Fast även detta är en rätt märklig slutsats.millgard skrev:Är det inte ganska tydligt att han anser att de dåtida domarna var rätt DÅ utifrån vad man tyckte sig veta då(dvs inte rättsröta) men att de nutida domarna om frikännande är rätt NU, med vad man tycker sig veta idag? Jag tycker att han är ganska noga med att hålla isär detta.
-Åklagare och polis byggde hela sin bevisning på cherry-picking från ändlösa förhör med ledande frågor samt de redan diskuterade mycket tveksamma tekniska "bevisen". Det kan knappast ha ansetts som gott, eller ens OK, polisarbete ens då.
-Experterna tillhörde en liten sekt som, trots motsatt konsensus inom psykiatrin, vittnade om hur bortträngda minnen fungerar.
-Försvarsadvokaten hjälpte i princip till att fälla sin klient
-Domstolen gick på allt ihop...
Även om teorin om bortträngda minnen skulle ha stämt kan man knappast döma någon i en domstol baserat på information som tagits fram genom att man systematiskt har lett den misstänkte fram till de "rätta" svaren. Så det finns egentligen inga förmildrande omständigheter för någon part här och det kan inte betraktas som annat än en rättsskandal. (Håller med GW om att det är en osedvanlig kombination av inkompetens som ligger bakom. Hade bara en av parterna skött sitt arbete, hade inget av detta kunnat ske...)
Dessutom ägnar ju Lambertz mycket energi åt att misstänkliggöra Bergwall och drar sig inte ens för att ljuga för att uppnå det syftet, vilket knappast går ihop med att det är någon form av principiell fråga han diskuterar. Jag vill minnas att en dags- eller kvällstidning offentliggjorde Lambertz korrespondens med Borgström, Penttinen och Kwast som var rätt avslöjande för hans agenda. (Finns förmodligen länkad tidigare i tråden...). Förutom att han vill rädda sitt eget skinn är han ju uppenbarligen kompis med de andra stolpskotten...