Diderot & Voltaire om d'Holbach

Här kan du diskutera religiösa ämnen som inte direkt rör vetenskap eller folkbildning.
Användarvisningsbild
devadatta
Forumadministratör
Inlägg: 8720
Blev medlem: tis 27 mar 2007, 21:35

Diderot & Voltaire om d'Holbach

Inlägg av devadatta » tor 04 apr 2013, 02:48

Jag håller på att läsa den utmärkta boken "Darwin's Ghosts" av Rebecca Stott som handlar om föregångare (faktiska eller trodda) till Darwin.

Ett avsnitt tar upp Denis Diderot, skapare av den första vetenskapliga encyklopedin på 1700-talet. I en av de frispråkiga men dolda filosofiska salongerna träffade han baron d'Holbach som var intresserad av vetenskap och filosofi. Diderot själv var ateist och d'Holback var radikal deist när de träffades, men han blev sedemera övertygad om ateism (av Diderot enligt en samtida). Diderot publicerade böcker som var suspekt materialistiska och i väldigt omständliga ordalag ateistiska, vilket närmast var en fråga om personlig säkerhet. Han blev nämligen haffad av censurpolisen som hade svårt att tydligt tolka hans filosofiska vagheter och därmed inte riktigt visste hur de skulle hantera honom.

Diderot skrev mest om vetenskap och filosofi, med materialistiska och ateistiska övertoner. d'Holbach däremot blev mer och mer radikal och skrev anonyma antikristna traktat. En av dessa var "A System of Nature: or, the Laws of the Moral and Physical World" som fick smugglas till Holland för publicering.
Rebecca Stott skrev:The baron had shown a draft of the work to Diderot, who complained privately that there was no wit, no shadow, no nuance, no multisidedness, no art, no pleasure or erotic play to be found in its pages. It denied God, arguing that all religions were created out of fear, ignorance, and anthropomorphism; that souls did not outlive the body; that the world was determined by strict laws. The baron underscored his case with reference to the new sciences, but his real interest was in destroying the power of religion, not in exploring science and metaphysics. Worst of all, Diderot admitted to friends, the baron had made atheism dull. His book was an act of war, not of argumentation. It would set back the cause rather than advance it. But Diderot kept his own counsel. He was loyal to his old friend despite the differences of their temperament and their methods. They were, he reminded himself, on the same side.
Diderot fick fly från Paris när den publicerades 1770 eftersom han trodde att alla skulle tro att han skrivit den. Kort därefter dömde myndigheterna att boken skulle brännas, tillsammans med andra böcker av d'Holbach och Voltaire.
Rebecca Stott skrev:D'Holbach's book caused a great stir among the Paris savants, effectively dividing the deists from the atheists. Voltaire, committed to deism and long impatient with d'Holbach's declamatory ways, called it "a chaos, a great moral sickness, a work of darkness, a sin against nature, a system of folly and ignorance". He wrote to the philosopher Jean-Baptiste-Claude [underbart namn!] Delisle de Sales: "I think that nothing has debased our century more than this stupidity."
(Det finns referenser till Voltairecitaten men inte till Diderots åsikter.)

Apropå "krossa den skändliga".
Vetenskap - det är roligt för att det är sant!