Tjurgubbar som inte lever som de lär.

Diskutera ämnen som inte hör hemma i något annat forum.
AndersY
Inlägg: 3915
Blev medlem: sön 19 okt 2008, 02:42
Ort: Täby
Kontakt:

Re: Tjurgubbar som inte lever som de lär.

Inlägg av AndersY » ons 01 jan 2014, 01:25

Lycka till med njurstenen, om den är kvar.

Jag gick 10 månader med njursten en gång, utan att den flyttade på sig. Slutade med akutoperation en fredag natt, med helinflammerad njure, bukhinneinflammation och 355 i CRP-värde (ca 100 ggr högre än normalt). När jag inte kunnat sova på två dygn pga smärtor och sedan feber, så tyckte jag det var lika bra att åka till akuten. Visade sig vara ett bra beslut. Inflammerad njure leder lätt till blodförgiftning på huvudpulsådern, som i sin tur är ganska dödligt om man inte snabbt får stopp på det.

Läkarskräck är annars en ganska vanlig åkåmma bland oss gubbar, i alla åldrar...

Min långvariga njurstenstid berodde dock mer på den långsamma svenska sjukvården än min ovilja att träffa sjukvårdspersonal.
/Anders Ytterström

"Nothing is so firmly believed as that which we least know." - Michel de Montaigne

Användarvisningsbild
Hippieungen
Inlägg: 1295
Blev medlem: mån 31 okt 2011, 20:32

Re: Tjurgubbar som inte lever som de lär.

Inlägg av Hippieungen » ons 01 jan 2014, 22:03

AndersY skrev:Lycka till med njurstenen, om den är kvar.

Jag gick 10 månader med njursten en gång, utan att den flyttade på sig. Slutade med akutoperation en fredag natt, med helinflammerad njure, bukhinneinflammation och 355 i CRP-värde (ca 100 ggr högre än normalt). När jag inte kunnat sova på två dygn pga smärtor och sedan feber, så tyckte jag det var lika bra att åka till akuten. Visade sig vara ett bra beslut. Inflammerad njure leder lätt till blodförgiftning på huvudpulsådern, som i sin tur är ganska dödligt om man inte snabbt får stopp på det.

Läkarskräck är annars en ganska vanlig åkåmma bland oss gubbar, i alla åldrar...

Min långvariga njurstenstid berodde dock mer på den långsamma svenska sjukvården än min ovilja att träffa sjukvårdspersonal.
Hoppas tjurgubben läser detta innan han får ett nytt anfall. Fascinerande om han skulle ha läkarskräck. Då skulle han bli rädd för sin egen dotter om ett par år.
"Du kann inngenting och vet inngenting och är bara en tjock kossa som planckar andras innlägg och stavar som en gris. Du är bara en simmpel hippyunge"

Min dom på ett annat forum. Fast ett fel. Jag är jättesmal.

Användarvisningsbild
Catweazle
Inlägg: 873
Blev medlem: ons 07 nov 2012, 22:57

Re: Tjurgubbar som inte lever som de lär.

Inlägg av Catweazle » lör 04 jan 2014, 23:26

Hippieungen skrev:
AndersY skrev:Lycka till med njurstenen, om den är kvar.

Jag gick 10 månader med njursten en gång, utan att den flyttade på sig. Slutade med akutoperation en fredag natt, med helinflammerad njure, bukhinneinflammation och 355 i CRP-värde (ca 100 ggr högre än normalt). När jag inte kunnat sova på två dygn pga smärtor och sedan feber, så tyckte jag det var lika bra att åka till akuten. Visade sig vara ett bra beslut. Inflammerad njure leder lätt till blodförgiftning på huvudpulsådern, som i sin tur är ganska dödligt om man inte snabbt får stopp på det.

Läkarskräck är annars en ganska vanlig åkåmma bland oss gubbar, i alla åldrar...

Min långvariga njurstenstid berodde dock mer på den långsamma svenska sjukvården än min ovilja att träffa sjukvårdspersonal.
Hoppas tjurgubben läser detta innan han får ett nytt anfall. Fascinerande om han skulle ha läkarskräck. Då skulle han bli rädd för sin egen dotter om ett par år.
Ja, jag har läst, men ännu har det inte gått tio månader och stenen HAR kommit ut. Även nästa och nästa, så några Stesolid har det blivit i veckan. Men vi skulle väl bara ha ett nyårsgnabb i år också? I fjol handlade det ju om skalliga och blondiner.

Trots allt älskar jag er båda, trots att ni har en stubin som är kortare än min barndoms Tigerskott. :smile2:

Jag måste bara fråga Anders Y: Hade du ont i 10 månader, eller hur yttrade det hela sig till dess att du fick akutoperationen? Var det ingen som ifrågasatte tidigare att stenen åkt ut? Mådde du relativt bra innan du blev akut sjuk?

Detta intresserar mig enormt.
Några anspråkslösa ord från en konsensuscomalobotomerad stackare.

AndersY
Inlägg: 3915
Blev medlem: sön 19 okt 2008, 02:42
Ort: Täby
Kontakt:

Re: Tjurgubbar som inte lever som de lär.

Inlägg av AndersY » tis 07 jan 2014, 01:57

Catweazle skrev: Jag måste bara fråga Anders Y: Hade du ont i 10 månader, eller hur yttrade det hela sig till dess att du fick akutoperationen? Var det ingen som ifrågasatte tidigare att stenen åkt ut? Mådde du relativt bra innan du blev akut sjuk?

Detta intresserar mig enormt.
Mitt första anfall, som var den tveklöst värsta smärta jag varit med om, inkl. benbrott, MC-krascher och annat ont, fick jag strax efter nyår och hamnade då på akuten. Där fick jag tyvärr en spruta som de sade var Voltaren, vilket jag tydligen inte tål, p.g.a. en kronisk sjukdom, vilket läkaren f.ö. borde ha vetat, då jag talade om vilka sjukdomar och medicin jag har. Men efter ytterligare en spruta försvann smärtan och jag fick åka hem med ett par veckors voltaren-ätande, inför röntgen, som drog ut på tiden. Under tiden blossade min kroniska sjukdom upp, vilket ledde till en årslång behandling och det sämsta jag någonsin varit i den sjukdomen (Ulcerös Colit). Min specialistläkare var inte imponerad av sin yngre kollega på akuten och gav mig några alternativa tabletter, som tydligen funkade lika bra mot mina njurstensbesvär.

Nåväl, till slut fick jag tid för röntgen och därefter ultraljudsbehandling som skulle spränga stenen. Det gjorde den inte. Tyvärr tog det väldigt lång tid mellan behandlingarna, så den tredje och sista gjordes inte förrän i oktober. Då sade de att efter den så måste de ta ut den mekaniskt, om det inte lyckades. De krämade på fullt och tydligen gick stenen sönder, men blev åtminstone delvis kvar ändå. Det var på en onsdag och jag åkte hem, med lätta smärtor. Jag hade fått lite småkänning (jämfört med det första njurstensanfallet) tidigare, så ingen jättefara, men det var svårt att sova och smärtan gav inte med sig, som den brukar. På fredag morgon insåg jag att jag nog måste in till akuten, då jag började känna mig väldigt slut och smärtan blev värre, så jag tog bilen dit. De tog blod- och urinprov, som de tyvärr tappade bort (vilket kostade mig några extra bonusdagar på sjukhuset), jag fick kateter och lades in för observation.

Sent på kvällen började febern stiga väldigt och jag fick en jättealvedon i baken. Jag fick feberfrossa, frös kraftigt och tänkte att vad taskig och snål de är som varken har värme eller tillräckligt varma filtar. Någon gång efter midnatt blev jag ivägrullad till någon "röntgen"-maskin som hela jag åkte in i. Var vid det här laget lite lätt borta, men kommer ihåg att varenda skarv i golvet gjorde ont. Tydligen var det allvarligt för jag hamnade på en operationsavdelning vid 4-5-tiden på natten där de satte in en slang mellan njuren och urinblåsan, så att njuren kunde dräneras på var.

När jag vaknade ett par timmar senare så var smärtan borta och febern hade gått ner ett par grader, så livet kändes helt plötsligt jättebra - våldsam skillnad. Från det att narkosläkaren sade att jag strax kommer att somna tills jag vaknade kändes som en sekund, så jag fattade inte först att jag redan var färdigopererad. Jag hade i stort sett inte sovit på tre dygn, så jag var lite svårväckt ifrån narkosen och ville gärna somna igen. Dessutom var min syreupptagning dålig, så de var lite bekymrade, men jag kände mig i relativt god form. En dryg tredjedel av mitt blod bestod ju av någon protein-sörja, så kanske inte så konstigt att syreupptagningen var lite dålig.

Jag fick en stor flaska antibiotika intravenöst och det var tydligen den som var det kritiska. För om inte den fick stopp på inflammationen, så var risken att dö stor. Men CRP-värdet sjönk efter nåt dygn, så den funkade. Resistenta bakterier - nej, tack. Tyvärr fick jag inte fortsätta med den kuren hemma, utan skulle ha en mer vanlig typ i tablettform och det var nu de borttappade proven betydde att jag var tvungen att ligga kvar för observation medan de testade vilken antibiotika som hjälpte. Tydligen är det inte någon ide att ta om proven efter att man redan fått antibiotika.

En dum sak är att jag har en sjukvårdsförsäkring som jag hade kunnat använda istället för att vänta på den vanliga sjukvårdens långsamma kvarnar... Gör jag inte om.

Så njurstenar som inte ger sig iväg är inte bra, förutom att de kan göra väldigt ont. Ultraljudsprängningar skall annars ge mindre risk för inflammationer, eftersom man inte riskerar att föra in bakterier utifrån, som när man går upp "bakvägen" och plockar ut stenen mekaniskt.
/Anders Ytterström

"Nothing is so firmly believed as that which we least know." - Michel de Montaigne

Användarvisningsbild
nanowire
Inlägg: 577
Blev medlem: tor 23 sep 2010, 10:33

Re: Tjurgubbar som inte lever som de lär.

Inlägg av nanowire » tis 07 jan 2014, 07:07

Catweazle skrev:Detta intresserar mig enormt.
Njursten kan leda till inflammation i bukspottkörteln. Inge kul tyckte min svåger. Som tur är har han inte riktigt blivit gubbe ännu utan åkte till akuten, fick morfindropp och blev opererad två gånger. Bl.a. togs gallblåsan bort.
Han återhämtade sig dock väldigt fort, var på benen någon dag efter operation, på jobbet efter ytterligare några dagar.

Krya på dig!
"nanowire - Keeping beliefs consistent with the laws of nature since '74"

Användarvisningsbild
kaxiga Z
Forummoderator
Inlägg: 17568
Blev medlem: tor 21 jun 2007, 07:44

Re: Tjurgubbar som inte lever som de lär.

Inlägg av kaxiga Z » tis 07 jan 2014, 08:34

Något som är extremt viktigt att gå till doktorn för, är ont i magtrakt och i sidan. Inte vara macho. Vissa sorters farlig cancer i inälvorna kan endast opereras framgångsrikt alldeles i början, när tumörerna är riktigt små. Surgubbar, tänk på att era anhöriga älskar er.

Användarvisningsbild
Spiff00
Inlägg: 1239
Blev medlem: fre 27 nov 2009, 12:06

Re: Tjurgubbar som inte lever som de lär.

Inlägg av Spiff00 » tis 07 jan 2014, 11:07

Får man ont av cancer? Min mormor drabbades av cancer i tarmen och den upptäcktes inte förrän den uppnått en vikt av 1.4 kg trots åtskilliga läkarbesök.
Jag är inte VoF-medlem, och som representant för mig själv tänker jag på vad jag skriver.

Användarvisningsbild
kipphebel3
Inlägg: 6628
Blev medlem: ons 10 okt 2012, 09:15
Ort: N60 E20

Re: Tjurgubbar som inte lever som de lär.

Inlägg av kipphebel3 » tis 07 jan 2014, 12:57

Får man ont av cancer?
Det beror precis på VAR du får cancer. Många sorter kan vara symptomfria väldigt länge och då de upptäcks är det för sent för operation.
ho de anexetastos bios ou biôtos anthrôpôi — ὁ δὲ ἀνεξέταστος βίος οὐ βιωτὸς ἀνθρώπῳ !

Användarvisningsbild
Hippieungen
Inlägg: 1295
Blev medlem: mån 31 okt 2011, 20:32

Re: Tjurgubbar som inte lever som de lär.

Inlägg av Hippieungen » tis 07 jan 2014, 13:52

Inatt åkte Catweazle in igen, ännu ondare än förrut. Han är inlagd nu och det blir nog något ingrepp. Alltså, vad är detta? Jag var irriterad på honom innan bara för att han var så tjurig, men nu är jag uppriktigt orolig. Den här gången var han inte tjurig.

Jag är inte arg på honom, bara orolig. SKITSTENAR!!
"Du kann inngenting och vet inngenting och är bara en tjock kossa som planckar andras innlägg och stavar som en gris. Du är bara en simmpel hippyunge"

Min dom på ett annat forum. Fast ett fel. Jag är jättesmal.

Användarvisningsbild
herj
Inlägg: 159
Blev medlem: tis 13 jul 2010, 21:48

Re: Tjurgubbar som inte lever som de lär.

Inlägg av herj » tis 07 jan 2014, 14:32

Som ung och viril så tjurar jag aldrig!

Sent from my GT-I9506 using Tapatalk

Användarvisningsbild
micke.d
Forummoderator
Inlägg: 13414
Blev medlem: tis 05 jan 2010, 19:02
Ort: Ultima Thule

Re: Tjurgubbar som inte lever som de lär.

Inlägg av micke.d » tis 07 jan 2014, 15:07

Hippieungen skrev:Inatt åkte Catweazle in igen, ännu ondare än förrut. Han är inlagd nu och det blir nog något ingrepp.
:-(
Hädanefter kallar jag dem Daesh.

Användarvisningsbild
kaxiga Z
Forummoderator
Inlägg: 17568
Blev medlem: tor 21 jun 2007, 07:44

Re: Tjurgubbar som inte lever som de lär.

Inlägg av kaxiga Z » tis 07 jan 2014, 15:48

Fy för bövelen, Hippieungen, tack för info; hoppas det går bra för honom nu.
De får montera ihop Catweazle!

Användarvisningsbild
Hans S
Inlägg: 1635
Blev medlem: mån 26 okt 2009, 21:26
Ort: Utrikes

Re: Tjurgubbar som inte lever som de lär.

Inlägg av Hans S » tis 07 jan 2014, 15:56

Säg åt den vessliga katten att han får krya på sig.

MVH

Hans
Detta innefattar inte X eller Y.

Användarvisningsbild
Hippieungen
Inlägg: 1295
Blev medlem: mån 31 okt 2011, 20:32

Re: Tjurgubbar som inte lever som de lär.

Inlägg av Hippieungen » tis 07 jan 2014, 19:42

De ska tydligen göra ett ingrepp. Hans dotter, som läst sju terminer medicin, verkar vara lugn, så då borde väl jag vara det också. Hon säger att läget är under kontroll. Men eftersom jag inte kan tiondelen så mycket som henne är jag orolig ändå. Gnnnnnnnnnnnnn..........!!
"Du kann inngenting och vet inngenting och är bara en tjock kossa som planckar andras innlägg och stavar som en gris. Du är bara en simmpel hippyunge"

Min dom på ett annat forum. Fast ett fel. Jag är jättesmal.

Användarvisningsbild
kipphebel3
Inlägg: 6628
Blev medlem: ons 10 okt 2012, 09:15
Ort: N60 E20

Re: Tjurgubbar som inte lever som de lär.

Inlägg av kipphebel3 » tis 07 jan 2014, 20:07

Ta i trä, håll fingrarna i kors och be en bön :)

Det går säkert bra skall du se!
ho de anexetastos bios ou biôtos anthrôpôi — ὁ δὲ ἀνεξέταστος βίος οὐ βιωτὸς ἀνθρώπῳ !

Skriv svar