Vad vilja socialisterna?

[Nils D]

Om man lyssnar på Lasse Berg i hans böcker om människans ursprung och natur i Gryning över Kalahari – Om hur människan blev människa och Skymningssång i Kalahari - hur människan bytte tillvaro, så är människa i grunden en egalitär varelse, där samarbete och sammanhållning är vår sanna natur, och det är så vi har levt under större delen av den tid människan existerat.
Ett levande vittnesmål om detta finns i de sydafrikanska san-folken. De lever som nomadiserande jägare och samlare i ett hyfsat behagligt klimat, de behöver inte/kan inte skaffa sig mera tillgångar än var och en kan bära med sig, de behöver inte samla på sig vinterförråd av mat, tillgångar som det kan bli stridigheter om. De är mycket noga med att dela byten och insamlad föda, de är mycket vänliga och skämtar och skojar för att hålla en god stämning. Och det råder samtidigt en mycket utpräglad jante-lag, det gäller verkligen att ingen förhäver sig.
För det allt överskuggande är att hålla samman gruppen - utanför gruppen är det extremt svårt att överleva.

[Jacob]

Vilken betydelse ska man lägga i att "lyckas"?

Huvudsaken är nog inte att definiera det, utan snarare motsatsen: att misslyckas. Dvs att vara olycklig och att inte kunna förverkliga sina drömmar.
Vilken betydelse ska vi lägga i det? Samhällets möjligheter och eventuellt plikt att förhindra sådan olycka?

Som nämnts tidigare, kommer överläkarens barn alltid ha större möjlighet att bli överläkare, än undersköterskans barn har. Ingen socialpolitik i världen kan ändra på det.

I princip all socialpolitik i hela världen, har ändrat på det, och gjort det enklare för undersköterskans barn att bli överläkare!
Och det är bättre en motsatsen (det som du anser är självklart eftersom du anser att socialpolitik inte kan ändra på något).

[Jacob]

Vad avgör då vilka som lyckas och vilka som inte gör det?

Lycka och olycka finns inte?
Det finns inga problem?
Alla har det bra?

[Jacob]

Min vision är att vi ska skapa ett rättvist samhälle där alla har samma möjligheter att lyckas.

Vilka är det som vill ha ett orättvist samhälle utan samma chans att lyckas? Hmmm. Ja, det finns uppenbarligen de som gärna ser att s.k. "svartskallar", judar, muslimer och slikt folk behandlas orättvist. Andra exempel?

Att skapa ett rättvist samhälle handlar inte bara om att låta bli att aktivt förhindra andra människor i sina liv.

[Jacob]

Landet ingenstans, Utopia.
I dokumentären All Watched Over by Machines of Loving Grace 2/3 - The Use and Abuse of Vegetational Concepts nämns det att mer än 500 000 pers i USA i kölvattnet av 68-rörelsen satte igång med stor iver att bilda egalitära samhällen, men inget höll ihop mer än tre år. Trots om själva huvudidén var jämställdheten, så föll de samman på att olika personer kom att vara olika starka, kom att bli olika maktfulla.
Hur ska det då kunna komma i närheten av någon slags jämställdhet om utgångspunkten är det vanliga samhället?
Därför tycker jag det känns mer realistiskt att utgå från en mörk utgångspunkt som liberalismens förfäder gjorde. Sen kan man förhoppningsvis höja sig upp från detta.

Hur ska jag veta om det är sant? För att någon skrev en bok? Det finns autonoma kommunistiska samhällen inom USA, i dag. Vet inte om de har funnits sen 68 men det skulle förvåna mig om det var helt frikopplat.
Vilka var det som blev mäktiga, där det inte fungerade? De vänliga, normala människorna?
Eller psykopaterna? Det är känt att omkring 1% av befolkningen är psykopater.
Psykopater har så klart en förmåga att vilja dominera och nästla sig in i nya och intressanta sällskap där de kan dominera och skapa kaos.

[Jacob]

Å andra sidan var det just socialpolitik som gjorde det möjligt även för undersköterskans barn att bli överläkare. Staten tog över universiteten, såg till att själva utbildningen inte kostade någonting, och finansierar studenterna med bidrag och lån. Studenter som kan finansieras av föräldrarna har det naturligtvis fortfarande lättare, och antagligen kontakter.

Ja, Karl Marx hade varit stolt över den svenska modellen.

[Knurd]

Huvudsaken är nog inte att definiera det, utan snarare motsatsen: att misslyckas. Dvs att vara olycklig och att inte kunna förverkliga sina drömmar.
Vilken betydelse ska vi lägga i det? Samhällets möjligheter och eventuellt plikt att förhindra sådan olycka?

Många människor drömmer om att bli astronauter eller fotbollsproffs, andra drömmer om ett etniskt rent, eller religiöst renlärigt, samhälle. Har svårt att se det offentliga samhällets plikt att förverkliga sådana drömmar.

Som nämnts tidigare, kommer överläkarens barn alltid ha större möjlighet att bli överläkare, än undersköterskans barn har. Ingen socialpolitik i världen kan ändra på det.

I princip all socialpolitik i hela världen, har ändrat på det, och gjort det enklare för undersköterskans barn att bli överläkare!

Nej, även i en välfärdsstat som Sverige är det fortfarande lättare för överläkarens barn än undersköterskans barn att bli överläkare. Enda sättet att utplåna, eller invertera, den skillnaden, är att förstöra livet för intellektuella familjer, till exempel genom att sätta dem i tvångsarbetsläger. Och ja, det är en association som socialister får stå ut med, så länge de är tröga med att med att redogöra för vilka medel som bör, eller inte bör, användas, i socialismens namn.

Och det är bättre en motsatsen (det som du anser är självklart eftersom du anser att socialpolitik inte kan ändra på något).

Nu gör du en halmgubbe igen.

Det finns mycket som det offentliga samhället kan göra, bland annat:
* Arbeta aktivt mot diskriminering som är direkt betingad av hudfärg, sexuell läggning och andra identitetsfaktorer
* Sänka skatt på låga inkomster, så att så många som möjligt kan leva på sin lön
* Ge extra resurser till svagpresterande skolelever, så att så många som möjligt är anställningsbara, och kan delta i ett demokratiskt samhälle, när de lämnar skolan

[Suresh]

Socialisterna vill begränsa den privata äganderätten och ge samhället kontrollen över naturresurserna.

[Anders]

Om man inte vill se att det finns barn som far illa, t.ex. pga deras föräldrar inte har lyckats så bra i livet. Alla barn och ungdomar borde ha samma rättigheter och möjligheter att lyckas.

Vilken betydelse ska man lägga i att "lyckas"? Som nämnts tidigare, kommer överläkarens barn alltid ha större möjlighet att bli överläkare, än undersköterskans barn har. Ingen socialpolitik i världen kan ändra på det.

Enda metoden för staten att lägga allas rättigheter och möjligheter på samma nivå, är att förstöra för dem som har större möjligheter.

Å andra sidan var det just socialpolitik som gjorde det möjligt även för undersköterskans barn att bli överläkare. Staten tog över universiteten, såg till att själva utbildningen inte kostade någonting, och finansierar studenterna med bidrag och lån. Studenter som kan finansieras av föräldrarna har det naturligtvis fortfarande lättare, och antagligen kontakter.

Kontakter är överskattat. Man kan göra en bra karriär med endast det kontakter man får under studietiden och under arbetslivet. Att skylla misslyckanden på att man inte har några kontkter är som att klaga på sten i skon.

Pluggskolan utjämnade högre utbildning. Det blev istället höga betyg som avgjorde vem som gjorde karriär, inte vilka pengar eller kontakter man hade.

De studiemedel man hade när jag pluggade, först hälften av 90-talet, räckte gott och väl till både plugg och fest. Den som påstår något annat gjorde av med mer pengar än jag.

[Dûrion Annûndil]

Nej, även i en välfärdsstat som Sverige är det fortfarande lättare för överläkarens barn än undersköterskans barn att bli överläkare. Enda sättet att utplåna, eller invertera, den skillnaden, är att förstöra livet för intellektuella familjer, till exempel genom att sätta dem i tvångsarbetsläger. Och ja, det är en association som socialister får stå ut med, så länge de är tröga med att med att redogöra för vilka medel som bör, eller inte bör, användas, i socialismens namn.

Att socialisterna vill utplåna den skillnaden, eller utplåna överläkare för att åstadkomma detta, är en retorisk halmgubbe. Det är nog väldigt få som associerar detta med socialister. Att förbättra villkoren är en sak, att göra som Pol Pot är en annan.

Att underlätta för undersköterskans barn är inte ens en socialistisk tanke, tankar om folkbildning och välfärd etablerades över hela den politiska skalan på 1800-talet. Utan att borgarna förespråkade arbetsläger för sig själva på kuppen.

[Dûrion Annûndil]

Kontakter är överskattat. Man kan göra en bra karriär med endast det kontakter man får under studietiden och under arbetslivet.

En vederhäftig statistisk undersökning gav annat resultat: viewtopic.php?f=19&t=14720&start=15&hilit=kontakter+jobb

[Victor_Von_Doom]

Socialisterna vill begränsa den privata äganderätten och ge samhället kontrollen över naturresurserna.

Check och check.

[Anders]

Kontakter är överskattat. Man kan göra en bra karriär med endast det kontakter man får under studietiden och under arbetslivet.

En vederhäftig statistisk undersökning gav annat resultat: viewtopic.php?f=19&t=14720&start=15&hilit=kontakter+jobb

En del kommentarer i den tråden handlade, precis som jag skrev, om kontakter tagna när man väl är i högskolan eller i arbetslivet. Kontakter som föräldrarna har torde vara av marginellt intresse. Nu har ingen i min släkt varit ens i närheten av de jag jobbar med, men jag fick en gång en intervju för ett helt fel jobb, pga av en släkting.

Jag tror många ser Wallenbergare framför sig som genom familjeband styr stora delar av Sveriges näringsliv. Riktigt så ser det väl inte ut i de flestas verklighet.

[Knurd]

Socialisterna vill begränsa den privata äganderätten och ge samhället kontrollen över naturresurserna.

1: Räknas åkerjord och skog som naturresurser?
2: Vad är nyttan med att just naturresurserna kontrolleras av samhället? Varför inte andra materiella eller icke-materiella resurser?

[Knurd]

Att socialisterna vill utplåna den skillnaden, eller utplåna överläkare för att åstadkomma detta, är en retorisk halmgubbe. Det är nog väldigt få som associerar detta med socialister. Att förbättra villkoren är en sak, att göra som Pol Pot är en annan.

Men, som tidigare nämnts: eftersom socialister är så långsamma med att berätta exakt vad de vill och inte nämnt, så måste man ju försöka härleda sig fram till det, utifrån vad icke-socialdemokratiska socialister har gjort i de länder där de fått regera.

Att underlätta för undersköterskans barn är inte ens en socialistisk tanke, tankar om folkbildning och välfärd etablerades över hela den politiska skalan på 1800-talet. Utan att borgarna förespråkade arbetsläger för sig själva på kuppen.

Precis, jag har försökt göra den poängen. På 1840-talet införde Sverige folkskola, medan Preussen införde socialförsäkringar, och Frankrike och Schweiz gav allmän rösträtt till män. Det kommunistiska manifestet skrevs 1848 och Kapitalet skrevs 1867.