Science fiction

[djembelelle]

Kanske det! Vidare så hade även Dallas bättre stories än Shakespeare. Nu när vi ändå är innne på poänglösa kommentarer.

Det jag ville säga med citatet är att en story utan bra gestaltning är som ....öööh...blodpudding utan blod...
Harlequinserien har kanske nån bra story - vad vet man - men språket! Gestaltningen.
Det är det som skiljer bra litteratur från dålig.
För övrigt kommer citat från Le Guins Skymningslandet, som ger sken av att vara skriven av en femtonåring.

[Ventromedial]

För övrigt kommer citat från Le Guins Skymningslandet, som ger sken av att vara skriven av en femtonåring.

Aye. Men kanske man kan hänga en översättare?

[Billy Kropotkin]

För övrigt kommer citat från Le Guins Skymningslandet, som ger sken av att vara skriven av en femtonåring.

Aye. Men kanske man kan hänga en översättare?

Jag har läst den boken på engelska och det där citatet är stämmer ju inte riktigt med det intryck jag fick (även om det för all del är länge sedan). Den svenska översättningen gjordes 1982 och på den tiden var fantasy för ungdomar knappast den sortens litteratur som förlagen brydde sig om ifall översättningen var bra eller inte.

[djembelelle]

För övrigt kommer citat från Le Guins Skymningslandet, som ger sken av att vara skriven av en femtonåring.

Aye. Men kanske man kan hänga en översättare?

Jag har läst den boken på engelska och det där citatet är stämmer ju inte riktigt med det intryck jag fick (även om det för all del är länge sedan). Den svenska översättningen gjordes 1982 och på den tiden var fantasy för ungdomar knappast den sortens litteratur som förlagen brydde sig om ifall översättningen var bra eller inte.

OK. Om du eller nån annan här har boken på engelska kunde det vara intressant att se hur hon formulerat stycket utan distortion.

[Suresh]

Kanske det! Vidare så hade även Dallas bättre stories än Shakespeare. Nu när vi ändå är innne på poänglösa kommentarer.

Det jag ville säga med citatet är att en story utan bra gestaltning är som ....öööh...blodpudding utan blod...
Harlequinserien har kanske nån bra story - vad vet man - men språket! Gestaltningen.
Det är det som skiljer bra litteratur från dålig.
För övrigt kommer citat från Le Guins Skymningslandet, som ger sken av att vara skriven av en femtonåring.

Skymningslandet är en ovanlig bok från le Guin. Den är mer poetisk och drömmande än hennes andra böcker. Hon kanske inte klarar av den genren så bra. Varningsflagg även för "Tehanu" som är ett försök att skriva feministisk fantasy. Urtråkig om jag får säga det.

Det jag själv menad med påståendet med Asimov är att skriver har en stereotyp och hackande dialog, ändå är hans böcker mästerverk på det episka planet. En författare måste inte behärska alla delar av sitt hantverk för att var värd att läsa.

[Billy Kropotkin]

OK. Om du eller nån annan här har boken på engelska kunde det vara intressant att se hur hon formulerat stycket utan distortion.

Var någonstans i boken hittar du citatet? Ungefär.

Annars är jag ju inte så insnöad på LeGuin att jag hävdar att allt hon skriver är mästerverk. Hennes mainstreamlitteratur (t.ex. Malafrena) tycker jag inte är bra. Däremot har hon skrivit riktigt mycket SF och fantasy i absolut toppklass.

[Suresh]

Det jag själv menad med påståendet med Asimov är att skriver har en stereotyp och hackande dialog, ändå är hans böcker mästerverk på det episka planet

Det jag menade var:

Det jag menade med kommentaren om Asimov är att trots att han har en stereotyp och hackande dialog, är ändå hans böcker mästerverk på det episka planet

[djembelelle]

Var någonstans i boken hittar du citatet? Ungefär.

Kapitel 8, de två sista styckena.

[Billy Kropotkin]

Var någonstans i boken hittar du citatet? Ungefär.

Kapitel 8, de två sista styckena.

Hon tog hans hand. Den var iskall. -- Kall av vattnet, insåg hon; men den kalla beröringen hade gett henne en chock som gick djupare än rationella förklaringar. Hon var orolig för honom. Hon såg upp på honom och sade hans namn.
Han mötte hennes blick, såg på henne som om han längtade mera efter henne än ord kunde säga. Han lade sin högra hand på hennes hår och drog henne mot sig. Han var en mur, en fästning, ett bålverk, och dödlig, ömtålig, lättare att såra än att hela; drakdödare, drakens barn; konungens son, stackars man, stackars korlivade, ovetande själ. Hans längtan efter henne reste sig och bultade mot hennes mage, men hans armar höll henne i en ännu större längtan, en som livet inte kan tillfredsställa. Hon tryckte honom mot sig på samma sätt, och de stod där tillsammans.

She took his hand. It was stone cold. –– Cold from the water, she realised: but that cold touch had shocked her beyond the reach of rational explanation. She was in fear for him. She looked up at him and said his name.
He met her gaze, looking at her as if he saw all of her with a longing he could not speak. He put his right hand on her hand and drew her against him. He was a wall, a fortress, a bulwark, and mortal, frail, easier to hurt than heal; dragonkiller, child of the dragon; king's son, poor man, poor, brief, unknowing soul. His desire for her stood up and throbbed against her belly, but his arms held her in a greater longing even than that, one for which life cannot give consummation. She held him so to her, they stood there together.

Detta är väl knappast LeGuins mest lyckade prosa, men jag tycker att det flyter bättre på engelska. Den här typen av känsloförmedlande text är svår att översätta -- det är inte bara att översätta sakinnehållet utan det närmar sig diktöversättning.

[Suresh]

Över huvud taget är erotik i vanlig prosa ett svårt kapitel . Många "seriösa" SF-författare undviker det. När beskrev Heinlein ett romantiskt möte med sexuellt efterspel senast? I Starship Troopers nöjer sig hjälten med att bjuda sin dam på kaffe och efter det är han helt salig. Erotiska försök skrivna av manliga SF-författare tycker jag ofta är rätt stereotypa. Det är en dam som är "speciell" på något sätt (läs: kurvig under spandexoverallen och gärna med låg status i gruppen) och så borstar huvudpersonen upp sig och spelar tuff (eller faderlig) och så faller hon till föga för honom när hon blir utsatt. Arthur C Clarke har jag sett skrivit en sånt erotiskt försök, men så har han blivit pedofilanklagad också. Jag vet inte om det ena hänger samman med det andra.

Men mördar gör han med besked och ackuratess.

För övrigt skriver nobelpristagaren Doris Lessing riktigt usel SF:

[Thomas P]

Oryx And Crake är bra om än minst lika deprimerande. I en framtid där nya sjukdomar designas på löpande band och de som har råd lever i isolerade enklaver får att klara sig får en grupp nog och tycker det är dags att designa Homo Sapiens 2.0 och utrota den gamla. Den som ogillar kritik av genmodifiering riskerar dock högt blodtryck av boken.

Tackar för tipset! Det verkar som om den påminner lite om en annan bra bok; Refug av Michel Houllebecq.

Mindre än man kan tro av min avsiktligt mycket vaga beskrivning. I Atwoods bok handlar den "förbättrade" människan inte om evigt liv utan att skapa en ny människa oförmögen att bygga en civilisation som lett till så mycket elände. Även om man inte förväntas sympatisera med den som försöker utrota mänskligheten så är framtiden beskriven på ett så deprimerande sätt att man får viss förståelse för hans agerande.

[Thomas P]

Många "seriösa" SF-författare undviker det. När beskrev Heinlein ett romantiskt möte med sexuellt efterspel senast? I Starship Troopers nöjer sig hjälten med att bjuda sin dam på kaffe och efter det är han helt salig.

Läs då "Stranger in a Strange Land" istället. Heinlein skrev en hel del om sex, även om han kanske inte gick in på den typen av romantisk prosa du tänker på. Den som är mest (ö)känd för att skriva om sex är dock Philip José Farmer. Där handlar det dock mer om sex än om romantik, och ofta om extremt pervers sådan.

[Suresh]

I stand corrected, men du har rätt i att det var mer romantisk litteratur jag tänkte på.
Manliga SF-författare skriver ofta åt BDSM-hållet har jag en känsla av. Uniformer och konkubiner. eller så är det sexuella experiment i ett socialt kontext. Annorlunda samhällen med annorlunda sexuella seder. Det romantiska ridderliga mötet med efterföljande lägring tycker jag inte att man stöter på så ofta. Det är vanligare i fantasy.

Ursula K le Guin har också experimenterat med kvinnliga SF-stereotyper på ett intressant sätt. I en Ekumen-novell låter hon en kvinna från ett nymfomaniskt släkte ha sex med alla män på farkosten och de som inte vill ha det verkar riktigt suspekta.

[trilobite]

Den som är mest (ö)känd för att skriva om sex är dock Philip José Farmer. Där handlar det dock mer om sex än om romantik, och ofta om extremt pervers sådan.

Ah - t e x de eminenta "Image of the Beast" och "A feast unknown"!

En klassisk scen i boken är när huvudpersonen (som fått stolpiller vilket gett honom ett ofrivilligt stånd och sedan blivit våldtagen av en griskvinna) lyckas fly - alla orgasmer som stolpillret hindrat kommer turligt nog mitt i flykten vilket får de förföljande varulvarna att halka. Sicken tur!

[djembelelle]

Faktiskt verkar det som att översättaren inte hade någon språkkänsla. Speciellt en mening retade jag mig på, och det visar sig vara en direkt felöversättning.

Han lade sin högra hand på hennes hår och drog henne mot sig.
He put his right hand on her hand and drew her against him.

Eller stod det 'hair' i originalet?