brimer skrev:Så tvång föreligger enbart om alla alternativ innebär kränkande av en persons mänskliga rättigheter (enligt någon definition på sådana, t.ex. FNs)? Om mist ett alternativ finns där personens mänskliga rättigheter inte kränks enligt denna definition, kan det inte kallas för tvång, eller?
Den statliga utredning som vi diskuterade om de historiska tvångssteriliseringar tidigare i tråden anger att:
Antalet: Åren 1935-1975 rapporterades nära 63.000 steriliseringar i Sverige på grundval av denna lagstiftning. Det totala antalet ansökningar om sterilisering inlämnade till medicinalstyrelsen var ca 70.000, vilket pekar på drygt 7.000 av olika skäl ej genomförda steriliseringar (ej beviljade, vägran, ånger). Ett okänt men sannolikt litet antal steriliseringar har skett före 1935. Då rådde inte rapporteringsplikt. Under den nya lagen 1976 ökade antalet steriliseringar kraftigt och uppgick under åren 1976 - 1996 till cirka 166.000, dvs i genomsnitt drygt 8.000 per år.
[i]Frivillighet och tvång. En analys av ansökningshandlingarna pekar på att omkring hälften av dem som steriliserades själva frivilligt hade tagit initiativ till operationen. Cirka 9 procent av operationerna har utförts under tvång (utan samtycke). Cirka 24 procent av ingreppen har skett efter formellt sett egen ansökan eller med samtycke men under omständigheter som kan betecknas som tvångsliknande t.ex. genom att operationen ställts som villkor för utskrivning från anstalt eller för abort. I ytterligare 10 procent av fallen finns tecken på övertalning eller påtryckning. Resterande ingrepp (cirka 7 procent) har inte varit möjliga att klassificera. Tvånget dominerade under periodens början. Svenska efterundersökningar tyder dock på att många som steriliserades redan under 1950-talet var tillfredsställda med ingreppet. Mot slutet tycks en mycket stor majoritet av steriliseringarna ha varit frivilliga.
Den anger alltså tvångssteriliserar som de steriliseringar som antingen utförts utan samtycke eller efter oetisk psykologisk manipulering ("tvångsliknande") av olika slag.
Om samtycke är ett krav på att steriliseringen ska kunna genomförs och om detta samtycke inte kommit till genom oetisk psykologiska påtryckningar (och att det finns reella alternativ) så kan det inte rimligen klassas som tvång.
