I Sverige blir muslimerna kritiserade eftersom de har politiska ambitioner, inte för att de ser ut på ett speciellt sätt. Det finns ingen samhällsdebatt om exempelvis romer, Judar eller hårdrockare just för att dessa kulturer/etniciteter inte ställer särskilda krav.VeVeN skrev:Schweiz
Är ett intressant exempel här. Man kan där både möta en väldigt internationell och tolerant atmosfär, samtidigt som det inte är svårt att hitta en mer eller mindre tydligt uttalad avoghet mot allt utländskt. Har själv stött på båda när jag varit där. Intressant.
Vad menar vi med mångkultur?
I den allmänna debatten verkar det som att mångkultur skulle vara lika med fanatisk islam. Besynnerligt! Vad menar vi med kultur egentligen? Handlar det enbart om etnisk eller religiös tillhörighet? Nej, naturligtvis inte. Naturligtvis måste ett mer generellt kulturbegrepp omfatta alla möjliga olika tillhörigheter som folk lägger sig till med, baserade på livsstilar, sexuella preferenser, musiksmak etc. etc.
Med detta perspektiv är det uppenbart att vi i dagens Sverige, helt oavsett invandringen, lever i ett mångkulturellt samhälle, där folk inte tvekar att visa sin särart med hjälp av trosföreställningar, ritualer, kläder och andra yttre tecken.
Att leva med mångkultur.
Uppenbart är att detta ställer krav på alla samhällets invånare. Vi blir helt enkelt tvungna att ha en mer reflekterande attityd gentemot våra medmänniskor. Det är ganska uppenbart att detta inte är självklart. Det är bara att se reaktionen gentemot folk som sticker ut på ett eller annat sätt: muslimer (slöjdebatten), homosexuella, etc. etc.
Ur detta perspektiv är Schweiz en monokultur med 4 olika språk. Detta var för övrigt landet som röstade nej till minareter så visst finns det motsättningar även där. http://kentekeroth.se/2009/11/30/med-ri ... minareter/
Mångkultur blir ju problematiskt först när kulturerna är så pass olika att de vill olika saker. Om ena parten får sin vilja igenom så blir den andra förtryckt.
Malaysia är lite av en muslimsk förtryckarstat. Bara för att de inte terroriserar sina minoriteter (hurra!) betyder ju inte att allt är frid och fröjd, det handlar om ett religiöst samhälles stilla förtryck. De våldsamma exemplen på mångkulturer som inte fungerar är desto fler:
Cypern, Kosovo, Fillipinerna, Indien, Egypten, Irak, Turkiet, Darfur, Elfenbenskusten, och många fler. Det finns minst ett fyrtiotal multikulturella konflikter i världens olika länder. Muslimer är inblandade i majoriteten av konflikterna.
Men så går det ofta när man genom kommunistinspirerad massinvandring (Sverige?) eller fascistisk kolonisering blandar kulturer som inte låter sig blandas.
Frågan är om faran finns på samma sätt även i ett modernt samhälle som Sverige? Empiriskt sett så är ju mångkultur ett effektivt konfliktrecept.