Tänk dig att du står "utanför" universum och ska placera in dig själv i en ruta. Eller tänk dig att "gud" ska placera in dig i universum. Gud kommer inte att kunna bestämma en specifik ruta att placera in dig i.
Ditt farkostexempel har jag redan argumenterat emot i tidigare inlägg. Jag klistrar in det här:
Jag har lite svårt att på ett lättbegripligt sätt sätta ord på vad jag anser vara det logiskt orimliga i ett oändligt universum, men jag kan försöka förklara med hjälp av heltalen som vissa verkar förtjusta i (kanske inte du!). Mängden heltal kan vara oändlig eftersom det alltid går att nämna ett tal som är större än det senast nämnda. På samma sätt antar jag att folk tänker sig att det alltid går att nämna ett avstånd i universum som är större än det senast nämnda.
Skillnaden i resonemanget är att heltalen inte behöver "existera" på samma gång. Det räcker med att nämna ett heltal åt gången som är större än det förra. Alltså "existerar" bara två heltal åt gången. Det senast nämnda och det lite mindre som nämndes innan (5 är större än 3, 7 är större än 5 osv). Alla punkter i universum måste däremot existera samtidigt. Det räcker inte med två punkter åt gången som med heltalen.
Med ett liknande resonemang är det fullt möjligt att färdas en godtyckligt lång sträcka, du kan hela tiden färdas lite längre än vad du hittills har färdats. Däremot existerar inte sträckan innan du har färdats den. (Jämför med hur tiden "färdas" framåt, framtiden existerar inte ännu) Man kan jämföra denna färd med valet av godtyckliga punkter i universum längre och längre bort. I det exemplet hävdas dock att "sträckan" (det oändliga universum) existerar. Något jag alltså anser att den inte gör.
