Var går rimligen gränsen för aktivt ifrågasättande?

Diskutera sådant som rör föreningen Vetenskap och Folkbildning eller den skeptiska rörelsen i allmänhet.
DWP
Inlägg: 41
Blev medlem: lör 26 jan 2019, 12:17

Var går rimligen gränsen för aktivt ifrågasättande?

Inlägg av DWP » ons 30 jan 2019, 17:15

Jag öppnar upp med anledning av att frågan framkom i en annan tråd (viewtopic.php?f=36&t=24417&p=726184#p726184). Jag vill inte ta det vidare där med tanke på risken att hamna "off topic", men tycker samtidigt att den är så pass intressant att det är motiverat att ta upp den i denna helt nya tråd.

Det framkom att en skeptiker valde att inte gå vidare med genomförande av faktiska åtgärder som skulle gagna ifrågasättandet av vad som närmast skulle kunna kategoriserats som pseudovetenskapligt grundad företeelse. Skeptikern är är låst vid en överenskommelse inom sin branschorganisation som starkt förenklat kan uttryckas som "vi ifrågasätter inte ny teknik inom området då detta kan tolkas som smutskastning" (mina egna ord). Det skall tilläggas att skeptikern är frustrerad över detta då han annars gärna hade vidtagit praktiska åtgärder i skepticismens namn!

Jag skulle vara mycket intresserad av vad forumets medlemmar anser är en rimlig och moralisk gräns för utövande av skepticism. I ena extremfallet skulle kanske någon vara beredd att offra sitt liv för sökandet efter "sanningen". I ett annat fall kanske det räcker med att diskussionen skulle bli besvärande och otrevlig för att den konflikträdde skulle hålla inne med vad han anser borde bli sagt.

Var tycker ni gränsen går? Vad är rimligt att begära? Hur skulle man kunna resonera i denna fråga?