska/franska).

Det gör att det är större press på invandrare i Tyskland/Frankrike att lära sig språket än vad det är i Sverige.

[Victor_Von_Doom]

http://m.youtube.com/#/watch?desktop_ur ... o3qU&gl=SE

Syrian defectors 'buying weapons from army'?

[snobdok]

Jag har en engelsk bekant som bott här länge utan att lära sig svenska. Han har haft dåliga tider men är i grunden högutbildad och mycket intelligent.

Samma sak att svenskar gärna talar engeska med honom. Han säger sig också ha svårt att lära sig nya språk, detta trots att han arbetat som engelsklärare här (på hög nivå) och har lyckats lära sig latin.

Själv tror jag att det främst beror på att han inte behöver lära sig svenska... Han förstår såklart många svenska ord och fraser. Hans svenska uttal är dock ganska uselt. T.ex. säger han "neckebröd" istället för "knäckebröd". Jag förstår såklart varför, men tycker också det tyder på ointresse för det svenska språket.

Folk jag känner från t.ex. Asien och Nordafrika som kommit hit för att studera, har dock lärt sig hyfsad svenska. Vi brukar ändå tala engelska p.g.a. de avancerade ämnen vi diskuterar.

[Tobbe J]

Jag har hört eller läst någonstans, och jag kan inte komma på var, att språkmelodin i ovanligt hög grad är informationsbärande i svenskan, och att detta skulle leda till att vi var mindre toleranta mot brytningar än folk med mindre sjungande modersmål. Enligt denna teori är det rent plågsamt för ett svenskt öra att höra svenska rådbråkas utan melodi, medan exempelvis en amerikan lättare står ut med bruten engelska för att det helt enkelt inte låter lika illa i deras öron.

Är det någon mer som hört detta och kanske kommer ihåg var? Hur som helst känns det som en teori som inte helt enkelt låter sig verifieras.