Re: Mordet på president John F Kennedy den 22 november 1963
Postat: ons 03 jul 2019, 21:57
Till dig som fortfarande till äventyrs tror att den medicinska bevisningen inte är manipulerad/fabricerad:
1. JFK’s fördes under vapenhot ut från Parkland trots att det stred mot gällande lagstiftning att göra så innan en forensisk obduktion genomfördes = förstörande av bevis, broken chain of custody, ...
2. Obduktionen genomfördes istället på ett militärt sjukhus och av militär personal som stod under direkt order av (okända) militära överordnade medans obduktionen genomfördes.
3. Efter det att den anklagade mördaren, Lee Harvey Oswald, mördades (tystades) så brände chefsobducenten, James Humes, sina originalanteckningar och första ’draft’ av obduktionsrapporten hemma i den öppna spisen.
4. När obducenten, Pierre Finck, avslutade obduktionen och skulle lämna obduktionssalen, upptäckte han att alla hans anteckningar och diagram var borta, att någon hade stulit dem.
5. När obducenten, James Humes, skrev sin slutgiltiga obduktionsrapport så hade han inte tillgång till röntgenplåtarna.
6. När obducenten, James Humes, hördes av WC och instruerade den forensiska tecknaren, Rydberg, att åskådliggöra huvudskadorna så hade han inte tillgång till röntgenplåtarna.
7. När obducenten, James Humes, skrev sin rapport och senare hördes av WC så fick han inte titta på Zapruderfilmen, utan gick istället på (okända) nyhetsrapporter när han förklarade att kulan måste ha avlossats bakifrån bl.a. eftersom JFK’s huvud kastades framåt när det träffades av en inkommande kula = bakifrån.
8. Att obducenternas placering av ingångshålet omöjligt kan ha orsakat JFK’s huvudskador om inte skytten låg gömd i limons bagageutrymme.
9. Att dåvarande justitieministern (Clark) initierade en medicinsk panel för att på nytt granska röntgenbilderna eftersom Josiah Thompson i sin bok ”Six Seconds in Dallas” visar att obducenternas placering av ingångshålet längst ner i höger bakhuvud omöjligt går att förena med JFK’s huvudskador och att sagda panel nu såg att ingångshålet istället var förlagt högst upp i samma höger bakhuvud ca 10 cm ovanför och 2 cm till vänster om obducenternas ingångshål.
10. Att obducenterna vid tiden för den nya medicinska panelens överläggningar fick titta på röntgenbilderna igen och då i väsentliga drag bekräftade sina ursprungliga observationer = ingångshål längst ner i höger bakhuvud, ett ca 4 cm brett fragmentstråk längst ner i höger bakhuvud. Något som inte syns i de officiella röntgenplåtarna där samma ingångshål och fragmentsråk är beläget högst upp i samma höger bakhuvud.
11. Att obducenten, Pierre Finck, under rättegången mot Clay Shaw vittnade om att obducenterna stod under direkt befäl från överordnade och bl.a. fick order om att inte ’probe’ kulhålet i ryggen för möjlig kulbana genom kroppen.
12. Att obducenterna påstår att de inte konsulterade ansvariga läkare i Parkland i samband med obduktionen och därmed inte upptäckte kulhålet i halsen på grund av trakeotomin som genomfördes i Parkland för att ge patienten syre.
13. Att samtliga närvarande (militär) före- under och direkt efter obduktionen i Bethesda belades med munkavle och med hot om krigsrätt om de trots yppade något om incidenten.
14. Att det enligt ARRB (1994) genomfördes TVÅ obduktioner av TVÅ hjärnor av TVÅ något olika obduktionsteam med en veckas mellanrum.
15. Att ett stort antal obduktionsfotografier, benskärvor, vävnadsprover, kulfragment, hjärnan, etc, ... på okänt sätt inte längre finns kvar i arkivet.
16. Att de forensiska fotografer som var inblandade varken känner igen innehållet i det kvarvarande fotografierna eller den film som användes när fotografierna togs.
17. Att obducenten, J. Thornton Boswell’s anteckningar och diagram gjorda under obduktionen överlevde Humes pyromani och som visar en dramatiskt större huvudskada än den återgiven av kollegan, James Humes. Den sträcker sig ända ner till EOP långt ner i nackbenet, och upp ca 17 cm nästan fram till pannbenbenet, där Humes version var endast 13 cm från en bit in i nackbenet och framåt uppåt till hälften av parietal bone. Utöver det här så sträckte sig Boswells version en bra bit över till vänster sida , 6 cm.
18. Att det således finns TRE varianter på JFK’s huvudskador: Humes, Boswells och Clark/HSCA’s.
19. Att nästan samtliga ca 45 vittnesmål från tre sjukhus och två federala säkerhetstjänster från kunnigt yrkesfolk och som observerade/hanterade JFK’s huvudskador på mycket nära håll, rapporterade en stor huvudskada som inkluderade ett stort område i höger bakhuvud inklusive delar av nackbenet. En skada som INTE syns i de officiella röntgenbilderna eller obduktionsfotografierna.
20. Att någon (okänd) ljög för HSCA’s medicinska panel om att samtliga i personalen på Bethesda konfirmerade innehållet i röntgenplåtarna och obduktionsfotografierna och därpå hemligstämplade samma vittnesmål under 50 år. Något som uppdagades av ARRB nästan 20 år senare när samma vittnesmål avhemligades. Endast ett av de ca 25 vittnesmålen gick att förena med sagda innehåll.
21. Att det våldsamma huvudkastet snett bakåt blev känt av den breda amerikanska allmänheten först när en piratkopia av Zapruderfilmen visades i Good Night America, ca 12 år senare, 1975.
22. Att medlemmar av media ljög om vad som syns i samma Zapruderfilmen. Huvudkast framåt (inte bakåt). LIFE hävdar att JFK vänder sig helt om och träffas i halsen av ett skott avlossat ... bakifrån, trots att samma LIFE vid tiden äger Zapruderfilmen och som INTE visar en JFK som vänder sig helt om någonstans på Elm Street.
23. Att utredningarna viftar bort alla vittnesmål om skott avlossade framifrån trots att majoriteten av de som tillfrågas och anger riktning anger just riktning framifrån.
Stannar där för nu ...
Om inte den forensiska medicinska bevisningen är manipulerad/fabricerad så återstår en helt okänd form av kollektiv psykos. Som verkar över stora avstånd och där en osynlig hand tycks styra innehållet i psykoserna på ett sätt som tycks nästan magiskt för den oinvigde.
Då frågar vi en av de invigda, trådens delfiska orakel.
Vad säger gudarna?
1. JFK’s fördes under vapenhot ut från Parkland trots att det stred mot gällande lagstiftning att göra så innan en forensisk obduktion genomfördes = förstörande av bevis, broken chain of custody, ...
2. Obduktionen genomfördes istället på ett militärt sjukhus och av militär personal som stod under direkt order av (okända) militära överordnade medans obduktionen genomfördes.
3. Efter det att den anklagade mördaren, Lee Harvey Oswald, mördades (tystades) så brände chefsobducenten, James Humes, sina originalanteckningar och första ’draft’ av obduktionsrapporten hemma i den öppna spisen.
4. När obducenten, Pierre Finck, avslutade obduktionen och skulle lämna obduktionssalen, upptäckte han att alla hans anteckningar och diagram var borta, att någon hade stulit dem.
5. När obducenten, James Humes, skrev sin slutgiltiga obduktionsrapport så hade han inte tillgång till röntgenplåtarna.
6. När obducenten, James Humes, hördes av WC och instruerade den forensiska tecknaren, Rydberg, att åskådliggöra huvudskadorna så hade han inte tillgång till röntgenplåtarna.
7. När obducenten, James Humes, skrev sin rapport och senare hördes av WC så fick han inte titta på Zapruderfilmen, utan gick istället på (okända) nyhetsrapporter när han förklarade att kulan måste ha avlossats bakifrån bl.a. eftersom JFK’s huvud kastades framåt när det träffades av en inkommande kula = bakifrån.
8. Att obducenternas placering av ingångshålet omöjligt kan ha orsakat JFK’s huvudskador om inte skytten låg gömd i limons bagageutrymme.
9. Att dåvarande justitieministern (Clark) initierade en medicinsk panel för att på nytt granska röntgenbilderna eftersom Josiah Thompson i sin bok ”Six Seconds in Dallas” visar att obducenternas placering av ingångshålet längst ner i höger bakhuvud omöjligt går att förena med JFK’s huvudskador och att sagda panel nu såg att ingångshålet istället var förlagt högst upp i samma höger bakhuvud ca 10 cm ovanför och 2 cm till vänster om obducenternas ingångshål.
10. Att obducenterna vid tiden för den nya medicinska panelens överläggningar fick titta på röntgenbilderna igen och då i väsentliga drag bekräftade sina ursprungliga observationer = ingångshål längst ner i höger bakhuvud, ett ca 4 cm brett fragmentstråk längst ner i höger bakhuvud. Något som inte syns i de officiella röntgenplåtarna där samma ingångshål och fragmentsråk är beläget högst upp i samma höger bakhuvud.
11. Att obducenten, Pierre Finck, under rättegången mot Clay Shaw vittnade om att obducenterna stod under direkt befäl från överordnade och bl.a. fick order om att inte ’probe’ kulhålet i ryggen för möjlig kulbana genom kroppen.
12. Att obducenterna påstår att de inte konsulterade ansvariga läkare i Parkland i samband med obduktionen och därmed inte upptäckte kulhålet i halsen på grund av trakeotomin som genomfördes i Parkland för att ge patienten syre.
13. Att samtliga närvarande (militär) före- under och direkt efter obduktionen i Bethesda belades med munkavle och med hot om krigsrätt om de trots yppade något om incidenten.
14. Att det enligt ARRB (1994) genomfördes TVÅ obduktioner av TVÅ hjärnor av TVÅ något olika obduktionsteam med en veckas mellanrum.
15. Att ett stort antal obduktionsfotografier, benskärvor, vävnadsprover, kulfragment, hjärnan, etc, ... på okänt sätt inte längre finns kvar i arkivet.
16. Att de forensiska fotografer som var inblandade varken känner igen innehållet i det kvarvarande fotografierna eller den film som användes när fotografierna togs.
17. Att obducenten, J. Thornton Boswell’s anteckningar och diagram gjorda under obduktionen överlevde Humes pyromani och som visar en dramatiskt större huvudskada än den återgiven av kollegan, James Humes. Den sträcker sig ända ner till EOP långt ner i nackbenet, och upp ca 17 cm nästan fram till pannbenbenet, där Humes version var endast 13 cm från en bit in i nackbenet och framåt uppåt till hälften av parietal bone. Utöver det här så sträckte sig Boswells version en bra bit över till vänster sida , 6 cm.
18. Att det således finns TRE varianter på JFK’s huvudskador: Humes, Boswells och Clark/HSCA’s.
19. Att nästan samtliga ca 45 vittnesmål från tre sjukhus och två federala säkerhetstjänster från kunnigt yrkesfolk och som observerade/hanterade JFK’s huvudskador på mycket nära håll, rapporterade en stor huvudskada som inkluderade ett stort område i höger bakhuvud inklusive delar av nackbenet. En skada som INTE syns i de officiella röntgenbilderna eller obduktionsfotografierna.
20. Att någon (okänd) ljög för HSCA’s medicinska panel om att samtliga i personalen på Bethesda konfirmerade innehållet i röntgenplåtarna och obduktionsfotografierna och därpå hemligstämplade samma vittnesmål under 50 år. Något som uppdagades av ARRB nästan 20 år senare när samma vittnesmål avhemligades. Endast ett av de ca 25 vittnesmålen gick att förena med sagda innehåll.
21. Att det våldsamma huvudkastet snett bakåt blev känt av den breda amerikanska allmänheten först när en piratkopia av Zapruderfilmen visades i Good Night America, ca 12 år senare, 1975.
22. Att medlemmar av media ljög om vad som syns i samma Zapruderfilmen. Huvudkast framåt (inte bakåt). LIFE hävdar att JFK vänder sig helt om och träffas i halsen av ett skott avlossat ... bakifrån, trots att samma LIFE vid tiden äger Zapruderfilmen och som INTE visar en JFK som vänder sig helt om någonstans på Elm Street.
23. Att utredningarna viftar bort alla vittnesmål om skott avlossade framifrån trots att majoriteten av de som tillfrågas och anger riktning anger just riktning framifrån.
Stannar där för nu ...
Om inte den forensiska medicinska bevisningen är manipulerad/fabricerad så återstår en helt okänd form av kollektiv psykos. Som verkar över stora avstånd och där en osynlig hand tycks styra innehållet i psykoserna på ett sätt som tycks nästan magiskt för den oinvigde.
Då frågar vi en av de invigda, trådens delfiska orakel.
Vad säger gudarna?
