Jag tycker att det skulle vara bra att slå fast vad vi menar med den svenska strategin, den ursprungliga som även omfattade immunitet alltså. Det skulle underlätta för diskussionen. Jag har föreslagit nedanstående. Kan vi vara överens om den? Modifieringar? Fråga till alla!Nemesis skrev: ↑ons 13 jan 2021, 14:23Är lite nyfiken på om det finns några som tidigare i tråden (eller andra som inte deltagit i tråden) försvarat Anders Tegnells strategi, dvs "den svenska strategin", som har ändrat uppfattning? Eller är uppfattningen fortfarande att Sverige agerat på bästa tänkbara sätt, givet den information som fanns?
Det är för övrigt tillåtet och inte alls fult eller ett tecken på svaghet att ändra åsikt om det inkommer nya fakta som motiverar det. Jag skulle säga att för vetenskapliga skeptiker är det helt centralt att ändra åsikt när det är befogat. Vi har nog alla, skeptiker som icke-skeptiker, ändrat uppfattning i diverse olika frågor genom åren.
Sveriges coronastrategi
Man ville minimera det totala negativa hälsoeffekterna från både smitta och restriktioner genom att:
1. skydda specifika grupper från smitta, grupper som riskerade att bli väldigt sjuka.
2. undanta specifika miljöer och verksamheter från nedstängning och restriktioner, sådana som riskerade att drabbas hårt av nedstängning ur ett hälsoperspektiv, eller som man inte ansåg bidrog signifikant till spridningen (eller en kombination av dessa).
3. förlita sig på att ökad immunitet med tiden skulle bidraga med en dämpning av spridningen och i bästa fall leda till flockimmunitet.
4. använda "flattening the curve"-principen för att reglera skyddet av riskgrupper och nivån av samhällsspridning så att antalet smittade inte blir högre än vad vården klarar av att hantera. Denna reglering skulle styras av hur bra punkterna 1-3 fungerade (skyddet kanske skulle visa sig vara bristfälligt, de undantagna miljöerna kanske skulle visa sig bidra mer till spridningen än man trott, immuniteten kanske inte skulle ha den effekt man trott). Regleringen skulle ske genom utökat skydd av riskgrupperna vid behov, och allmänna rekommendationer samt specifika restriktioner för att anpassa samhällsspridningen. Dessutom skulle den vara flexibel, långsiktig och i möjligaste mån vara baserad på frivillighet.