B Hellqvist skrev:Solipsister är så förutsägbara. De är en sorts existensens troll.
Solipsism enligt Wikipedia: Det enda som existerar är den egna upplevelsen. Det verkar magstarkt! Då är jag Gud, fångad i mina upplevelser. I så fall inte mycket till Gud.
Jag skulle nog föredra en enklare beskrivning: Det enda som existerar är upplevelsen (inget "den egna"). Min del av den är jaget, mitt jag, fångad i våra upplevelser. Då är jag i alla fall inte Gud och heller inte ”solus ipse”.
Vidugavia skrev: Att säga att något är en illusion är att erkänna dess existens, som illusion.
Men jag begriper inte riktigt vad illusion egentligen är. Jag anar en betydelseglidning av begreppet. Skapas den ur/av upplevelsen, observationen, medvetandet, jaget och detta är verkligt och reellt, med egen självständig existens, då är ju illusionen verklig.
Skapas den av medvetandet, jaget, och detta i sig är en tillfällighet, en illusion i sig, uppkommen i materien och snabbt förflyktigad, då är illusionen inte lika verklig.
Jag får grubbla över vad upplevelse är. Det är i alla fall något som sker. Har ni läst Ola Wikanders "Gud är ett verb"?