Intellektuella religiösas vetenskapssyn

Här kan du diskutera religiösa ämnen som inte direkt rör vetenskap eller folkbildning.
Användarvisningsbild
Picea
Inlägg: 1515
Blev medlem: mån 19 nov 2007, 15:42

Intellektuella religiösas vetenskapssyn

Inlägg av Picea » tor 25 feb 2010, 09:54

Jag har varit ute på andra forum och slarvat nu men tänkte ställa samma fråga här:

Om Gud är en känsla eller upplevelse, så kan det inte ifrågasättas vetenskapligt, eller hur? Biologiska och kemiska signaler i hjärnan som hör till dessa känslor är däremot vetenskap. Det här är de intellektuella religiösas uppfattning, och jag håller med dem så långt.

Sen kommer problemet: Föremålet för känslan, d.v.s. Gud, är enligt de troende inte vetenskap och man bör inte ge sig på den frågan vetenskapligt. Men om föremålet för känslan existerar utanför våra hjärnor tillhör det väl den objektiva verkligheten? Går inte allt som påstås tillhöra den objektiva verkligheten att ifrågasätta vetenskapligt?

Är det här inte en undanflykt, ett sätt att intellektualisera eller kamouflera den gamla vanliga tron på det övernaturliga?

Användarvisningsbild
JemyM
Inlägg: 4756
Blev medlem: fre 28 sep 2007, 16:04
Ort: Borås
Kontakt:

Re: Intellektuella religiösas vetenskapssyn

Inlägg av JemyM » tor 25 feb 2010, 10:39

Naturvetenskap är empiriskt inriktad, den vänder sig till vad den kan se och testa i "världen".
Den har ibland problemet att den har låg medvetenhet om själva människan som är tänkt att göra undersökningen och faller lätt i språkliga tankegropar/tankefel.

Det går att "vetenskapligt" behandla Gud på ett helt annat plan.
Människan är allt för komplex för att studera med naturvetenskaplig precision, däremot kan påståenden om människan falsifieras genom studier som ökar medvetandet kring människan.

Naturvetaren kommer fråga, kan vi hitta Gud? Denne kommer förmodligen komma till slutsatsen att vi inte kan undersöka frågan eller att frågan egentligen inte behövs.
Inom vissa grenar av humaniora kan man istället ställa frågan; vad är Gud?

Språkvetenskapligt kan vi ganska snabbt konstatera problemet med begreppet, att det saknar fasta attribut och tolkningarna vad begreppet är tänkt att betyda går isär. Det finns flera sådana känsliga ord i vårt språk som man bör vara försiktig med; rättvisa, frihet, religion, själ etc. Har man en del humaniora så har ens medvetande kring ordens kraft och villospår ökat. Vi kan alltså forska i själva ordet i sig.

Väl konstaterat där kommer den idéhistoriska frågan; var kommer begreppet från och hur har det tolkats i olika tider? Här går det t.ex. spåra begreppet genom en viss rörelse som geografiskt spridit sig över världen från ett ursprung. Vi kan se att begreppet förändrats över tid och blivit påverkat av viktiga skeden. Vi kan även se hur fristående idéer skapat delar av vanliga gudsförklaringar idag, t.ex. grekiska antikens sökande efter ursprungsprincipen som förenades med hebreernas gud.

Vi kan också fundera på begreppet genom psykologi, hur formas ett ord/koncept i huvudet? De flesta vet om de tänker på det hur ofta vi trott att vi förstått ett ord bara för att komma på att vi använt det felaktigt. Verifierar vi inte ord, i synnerhet abstrakta ord, är det enkelt att gå runt och tro att vårt språkbruk är korrekt. Vi lär oss ord från andra och vi börjar associera saker till det. Ett ord i vår hjärna är alltså en produkt av sinnebilder, sammanhang, en ljudslinga och kanske en hög bokstäver, och kanske viktigast; känslor. Men komponenterna som formar detta "kluster" kan vara helt fristående.

Det är fullt rimligt att lära oss ett ord som vi uppfattar beskriver något, för att sedan vilt börja associera till det så att det verkar verkligt för oss och rent av mycket värdefullt, men egentligen saknar begreppet helt innebörd. Vi kan alltså se stort värde i en tanke som inte är annat än en kläggboll av intryck som våra hjärnor pusslar ihop för det är vad våra hjärnor gör.

Det kan vara så att orden vi lär oss är en förklaring på ett sammanhang som egentligen inte är en absolut förklaring men är så konsistent att det kan fortsätta att existera som en placeholder för egentliga förklaringar.

Till sist är sökandet efter Gud lika eurocentriskt som en hyllning till den vita rasen eller Européernas kultur. I exponering av andra religioner ser vi att våra lokala föreställningar och religioner knappast är så universiella som vi tror. Socialantropologer har länge problematiserat sättet vi säger att andra kulturer har "religioner", som om deras kulturer självklart innehåller en motsvarighet till vår kristendom. Länkandet mellan Europeiska koncept till icke-europeiska på detta sätt har länge varit godtyckligt något som fick socialantropologin in i en krissituation när man väl kom på att det mesta av ens insamlade forskningsmaterial bygger på Europeisk tolkning vars fördomar inte ens kan greppa mångfalden. Man vill säga att Hinduism har en motsvarighet till "Gud", men då förstår man inte vad hinduism är. Man vill säga att de flesta kulturer har "gudar", men det är en sökande association att jämföra de folkhjältar, legender och monster som förekommer i andra mytologier med "vår Gud".

Naturen och våra hjärnor är olika världar, även de mest kontinuerligt testade sanningarna är i slutändan tankekonstruktioner.
Existens av koncept i våra hjärnor skall inte förväxlas med sökande av existens i naturen.
Gud bemöts alltså enklast genom att bemöta den människa som formulerat begreppet.

Det är inte för inte att många tekniskt eller naturvetenskapligt orienterade tar Gud för givet. Deras vetenskapliga orienteringar ökar inte medvetandet kring deras eget tänkande, de tar de koncept deras hjärnor bär för givna och språket som självklart. De vanor och traditioner de som människor fått lära sig har de kvar inom sig även när de studerar naturen, för en studie av naturen är inte en studie av vanor och traditioner.

Den kanske obehagligaste insikten man kan göra inom vetenskapsvärlden är den att man egentligen förnekar Gud pågrund av den kultur som finns inom vetenskapsvärlden ("en vetenskapsman skall inte tro på Gud och religionen är vetenskapens fiende"), inte pågrund av deras arbete (vetenskap). Vetenskaplig metod ur ett naturvetenskapligt perspektiv har ju ingen påverkan på Gud som koncept.
"An account of behavior should not exaggerate the role of consciousness. Rather than actually guiding or controlling behavior, consciousness seems mainly to make sense of behavior after it is executed." (Loewenstein, 2001)

Användarvisningsbild
micke.d
Forummoderator
Inlägg: 13372
Blev medlem: tis 05 jan 2010, 19:02
Ort: Ultima Thule

Re: Intellektuella religiösas vetenskapssyn

Inlägg av micke.d » tor 25 feb 2010, 12:10

Picea skrev: Sen kommer problemet: Föremålet för känslan, d.v.s. Gud, är enligt de troende inte vetenskap och man bör inte ge sig på den frågan vetenskapligt. Men om föremålet för känslan existerar utanför våra hjärnor tillhör det väl den objektiva verkligheten?
En person som inte anser att fysikalism* är en fullständig beskrivning av hur världen är beskaffad skulle kanske inte hålla med.

* inte helt säker på den svenska termen, på engelska: Physicalism
Hädanefter kallar jag dem Daesh.

Användarvisningsbild
Moridin
Avstängd
Inlägg: 16253
Blev medlem: tor 10 jan 2008, 11:32

Re: Intellektuella religiösas vetenskapssyn

Inlägg av Moridin » tor 25 feb 2010, 16:31

JemyM skrev:Människan är allt för komplex för att studera med naturvetenskaplig precision, däremot kan påståenden om människan falsifieras genom studier som ökar medvetandet kring människan.
Första satsen är vänstermytologi. Det finns många organismer som är betydligt mer komplex än människan som kan studeras med hög naturvetenskaplig precision.
Either you believe evidence that can be tested, verified, and repeated will lead to a better understanding of reality, or you do not. - Michael Specter
|AIDSTruth | Evidens för makroevolution | Skeptical Science|

Användarvisningsbild
Merko
Inlägg: 3359
Blev medlem: tor 25 okt 2007, 20:06
Ort: Stockholm

Re: Intellektuella religiösas vetenskapssyn

Inlägg av Merko » tor 25 feb 2010, 21:39

Moridin skrev: Första satsen är vänstermytologi.
Nej, det där är högermytologi. Uppfattningen ifråga har inte med den politiska vänster-/högerskalan att göra. Man hittar starka grupper av såväl företrädare som antagonister överallt på den politiska skalan.

Skriv svar