När jag gick i skolan på 60-talet. Förmodligen 5-6 klass. Så ingick det att vi fick en liten plätt att odla något på.
Några gånger om året kom "Konsulenten" och inspekterade. En verklig personlighet, en herre som brann för det här med odling.
Han hade ett mantra han ständigt upprepade. "Så sätta, just detta, mycket viktigt, så sätta."
Det var alltid ett kivande när marken skulle delas upp, alla ville ha så stor bit som möjligt.
Men sen efter ett tag när ogräset började komma, så var det inte lika kul med en stor bit
Är det fler som varit med om det här ? Var det något man bara hade på landet ?
Det här var en liten byskola, med kanske 20 elever i de här årskurserna.
För en större skola med många elever inne i staden, är en sådan här sak nog rätt svår att administrera.
