Du är inskriven i världen...

Diskutera sociologi, historia, religionsvetenskap, ekonomi, språk, statsvetenskap o.s.v. ur ett vetenskapligt perspektiv.
stefan
Inlägg: 77
Blev medlem: sön 05 nov 2006, 20:46

Du är inskriven i världen...

Inlägg av stefan » tor 22 aug 2013, 18:18

Har valt att använda mig av en omarbetad text från tidigare skriverier i ett försök att förmedla empati och förståelse för alla de som efter ett trauma förlorar verklighetsförankringen:

Kommer ihåg hur det var år 2000, milleniumskifte och allt. Var på denna något speciella nyårsafton intagen för den första av de tre psykoser som sedan skulle drabba mig. Satt bredvid en medpatient framför TVn med en cola istället för champagne i handen. Vi lyckades med gemensamma krafter, den något tröttande medicineringen till trots, hålla oss vakna till kl 24. Världen gick inte under, men...

Tänkte att jag skulle berätta lite om hur det började. Situationen var ganska jobbig. Min pappa hade haft ett par hjärtattacker och mamma var obotligt sjuk i cancer. Dessutom tyngde studierna min tillvaro och tillslut orkade jag inte med längre. Olika vanföreställningar hade börjat gro och jag började bli mer och mer misstänksam och lättpåverkbar, men det dröjde nog flera månader innan sammanbrottet. Dagen innan hade jag varit på bio och tagit en öl, vilket kan tyckas normalt, men sedan ett par dagar tillbaka hade jag haft mycket svårt att sova. Tror inte jag sov någonting på flera dygn!

Kommer ihåg hur jag låg i sängen den där kvällen den 29 dec. Det var som om jag hade fått en hyperkänslig hörsel för jag kunde sedan en tid tillbaka höra vad människor sa trots att de befann sig på ett mycket stort avstånd. Fem våningar ned kunde jag höra hur två män diskuterade. Det handlade om mig och den ena mannen (mörk röst) hade bestämt sig för att jag skulle avlivas. Den andra mannen (ljus röst) försökte förhindra detta men misslyckades. Således var jag övertygad om att en beväpnad man var på väg upp till min lägenhet. Minns hur rädd jag var. Pulsen slog hårt och tungan hade klistrat fast vid gommen p.g.a. allt adrenalinet. Min första reaktion var att ringa polisen, vilket jag också gjorde. Först ringde jag en gång, väntade några minuter och när dom inte kommit ringde jag en gång till. Livrädd att dom inte skulle hinna ringde jag slutligen en tredje gång. Fem minuter senare hade dom kommit, två piketbussar och en vanlig polisbil. Minns hur de stod där nere med lampor. Fick slänga ut nyckeln så att de kunde komma in. Kikade genom titthålet och såg att de hade dragna pistoler. Pulsen slog om möjligt ännu hårdare och jag skulle följa med till polisstationen för en redogörelse. Men misstänksamheten tog överhand. Jag var rädd för att de inte var poliser så jag begärde att få kolla deras leg. Efter det fick jag åka piketbuss till sjukhuset. Väl inne på avdelningen var jag rädd för krypskyttar och undvek alla fönster. Dagen efter var jag skakad men inte lika "störd". De hade inte utan problem lyckats få mig att ta diverse mediciner så att jag kunde sova. (Trodde att de skulle avliva mig med tabletterna.) Stannade på sjukhuset i nio dagar och var relativt frisk när jag blev utskriven, men vanföreställningarna tog lång tid att bli av med helt.

Det var min första psykos och ett hårt slag mot mig och mina föräldrar, som älskade mig över allt på jorden. Mitt andra skov inträffade några år senare. Hade väl inte tagit medicinen som jag borde och sömntabletterna hade tagit slut så jag sov inte så bra. I centrum av en världskonflikt med kärnvapenkrig hotandes runt hörnet trodde jag mig vara utsatt för mindcontrol. En grupp hyperintelligenta individer hade lyckats infiltrera läkarkåren. Vid normala läkarkontroller infördes ett inplantat bakom örat. Ca 20 % av befolkningen hade utsatts för ingreppet, och vid ett visst klockslag skulle alla implantat aktiveras. Det var vinter och mörkt ute. Jag satt hemma ensam i min lägenhet. Rösterna forserade tankeverksamheten. De var förbannade och skulle statuera ett exempel. Jag skulle straffas för att jag hade hittat ett sätt att stänga av rösterna. Plågad av ständiga rösthallucinationer som oavbrutet infiltrerade varje tanke hade jag "utvecklat" en teknik som tog bort merparten av rösthallisarna. (Det var ett hörselskydd med medhörning som jag hade gjort om så att de låga ljud som tolkades omväxlande stängdes av och på.) Straffet var att jag skulle halshuggas. Huvudet skulle placeras på en spårvagnsstation för att avskräcka andra som gjorde motstånd mot övertagandet. Detta skulle ske kl 0100 och om jag inte gick med på att möta min bödel vid stationen skulle det bli plågsamt. Klockan närmade sig 0100 och rädslan växte till tidigare oöverträffade nivåer. Ett tiotal minuter innan utsatt tid tog jag på mig skorna och gick till stationen. Satte mig på en bänk på stationen för att invänta min bödel, men fegade ur och sprang planlöst bort från mötesplatsen. Det verkade som om jag fått en kamera inopererad bakom vänster öga för rösterna kommenterade min flyktväg. (Hade tidigare haft en intensiv smärta i vänster öga p.g.a. överansträngning.) Blundade med vänster öga och sprang vidare. Kom ut på en parkering och där kunde jag höra en melodi. Tyckte mig höra Blinkar blå med Adophson och Falk. Sprang från bil till bil för att hitta en fristad från den krypskytt som jag för ett ögonblick tyckt mig se skymten av bakom ett hörn. Sökte förtvivlat tryggheten och måste ha tolkat det jag hörde som ett budskap från någon eller något som ville mig väl, men lysdioderna på bilarna blinkade rött och jävlar vad jag fick springa. (Ganska sorgligt, men garvar ändå lite när jag tänker på hur tokigt det kan bli... )

På panelen ser jag lamporna som lyser.
Processens steg står under min kontroll.
Jag håller ögonen på datorns analyser.
Här har ovissheten spelat ut sin roll.

Kontrollen blinkar blå,
en signal för det säkra.
Kontrollen blinkar blå,
då är allt som det ska.

Om skärmen är normal
finns inga skäl att tveka.
När kontrollen blinkar blå,
då är allt som det ska.

Men i nattens tysta timmar har jag undrat
vad som händer där tekniken inte ser,
vad som döljer sig i tujaträdens skugga.
Och jag känner oron växa mer och mer.

Men kontrollen blinkar blå ...

Men det finns frågor datorn inte kan besvara,
signaler som jag inte kan förstå.
Det finns så mycket som vi inte kan förklara.
Det finns krafter som vi aldrig kan rå på.

Men kontrollen blinkar blå ...

Klockan hade slagit ett och jag kunde höra skottlossningen från spårvagnsstationen. Inplantaten hade aktiverats och en hjärntvättad kille utsatt för mindcontrol hade ballat ur. Han var programerad att döda mig, men tid och plats räckte för att han skulle utföra sitt jobb. Med enorma skuldkänslor sprang jag vidare. (Rösterna var inte sena att påpeka att det var mitt fel.) Benen nästan vek sig av utmattning. Kommer så småningom in i en skog. Ser på avstånd beväpnade vakter som placerats utanför alla hyreshus. Ett globalt kärnvapenkrig hade startat och maktövertagandet tycktes vara planerat in i minsta detalj. Följer fotspåren i snön och en katt som i det svaga skenet från gatubelysningen stannar och vänder sig om varje gång jag helt utmattad tvingas stanna för att vila lite. Springer sedan något uppjagad omkring i skogen ett tag tills jag lägger mig ner gömd i en skreva. Vågar nästan inte andas. En mörk gestalt så nära att han kanske hör min andning kan en bit ner i backen bakom ett glest buskage ses som en siluett mot det svagt skimrande snötäcket. Tanken att de som jag flyr nu hittat mig och att den mörka gestalten av någon outgrundlig anledning fått till uppgift att hålla koll på var jag befinner mig gnistrar till i en av mina hjärnvindlingar. Det är kallt men jag känner inte kylan. Vet inte om jag darrar p.g.a. rädsla eller p.g.a. att jag fryser. Ligger där i sex sju timmar tills ljuset kommer. Siluetten av den gestalt som i timtal satt skräck i mig försvinner med ljuset. Bestämmer mig för att överlämna mig till den sida som vunnit kriget. Springer ut på vägen och stoppar en bil. Är rätt illa däran och föraren ringer en ambulans, som jag dock vägrar att åka med. Vill överlämna mig till polisen och så blir det. För andra gången åker jag med polisen till sjukhuset. Och där stannar jag bara tre fyra dagar innan jag åker hem.

Sjukdomen kom som en föraning och sorgen som sedan drabbade mig blev mycket svårhanterlig. Rösterna påverkade inte bara min förmåga att tänka ett inferno av känslor förseglades också och det är först nu ett par år senare som jag fullt ut kan bearbeta det som jag har genomgått.

Som ett meddelande från andra sidan når en mening mina ögon och gråten stockar sig i halsen. Kanske är det inte meningen att jag ska läsa det här. Skadlig självömkan och sorg väller upp tillsammans med en strid ström av tårar. Handstilen avspeglar hennes sjukdom och den stora förlusten (pappa fick ytterligare en hjärtattack), men går trots detta att känna igen. "Du är inskriven i världen..." och så orkar hon inte fullfölja meningen utan avslutar med de två första bokstäverna i mitt namn. Minnet av en sorgsen blick, ett ansikte som vänder sig bort, en blottad själ som liksom min vrider sig i plågor och jag inser att jag inte vet vilken värld som är verklig.

Mvh Stefan Andersson

akooha
Inlägg: 82
Blev medlem: tor 25 aug 2011, 20:14

Re: Du är inskriven i världen...

Inlägg av akooha » fre 23 aug 2013, 00:04

Tack Stefan! Väldigt välformulerat och rörande; du gör det mycket lätt för en att få förståelse för hur psykos/schizofreni kan vända upp och ned på allting en har tagit för givet. Jag önskar dig allt gott och hoppas att du kan få en sjukdomsfri tillvaro. Din text gör mig väldigt tacksam att ha ett något så när fast grepp om verkligheten, även om den oftast inte är problemfri.

Användarvisningsbild
ulltand
Inlägg: 1731
Blev medlem: lör 09 jul 2011, 14:39
Ort: Linköping
Kontakt:

Re: Du är inskriven i världen...

Inlägg av ulltand » fre 23 aug 2013, 07:18

Stefan, läste i går, visste lika lite då som nu hur jag skulle kunna kommentera. Så det får bli ett kort och bara ett tack, även om jag gärna skrivit mer.

Användarvisningsbild
Catweazle
Inlägg: 873
Blev medlem: ons 07 nov 2012, 22:57

Re: Du är inskriven i världen...

Inlägg av Catweazle » fre 23 aug 2013, 15:02

En historia som rörde upp känslor för mig. Jag hade för tre år sedan en arbetskamrat med en liknande historia. Han hade haft en rätt omtumlande tid med bl a en större operation bakom sig. Operationen gick bra och han var på bra humör, som han alltid hade varit. När oron över att operationen skulle få ett bakslag kom över honom blev han personlighetsförändrad. Helt innesluten i sig själv. Plötsligt kollapsade han på jobbet och fick åka till sjukhus med ambulans.

Senare fick vi veta av hans fru att han var övertygad om att han hade spioner som övervakade honom utanför huset. Han sov inte på nätterna, utan letade dolda kameror och mikrofoner. När han kollapsade på jobbet, hade han packat tandborste och andra förnödenheter. Han trodde att polisen skulle komma den dagen och hämta honom. Han låg inlagd i två omgångar och kom sakteliga tillbaka efter något halvår. Jag jobbar inte längre på samma ställe, men har träffat honom. Tack och lov är han idag densamme som förr. En glad och humoristisk människa. Han har full insikt i vad som hände och skäms inte för att berätta om det.

Måtte det hålla i sig att han mår bra.
Några anspråkslösa ord från en konsensuscomalobotomerad stackare.

Användarvisningsbild
Anders
Inlägg: 11010
Blev medlem: tor 02 dec 2004, 15:54
Ort: Stockholm

Re: Du är inskriven i världen...

Inlägg av Anders » fre 23 aug 2013, 17:18

Ett mycket intressant inlägg Stefan! Det är sällan man som lekman får någon insikt i hur det är att ha skov i psykologiska sjukdomar.
Maskirovka är en rysk militärteknisk term för metoder, verktyg, utrustning, med mera, som skall vilseleda en fiende i händelse av en konfliktsituation

Användarvisningsbild
djembelelle
Inlägg: 4423
Blev medlem: tor 06 okt 2005, 19:30
Ort: Örebro

Re: Du är inskriven i världen...

Inlägg av djembelelle » fre 23 aug 2013, 22:31

Det ger verkligen intryck av en dröm i vaket tillstånd.

Användarvisningsbild
Jonas K
Inlägg: 722
Blev medlem: ons 25 jan 2006, 01:23
Ort: Uppsala
Kontakt:

Re: Du är inskriven i världen...

Inlägg av Jonas K » lör 24 aug 2013, 10:52

Tack för den intressanta inblicken i hur det är att hamna i en upp och nedvänd värld.
Läs min diverseblogg om konspirationsteorier, obskyra ideologier, nyandlighet, religiös extremism mm

stefan
Inlägg: 77
Blev medlem: sön 05 nov 2006, 20:46

Re: Du är inskriven i världen...

Inlägg av stefan » sön 25 aug 2013, 07:28

Tack för responsen

Mvh stefan

Skriv svar