Förhållandet mellan jaget och hjärnan

Diskutera allmänt om vetenskap, pseudovetenskap och folkbildning, t.ex. vetenskapsteori eller forskningspolitik.
Användarvisningsbild
Bod
Inlägg: 725
Blev medlem: mån 13 dec 2004, 23:03
Ort: Malmö

Inlägg av Bod » ons 29 dec 2004, 01:05

OK Cosmic. Jag och förhoppningsvis alla här är beredda att ompröva våra uppfattningar om ny kunskap med vederhäftig bevisning presenteras och nej, det tjänar inget syfte att föra ett slags ställningskrig där positionerna på förhand är låsta.
Men jag vidhåller att något jag/medvetnade inte kan existerar frikopplat från hjärnan. Den forskning som finns pekar på att medvetandet uppstår i hjärnan och dess elektrokemiska processer. Vårt medvetande tycks vara en konsekvens av att vår hjärna är så utvecklad och komplex som den är. Jag vet att detta låter väldigt torrt och tråkigt i mångas öron men det påverkar inte sakfrågan. Däremot är inte medvetandet samma sak som hjärnan (jfr deBergerac ovan) men nu är vi snarast inne på semantik. Att ett jag inte kan existera utan en hjärna är för mig inte fråga om tro.
Vad gäller Martinus så läste jag nyss lite väl valda bitar (för första gången) och trots att jag inte hade höga förväntningar så var det värre än jag trodde. Är du, CS, hemma på något vetenskapligt område - t ex fysik, astronomi, kemi eller annat? Om ja, läs några avsnitt i LB där Martinus berör något av dessa ämmen - det finns gott om dem. Fundera sedan över hur pass hög piedestal han förtjänar att sitta på.
mvh
Bod

Användarvisningsbild
Beeblebrox
Inlägg: 18
Blev medlem: sön 19 dec 2004, 20:44
Ort: Gnesta

Re: Förhållandet mellan jaget och hjärnan

Inlägg av Beeblebrox » ons 29 dec 2004, 01:32

Japp, kan Cosmic Scientist (CS), eller någon annan ”Tredje Testamentet” anhängare lägga fram några som helst vetenskapligt hållbara argument för sin ”teori” som kan testas av oberoende vetenskapsmän? Väntar med spänning. Inte ens CS - logisk vetenskapsman som han påstår att han är - kan väl tycka att det är konstigt att man som ”skeptiker” håller för sanning att hjärnan verkar utifrån det vi faktiskt kan observera och testa? Tittade igenom den välvillige danskens hemsida - www.martinus.dk - men där var väldigt mycket filosoferande och (inte helt oväntat) tämligen lite verkstad – om ens någon alls. Kom igen nu CS, hårda bevis, annars kan vi lägga ned denna tråd.

Användarvisningsbild
Foo Bar Baz
Inlägg: 215
Blev medlem: sön 19 dec 2004, 19:01
Ort: Stockholm

Re: Förhållandet mellan jaget och hjärnan

Inlägg av Foo Bar Baz » ons 29 dec 2004, 01:32

Cosmic scientist skrev:Sedan ska man ha i åtanke att påståendet om att jaget är identiskt med hjärnan eller en följd av elektrokemiska processer i hjärnan också är en tro.
Det görs otaliga försök att jämställa vetenskapliga teorier med religiösa övertygelser. Det låter sig dock inte göras utan att man tar till en del begreppsförvirring.
Cosmic scientist skrev:Jag hoppas att detta forums medlemar är beredda att också ompröva sina teorier. Annars kan det knappast vara förenat med en vetenskaplig,forskande och därmed ödmjuk attityd.
Jag kan bara tala för mig själv, men jag är absolut öppen för att ompröva mina tankar om de visar sig vara felaktiga, även om jag självklart inte är en perfekt människa som är totalt befriad från alla former av ignorans. Just i fallet Martinus så handlar det dock om att han gör påståenden som man överhuvudtaget inte kan undersöka -- hans påståenden har alltså inte någonting med vetenskap att göra, då den empiriska vetenskapen vilar på just utförandet av experiment.
Cosmic scientist skrev:Enligt min mening är Martinus teorier de bästa,mest uttömande och logiska hittills.
Det står dig fritt att tycka, men faktum kvarstår: Han påstår saker som vi aldrig kommer att kunna avgöra om de är sanna eller falska. Det kan vara grund för en privat trosövertygelse, men aldrig för seriös vetenskap.
Cosmic scientist skrev:Vi har väl olika axiom apropå det här med jaget och hjärnan.
Eftersom hjärnans funktion är någonting som vi har möjlighet att undersöka och ta reda på, så är det inte på sin plats att anamma några axiom om hur det förhåller sig. Min syn på medvetandet/jaget som någonting fysiskt är inte ett axiom -- det är en teori, som jag grundar i naturvetenskaperna. En teori som inte i sig fordrar att jag utökar den redan existerande och experimentellt beprövade modellen över universum.

Användarvisningsbild
Cosmic scientist
Inlägg: 238
Blev medlem: ons 22 dec 2004, 21:09
Ort: Jämshög

Förhållandet mellan jaget och hjärnan

Inlägg av Cosmic scientist » ons 29 dec 2004, 09:58

Intressant att läsa era inlägg. Roligt att se ni inte har så mycket fördomar. Då kanske vi kan fortsätta...
Jag tror denna artikel kan intressera er:
http://www.geocities.com/nykultur/Artik ... veten.html

Ett förslag kan ju vara att gå in på Tredje Testamentets diskussionsforum och starta en ny tråd eller ämne där. Där finns säkert flera andra som är betydligt mer kompotenta än jag. Klarar ni att kullkasta teorierna där så är ni inte dåliga!
Det vore kanske värt ett Nobelpris...;-)

God fortsättning

Användarvisningsbild
Foo Bar Baz
Inlägg: 215
Blev medlem: sön 19 dec 2004, 19:01
Ort: Stockholm

Re: Förhållandet mellan jaget och hjärnan

Inlägg av Foo Bar Baz » ons 29 dec 2004, 11:36

Cosmic scientist skrev: Jag tror denna artikel kan intressera er:
http://www.geocities.com/nykultur/Artik ... veten.html
Jag vill på rak arm bemöta lite av innehållet i den där artikeln.
Ingemar Fridell skrev:Martinus definierade vetenskap helt enkelt som vetande, dvs. en korrekt beskrivning av verkligheten, sådan den är. Men endast självupplevelse kan vara vetande i renkultur.
Detta är inte definitionen som används i den akademiska världen, och redan här borgar alltså Martinus för oförståelse.

Till yttermera visso är inte personliga vittnesmål någonting man fäster vikt vid i vetenskapligt arbete.
Ingemar Fridell skrev:Men alla befinner sig inte samtidigt på exakt samma nivå i denna utvecklingsprocess, och inget kan bevisas för någon som inte har förmågan att uppleva samma sak. Det som inte kan upplevas kan inte heller bevisas.
Upplevelser är alltid lokala. Det finns inget sätt för mig att avgöra huruvida mina upplevelser av verkligheten är överensstämmande med hur den faktiskt ser ut och fungerar. Att utifrån sina egna upplevelser resonera sig fram till hur saker och ting förhåller sig var något som man sysslade med inom vetenskapen under den skolastiska eran, då personer som Aristoteles fortfarande var galjonsfigurer. Framträdande vetenskapsmän som Galilei och Newton visade sedan att detta inte var en framkomlig väg, när de undersökte verkligheten genom empiriska tester och fick fram formler som kunde förutsäga fysikaliska förlopp; formler som visade att Aristoteles m.fl. hade haft fel i sina idéer.

Endast genom att pröva teorier experimentellt, genom att samla objektiva data, kan man få dem verifierade. Att jag upplever någonting som sant innebär inte att det är sant, i vetenskaplig mening.
Ingemar Fridell skrev:I sin nuvarande form kan vetenskapen aldrig besvara de stora livsfrågorna och därmed inte ge oss något riktigt fundament för kärlek och moral.
Vetenskapen gör inte sådana anspråk, och önskar inte heller göra det. Då begrepp som "moral" och "mening" är mänskliga koncept, så är deras innehåll godtyckligt. Det sker säkerligen forskning kring dessa koncept; då kring hur människor förhåller sig till dem och vilka värderingar de lägger i dem. Vetenskapen undersöker hur världen fungerar, den försöker inte tala om vad som är Rätt och Fel, då detta är totalt subjektivt.
Ingemar Fridell skrev:Man har börjat inse att objektivitet i absolut mening är omöjlig. Forskarens egna värderingar kommer ofrånkomligen att påverka hans slutsatser.
Detta är sant, och en vanlig postmodernistisk ståndpunkt. Dock är den mer aktuell inom samhällsvetenskaperna än inom naturvetenskaperna, då naturvetenskaperna helt enkelt har en så stark experimentell bas att särskilt många tolkningar inte låter sig göras. Det förekommer dock viss debatt kring tolkningen av kvantmekaniken, där den huvudsakligen står mellan ett relativistiskt (Köpenhamnstolkningen) och ett mer traditionellt naturvetenskapligt synsätt.
Ingemar Fridell skrev:Själv har Martinus i sina föredrag dock hävdat, att även människor som inte har en dogmatiskt ateistisk livssyn och som därför har en öppnare inställning gentemot tillvarons andliga dimensioner, [...]
Här begår Martinus ett logiskt fel, när han i sin framställning låter underförstå att "andliga dimensioner" faktiskt är någonting som existerar. Det är ett antagande som han bör bevisa innan han kan tillåtas hänvisa till det på det där sättet.


Så, det var bara lite spontana reaktioner från mig, i egenskap av glad amatör. Någon får gärna komplettera mig, och rätta mig på de punkter jag har fel.

Användarvisningsbild
Foo Bar Baz
Inlägg: 215
Blev medlem: sön 19 dec 2004, 19:01
Ort: Stockholm

Re: Förhållandet mellan jaget och hjärnan

Inlägg av Foo Bar Baz » ons 29 dec 2004, 11:43

Cosmic scientist skrev: Ett förslag kan ju vara att gå in på Tredje Testamentets diskussionsforum och starta en ny tråd eller ämne där. Där finns säkert flera andra som är betydligt mer kompotenta än jag. Klarar ni att kullkasta teorierna där så är ni inte dåliga!
Bevisbördan ligger hos Martinus-anhängarna -- det är de som måste bevisa sina teorier, inte den etablerade vetenskapen som måste motbevisa dem. Först när de presenterar falsifierbara påståenden för den samlade vetenskapen att undersöka, kan vi komma någon vart i utrönandet av relevansen i Martinus uppenbarelser.

Användarvisningsbild
Cosmic scientist
Inlägg: 238
Blev medlem: ons 22 dec 2004, 21:09
Ort: Jämshög

Re: Förhållandet mellan jaget och hjärnan

Inlägg av Cosmic scientist » ons 29 dec 2004, 18:21

Foo Bar Baz skrev:
Cosmic scientist skrev: Ett förslag kan ju vara att gå in på Tredje Testamentets diskussionsforum och starta en ny tråd eller ämne där. Där finns säkert flera andra som är betydligt mer kompotenta än jag. Klarar ni att kullkasta teorierna där så är ni inte dåliga!
Bevisbördan ligger hos Martinus-anhängarna -- det är de som måste bevisa sina teorier, inte den etablerade vetenskapen som måste motbevisa dem. Först när de presenterar falsifierbara påståenden för den samlade vetenskapen att undersöka, kan vi komma någon vart i utrönandet av relevansen i Martinus uppenbarelser.

Hej! Tack för era tankeväckande synpunkter. Det verkar vara omöjligt att bevisa antingen det ena eller det andra i nuläget. Men är man tillräckligt intresserad av att undersöka Martinus analyser kan man ju gå till hans författarverk själv. Eller läsa hans huvudverk "Livets bog" här på nätet: http://www.livetsbog.com Sedan får man själv ta ställning till detta.
Det är alltid givande att utbyta motsatta uppfattningar...
Här nedan en intressant tråd om bevisfrågan:
http://www.tredjetestamentet.se/phorum/ ... reply_1332

Användarvisningsbild
FudoMyoo
Inlägg: 8949
Blev medlem: ons 29 dec 2004, 15:24

Inlägg av FudoMyoo » ons 29 dec 2004, 19:43

Det var en antik gammal tråd du lyckats hitta CosmicScientist. :)
Ordnung muss sein.

Användarvisningsbild
Cosmic scientist
Inlägg: 238
Blev medlem: ons 22 dec 2004, 21:09
Ort: Jämshög

Förhållandet mellan jaget och hjärnan

Inlägg av Cosmic scientist » ons 29 dec 2004, 20:25

FudoMyoo skrev:Det var en antik gammal tråd du lyckats hitta CosmicScientist. :)
Nämen, vad kul att du har hittat hit Marcus! Man kan behöva ställas mot väggen ibland av tuffa materialisters superintelligenta motargument...:-) Leve motståndet!Halleluja!;-)

mvh kantorn Mikael

Användarvisningsbild
Cosmic scientist
Inlägg: 238
Blev medlem: ons 22 dec 2004, 21:09
Ort: Jämshög

Förhållandet mellan jaget och hjärnan

Inlägg av Cosmic scientist » tor 30 dec 2004, 11:33

Bod skrev:OK Cosmic. Jag och förhoppningsvis alla här är beredda att ompröva våra uppfattningar om ny kunskap med vederhäftig bevisning presenteras och nej, det tjänar inget syfte att föra ett slags ställningskrig där positionerna på förhand är låsta.
Men jag vidhåller att något jag/medvetnade inte kan existerar frikopplat från hjärnan. Den forskning som finns pekar på att medvetandet uppstår i hjärnan och dess elektrokemiska processer. Vårt medvetande tycks vara en konsekvens av att vår hjärna är så utvecklad och komplex som den är. Jag vet att detta låter väldigt torrt och tråkigt i mångas öron men det påverkar inte sakfrågan. Däremot är inte medvetandet samma sak som hjärnan (jfr deBergerac ovan) men nu är vi snarast inne på semantik. Att ett jag inte kan existera utan en hjärna är för mig inte fråga om tro.
Vad gäller Martinus så läste jag nyss lite väl valda bitar (för första gången) och trots att jag inte hade höga förväntningar så var det värre än jag trodde. Är du, CS, hemma på något vetenskapligt område - t ex fysik, astronomi, kemi eller annat? Om ja, läs några avsnitt i LB där Martinus berör något av dessa ämmen - det finns gott om dem. Fundera sedan över hur pass hög piedestal han förtjänar att sitta på.
mvh
Bod
Du skriver "Att ett jag inte kan existera utan en hjärna är för mig inte fråga om tro". I ödmjukhetens namn,menar du verkligen att du vet att jaget dör och utplånas med den fysiska kroppen?

Användarvisningsbild
Foo Bar Baz
Inlägg: 215
Blev medlem: sön 19 dec 2004, 19:01
Ort: Stockholm

Re: Förhållandet mellan jaget och hjärnan

Inlägg av Foo Bar Baz » tor 30 dec 2004, 13:35

Cosmic scientist skrev:Du skriver "Att ett jag inte kan existera utan en hjärna är för mig inte fråga om tro". I ödmjukhetens namn,menar du verkligen att du vet att jaget dör och utplånas med den fysiska kroppen?
Så tillvida ett medvetande inte är mer än elektrokemiska impulser (vad detta "mer" nu skulle vara; vi kan inte mäta det i alla fall, och alltså är det inte troligt att det skulle kunna påverka sin miljö), så är det ganska rimligt att anta att medvetandet behöver en fungerande hjärna för att kunna existera.

SuperDupe
Inlägg: 1673
Blev medlem: mån 29 nov 2004, 10:56
Ort: Uppsala

Några frågor till CS

Inlägg av SuperDupe » tor 30 dec 2004, 14:38

Cosmic scientist

Det tycks mig som att du svarar tämligen selektivt på de inlägg som skrivs. Skulle du inte kunna bemöta kritiken, exempelvis Foo Bar Baz synpunkter på artikeln Att förhålla sig vetenskapligt till Martinus Kosmologi?

Vidare har jag själv några frågor jag skulle vilja ha svar på, som ligger utanför trådens ämne men som nog ändå borde vara av intresse.
Martinus Kosmologi är läran om en världsbild och en vetenskap om livet, sammanställd av den danske intuitionsbegåvningen Martinus (1890-1981).
År 1921 fick han genom en stark intuitiv upplevelse en djupgående inblick i livets mysterium.
Källa: http://www.geocities.com/nykultur/

Anser du att detta kvalificerar sig som vetenskaplig metod?
Till exempel när han pekar på naturens logik och ändamålsenlighet, som ett bevis för Guds existens.
Källa: http://www.tredjetestamentet.se/phorum/ ... reply_1332

Tycker du inte att Martinus här förutsätter det som skall bevisas? För på vilket sätt skulle detta vara ett "bevis" för Guds existens? För att en Gud skulle skapa naturen på detta sätt? Men i så fall förutsätter ju detta en tro på en sådan Gud. Se denna sida: Begging the Question

Och en fråga av ren nyfikenhet: på vilket sätt är egentligen naturen "ändamålsenlig"? Vilket syfte uppfyller den?

Samt en parantesartad:
Cosmic scientist skrev:[...] utan forskare som jag är [...]
I vilket område?

Användarvisningsbild
Cosmic scientist
Inlägg: 238
Blev medlem: ons 22 dec 2004, 21:09
Ort: Jämshög

Re: Förhållandet mellan jaget och hjärnan

Inlägg av Cosmic scientist » fre 31 dec 2004, 13:51

Foo Bar Baz skrev:
Cosmic scientist skrev: Jag tror denna artikel kan intressera er:
http://www.geocities.com/nykultur/Artik ... veten.html
Jag vill på rak arm bemöta lite av innehållet i den där artikeln.
Ingemar Fridell skrev:Martinus definierade vetenskap helt enkelt som vetande, dvs. en korrekt beskrivning av verkligheten, sådan den är. Men endast självupplevelse kan vara vetande i renkultur.
Detta är inte definitionen som används i den akademiska världen, och redan här borgar alltså Martinus för oförståelse.

Till yttermera visso är inte personliga vittnesmål någonting man fäster vikt vid i vetenskapligt arbete.
Ingemar Fridell skrev:Men alla befinner sig inte samtidigt på exakt samma nivå i denna utvecklingsprocess, och inget kan bevisas för någon som inte har förmågan att uppleva samma sak. Det som inte kan upplevas kan inte heller bevisas.
Upplevelser är alltid lokala. Det finns inget sätt för mig att avgöra huruvida mina upplevelser av verkligheten är överensstämmande med hur den faktiskt ser ut och fungerar. Att utifrån sina egna upplevelser resonera sig fram till hur saker och ting förhåller sig var något som man sysslade med inom vetenskapen under den skolastiska eran, då personer som Aristoteles fortfarande var galjonsfigurer. Framträdande vetenskapsmän som Galilei och Newton visade sedan att detta inte var en framkomlig väg, när de undersökte verkligheten genom empiriska tester och fick fram formler som kunde förutsäga fysikaliska förlopp; formler som visade att Aristoteles m.fl. hade haft fel i sina idéer.

Endast genom att pröva teorier experimentellt, genom att samla objektiva data, kan man få dem verifierade. Att jag upplever någonting som sant innebär inte att det är sant, i vetenskaplig mening.
Ingemar Fridell skrev:I sin nuvarande form kan vetenskapen aldrig besvara de stora livsfrågorna och därmed inte ge oss något riktigt fundament för kärlek och moral.
Vetenskapen gör inte sådana anspråk, och önskar inte heller göra det. Då begrepp som "moral" och "mening" är mänskliga koncept, så är deras innehåll godtyckligt. Det sker säkerligen forskning kring dessa koncept; då kring hur människor förhåller sig till dem och vilka värderingar de lägger i dem. Vetenskapen undersöker hur världen fungerar, den försöker inte tala om vad som är Rätt och Fel, då detta är totalt subjektivt.
Ingemar Fridell skrev:Man har börjat inse att objektivitet i absolut mening är omöjlig. Forskarens egna värderingar kommer ofrånkomligen att påverka hans slutsatser.
Detta är sant, och en vanlig postmodernistisk ståndpunkt. Dock är den mer aktuell inom samhällsvetenskaperna än inom naturvetenskaperna, då naturvetenskaperna helt enkelt har en så stark experimentell bas att särskilt många tolkningar inte låter sig göras. Det förekommer dock viss debatt kring tolkningen av kvantmekaniken, där den huvudsakligen står mellan ett relativistiskt (Köpenhamnstolkningen) och ett mer traditionellt naturvetenskapligt synsätt.
Ingemar Fridell skrev:Själv har Martinus i sina föredrag dock hävdat, att även människor som inte har en dogmatiskt ateistisk livssyn och som därför har en öppnare inställning gentemot tillvarons andliga dimensioner, [...]
Här begår Martinus ett logiskt fel, när han i sin framställning låter underförstå att "andliga dimensioner" faktiskt är någonting som existerar. Det är ett antagande som han bör bevisa innan han kan tillåtas hänvisa till det på det där sättet.


Så, det var bara lite spontana reaktioner från mig, i egenskap av glad amatör. Någon får gärna komplettera mig, och rätta mig på de punkter jag har fel.
Visst, enl den akademiska vetenskapen ska det till mer för att klassa Martinus teorier som vetande.
Vetande är självupplevelse. Andrahandsvetande eller teori är ju inget eget vetande och därför ingen självupplevelse.

Martinus behövde inte spekulera sig fram till svaren på en viss frågeställning. Svaren kom omedelbart i form av "färdiga facit".

När den andliga vetenskapen avlöst den nödvändiga materialistiska vetenskapen kan den ge ett fundament av moral och kärlek till nästan.

Om man åsyftar ett visst önskat resultat eller "öde" kan man inte leva hur som helst enligt Martinus. Han menar att allt är lagbundet och han förklarar dessa eviga principer och lagar i sitt verk "Tredje Testamentet". Det gäller att bringa sig i kontakt med denna lagbundenhet, dvs med verkligheten.

Mvh CS :-)

Användarvisningsbild
FudoMyoo
Inlägg: 8949
Blev medlem: ons 29 dec 2004, 15:24

Inlägg av FudoMyoo » sön 02 jan 2005, 04:02

Hej Mikael,
Nämen, vad kul att du har hittat hit Marcus!
Jag har alltid haft en svaghet för skepticism..

Gott Nytt 2005!
Ordnung muss sein.

Användarvisningsbild
Cosmic scientist
Inlägg: 238
Blev medlem: ons 22 dec 2004, 21:09
Ort: Jämshög

Re: Några frågor till CS

Inlägg av Cosmic scientist » sön 02 jan 2005, 12:15

SuperDupe skrev:Cosmic scientist

Det tycks mig som att du svarar tämligen selektivt på de inlägg som skrivs. Skulle du inte kunna bemöta kritiken, exempelvis Foo Bar Baz synpunkter på artikeln Att förhålla sig vetenskapligt till Martinus Kosmologi?

Vidare har jag själv några frågor jag skulle vilja ha svar på, som ligger utanför trådens ämne men som nog ändå borde vara av intresse.
Martinus Kosmologi är läran om en världsbild och en vetenskap om livet, sammanställd av den danske intuitionsbegåvningen Martinus (1890-1981).
År 1921 fick han genom en stark intuitiv upplevelse en djupgående inblick i livets mysterium.
Källa: http://www.geocities.com/nykultur/

Anser du att detta kvalificerar sig som vetenskaplig metod?
Till exempel när han pekar på naturens logik och ändamålsenlighet, som ett bevis för Guds existens.
Källa: http://www.tredjetestamentet.se/phorum/ ... reply_1332

Tycker du inte att Martinus här förutsätter det som skall bevisas? För på vilket sätt skulle detta vara ett "bevis" för Guds existens? För att en Gud skulle skapa naturen på detta sätt? Men i så fall förutsätter ju detta en tro på en sådan Gud. Se denna sida: Begging the Question

Och en fråga av ren nyfikenhet: på vilket sätt är egentligen naturen "ändamålsenlig"? Vilket syfte uppfyller den?

Samt en parantesartad:
Cosmic scientist skrev:[...] utan forskare som jag är [...]
I vilket område?
Lite om vetenskaplig metodik och intution(tack Marcus): http://www.tredjetestamentet.se/phorum/ ... 735&t=6711

Martinus,cirkelbevis och tautologi:http://www.tredjetestamentet.se/phorum/ ... eply_27588

Enligt Martinus är nauren ändamålsenlig på så sätt att alla dess skapelseprocesser i sitt färdiga tillstånd är till glädje och välsignelse för levande väsen. Men det finns många ofärdiga skapelseprocesser, därav människan på sitt nuvarande stadium. Dessa ofärdiga tillstånd kan ju inte vara till glädje och välsignelse för levande väsen. Men allt utvecklas fram fr sitt ofärdiga tillstånd till sitt färdiga tillstånd enl Martinus. Det finns en riktning i det hela.

Jag söker sanningen på ett vetenskapligt förhållningsätt.Det gör mig till en forskare - en livsforskare.:-)

Skriv svar