Fråga forskare i psykologi!

Diskutera sociologi, historia, religionsvetenskap, ekonomi, språk, statsvetenskap o.s.v. ur ett vetenskapligt perspektiv.
Clebo
Inlägg: 293
Blev medlem: ons 13 apr 2005, 13:23

Fråga forskare i psykologi!

Inlägg av Clebo » tis 23 aug 2005, 18:27

Det här är en tråd där forskare i psykologi (Mangan, Clebo, Clajo och Fernaeus) svarar på frågor. Den är alltså inte till för diskussion. Övriga inlägg flyttas till sidodiskussionstråden. /devadatta

Hej där!

Jag har snart nått upp till mitt hundrade inlägg i detta forum. [Tur att min handledare inte känner till detta]. Det har varit kul att argumentera här och kvaliteten har varit genomgående bra (med något undantag).

En insikt som jag har fått är att de flesta som debatterar här har naturvetenskaplig eller teknisk bakgrund, och jag har ofta fått nytta av min forskarutbildning i psykologi.

Nu undrar jag en sak till er andra. Vilka frågor anser ni vara mest intressanta inom psykologin som ni vill ha svar på? Det kan gärna vara saker som ni som skeptiker vill veta som metoder eller statistik, men även annat kan vara kul som minne och medvetande.

Jag lovar inte att jag kan besvara frågorna, eller att jag ens kommer att försöka om det är alldeles för långt bort från min egen kunskapsbank eller intresse. Vidare måste jag också påpeka att jag inte är expert i alla områden, men jag kanske kan bidra med något ändå.

Så, vad behöver eller vill skeptiker veta om psykologi eller inom psykologin?

Hoppas att ingen svarar att jag borde veta det.. :-)

Leende,
Clebo
Glöm inte att något som "är" kan aldrig härledas till "borde vara".

Einar
Inlägg: 99
Blev medlem: ons 16 feb 2005, 20:31
Ort: Uppsala

Inlägg av Einar » tis 23 aug 2005, 18:39

Har ingen fråga, utan vill helt enkelt passa på att säga att jag idag hade min första psykologilektion på gymnasiet (går tredje året på naturvetarlinjen) och tyckte det verkade väldigt intressant. Så om du inte har nåt emot det kommer jag säkert skynda mig hit om (när!) jag har behöver lite läxhjälp. :wink:

SuperDupe
Inlägg: 1673
Blev medlem: mån 29 nov 2004, 10:56
Ort: Uppsala

Re: Fråga en forskare i psykologi!

Inlägg av SuperDupe » ons 24 aug 2005, 10:24

Kul initiativ Clebo! Finns det andra på forumet inom samma eller andra områden som är intresserade av att göra något liknande så är jag den förste att applådera. :-)

Jag har tre frågor som det skulle vara intressant att få svar eller reflektioner kring.

1) Varför bedriver vi forskning inom psykologi?
Det jag funderar över är vad vi ska ha psykologisk forskning till. Ett svar på frågan kan förstås vara att vi bedriver forskning för att vi är nyfikna på hur människor fungerar, vilket räcker för att övertyga mig om dess existensberättigande, fast andra kanske inte är lika lätta att övertyga. Så, vad använder vi den till rent konkret? Är psykologin endast till för att bota/lindra psykisk ohälsa, d.v.s. används forskningen endast av praktiserande psykologer - om ens det?

2) Är psykologisk terapi evidensbaserad?
Behöver kanske egentligen inte så mycket förklaring. Varför ska man om man upplever psykisk ohälsa gå till en psykolog i stället för (eller som komplement till) att prata med en vän, ett husdjur eller vad som nu kan finnas att tillgå?

3) Hur förhåller sig psykologin till psykiatrin?
Här är jag lite osäker på om jag använder begreppen rätt. För att förtydliga vad jag menar: med psykologi tänker jag mig samtalsterapi, medan psykiatri står för medicinsk behandling, och båda inriktar sig på att bota/lindra psykisk sjukdom/ohälsa.

Clebo
Inlägg: 293
Blev medlem: ons 13 apr 2005, 13:23

Inlägg av Clebo » ons 24 aug 2005, 14:06

Hej där!

Einar, du är mycket välkommen att fråga, även om situationen skrämmer mig. Jag kan mycket väl tänka mig att jag kommer i konflikt med din lärare om något som jag tipsar dig att skriva exempelvis på en hemuppgift. Givet att du själv ansvarar för att parafrasera (=skriva om med egna ord), och själv ansvarar för det du skriver, så ska det inte vara några problem. Du kan också tipsa din lärare om dessa fora :-). Slutligen misstänker jag du kommer ganska långt med att bara läsa svaren på andras frågor.

Superdupe, dina frågor är svåra. Here goes! Detta kanske kan bli en skojig FAQ om psykologi i framtiden..En fråga per post blir det, annars kommer min prefekt att avskeda mig!

1a (Superdupe). Varför bedriver vi forskning i psykologi?
Clebo: Ett enkelt svar är som du själv föreslår är nyfikenheten om hur vi själva fungerar. Detta räcker naturligtvis som svar eftersom vi skulle bli hemskt olyckliga ifall vi inte skulle få undersöka det vi blir nyfikna på.

Ett lite mera djupgående svar är att vetenskapen i allmänhet har lyckats besvara många frågor om vår fysiska omvärld. Vi vet saker om jordens alla landmassor, hur många enklare objekt fungerar och hur vi gör för att fara till månen eller djupt ned i havet. Naturligtvis finns många hål kvar, men mycket är kartlagt inom exempelvis fysik, kemi, biologi och geografi. Detta gäller inte inom psykologi, där vi i mycket mindre utsträckning vet svaren på de stora frågorna. Hur fungerar minnet och medvetandet? Hur fungerar jag?

Ett annat sätt att besvara frågan är att prata om dess praktiska tillämpningar, se fråga 1b nedan.

1b (Superdupes fråga modifierad av Clebo). Vilka praktiska tillämpningar har psykologi?
Clebo: Det finns många tillämpningar inom varje deldisciplin inom psykologin. Jag ska ta några exempel, men notera att denna indelning är grov och något missvisande. Ibland pratar man om minnespsykologi som en egen disciplin, men jag har med den inom kognitionspsykologin. Många frågeställningar glider också in i varandra.

Kognitionspsykologin kan appliceras för att förbättra design på teknologiska produkter så de blir lättare att använda. Alla frågor kring hur vi kan förändra saker för att förbättra tänkande, minne, problemlösning, och planering kan kognitionspsykolgin i teorin hjälpa.

Socialpsykologin kan användas när man ska få grupper att göra saker och samarbeta. Varför är det så lätt att skapa grupper?

Motivationspsykologin kan förklara varför ungdomar (och andra) kan sitta flera timmar i sträck och koncentrerat fokusera på intellektuellt mycket utmanande uppgifter när de pysslar med spel av olika slag, men att de inte kan göra detta i 23 minuter (godtyckligt vald tid) på skolbänken.

Miljöpsykologin hanterar frågor om hur vår omvärld påverkar oss. Blir vi galna när det är fullmåne, eller mera brottsbenägna under varma somrar? Hur ska vi bygga våra städer, parker och egna hem för att vi ska trivas så mycket som möjligt?

Perceptionspsykologi handlar om studier hur vi upplever vår omvärld. Varför ser vi synvillor? Hur kan vi skapa rörelser av snabbt fladdrande blider sk filmer? Hur många sinnen har vi egentligen? Går det att "bota" färgblindhet?

Personlighetspsykologi handlar om vilka karaktärsdrag som vi människor har. Hur ska vi göra för att ett barn inte ska bli för blygt? Vilka karaktärsdrag är genetiskt förutbestämda?

Utvecklingspsykologin berör frågor om människans uppväxt och lärandet av barns förmåga att förstå sin omvärld och sin egen kropp. Hur ska vi uppfostra våra barn egentligen?

Kärlekspsykologin är en mycket liten disciplin, men ironiskt nog är behandlar den en av västvärldens viktigaste frågor.

Neuropsykologin kan besvara många frågor om vilka delar av hjärnan som aktiveras samtidigt som man utför en rad olika mentala uppgifter, eller förklara fenomen som fantomsmärta, drömmar och till och med vissa aspekter av medvetandet. Dessutom kan denna del av psykologin lätt komma in på alla andra deldiscipliner. Detta är i mångt och mycket slutprodukten av de andra disciplinerna.

Forskningen inom psykoterapi är således inte alls den mest prominenta forskningsgrenen, även om den kanske är mest känd utanför universiteten. Sammantaget spelar psykologin en central roll i människans vardag på ett högst konkret sätt.

Pust! Det var lite väl långt...Jag återkommer med de andra frågorna vid tillfälle. Under tiden, ni andra, fråga på bara. Om det är flera som vill ha svar på samma frågor besvarar jag dem först...

Leende,
Clebo
Glöm inte att något som "är" kan aldrig härledas till "borde vara".

Användarvisningsbild
Hexmaster
Inlägg: 9322
Blev medlem: tis 01 mar 2005, 23:29
Ort: Göteborg
Kontakt:

Inlägg av Hexmaster » ons 24 aug 2005, 15:11

Kort fråga som kanske är ditt fält, kanske inte: Används termen "personlighetsklyvning" nuförtiden?

kent
Inlägg: 105
Blev medlem: tis 19 apr 2005, 14:12

Inlägg av kent » ons 24 aug 2005, 20:53

Hej Clebo!
Det här tycker jag knyter an litet till Hexmasters fråga.
Kan det vara inom området neuropsykologi tro?

Tidigare i livet, då jag forfarande ansåg det vara värt mödan att slå på TV:n, (nu gäller radio och internet) såg jag ett program med följande innehåll:

En kvinna med svår epilepsi behandlades kirurgiskt genom att nervtrådarna som förband höger och vänster hjärnhalva skars av. Vad jag förstår så fick hon därmed två olika "jag" som inte kommunicerade med varandra. Ena jaget kunde inte muntligen återge ett skriftligt meddelande , medan det andra jaget inte skriftligen kunde återge ett muntligt meddelande. Jagen hade också olika klädsmak. Jag (kent) kommer inte ihåg hur just det yttrade sig. Är det här något som står sig ännu ? I så fall: finns det då hos normala människor ett "huvudjag" och ett eller flera "underjag". I fall det finns ett "huvudjag" , är det då normalt kopplat till en viss hjärnhalva ?

mvh kent :D
mvh kent :roll:

atomkraft
Inlägg: 135
Blev medlem: sön 09 jan 2005, 14:12
Ort: Fjollträsk

Inlägg av atomkraft » tor 25 aug 2005, 15:15

kent skrev:En kvinna med svår epilepsi behandlades kirurgiskt genom att nervtrådarna som förband höger och vänster hjärnhalva skars av. Vad jag förstår så fick hon därmed två olika "jag" som inte kommunicerade med varandra. Ena jaget kunde inte muntligen återge ett skriftligt meddelande , medan det andra jaget inte skriftligen kunde återge ett muntligt meddelande. Jagen hade också olika klädsmak. Jag (kent) kommer inte ihåg hur just det yttrade sig. Är det här något som står sig ännu ? I så fall: finns det då hos normala människor ett "huvudjag" och ett eller flera "underjag". I fall det finns ett "huvudjag" , är det då normalt kopplat till en viss hjärnhalva ?
Hej Kent-Kent. ;)

Jag vet att jag varken är Clebo eller innehar Clebos kompetens, men just det här fenomenet har intresserat mig en herrans massa år. Jag kan tyvärr inte minnas så mycket mer om just påverkan på själva "jaget" så jag ska inte försöka svara på dina frågor, men om någon vill göra mer efterforskningar så heter syndromet "split brain". Lämpligast är att googla för att hitta lite inledande information, mest kanske om experimenten som gjordes av Sperry och Gazzaniga.

Clebo
Inlägg: 293
Blev medlem: ons 13 apr 2005, 13:23

Inlägg av Clebo » tor 25 aug 2005, 15:31

Hej där!

Fråga 2 (Superdupe:) Är psykologisk terapi evidensbaserad?
Behöver kanske egentligen inte så mycket förklaring. Varför ska man om man upplever psykisk ohälsa gå till en psykolog i stället för (eller som komplement till) att prata med en vän, ett husdjur eller vad som nu kan finnas att tillgå?

Clebo: Detta är inte mitt fält, men vissa insikter kan jag nog dela med mig. Först, så ska man fundera själv vad man har för slags problem. Vissa problem som psykologer är duktiga på att hantera är definitivt evidensbaserad, eftersom problemet kan lösas lätt. Det bästa exemplet på detta är att hantera fobier. Sedan finns det ett antal andra svårigheter som gör att terapin inte kan betraktas som fullständigt evidensbaserad:

1. En del patienter vill egentligen inte bli friska, och då följer de inte sina instruktioner, och då kan vi inte heller veta om metoden fungerar.

2. Det går dessutom inte, av etiska skäl, att göra helt kontrollerade studier i många fall.

3. Mängden sjuka kommer inte från en slumpvist vald kategori av individer. Dessutom är det inte så stor mängd som drabbas av varje enskild diagnos (med kanske undantag för depression).

4. Ibland går det inte rent praktiskt att kontrollera att patienter följer sina instruktioner även om de vill. Kognitiv beteendeterapi till exempel förutsätter att en patient försöker lära sig att tänka i nya banor. Det kan man inte på ett rimligt sätt kontrollera.

5. Svårt att applicera mild deception. I många experimentella situationer inom psykologin så luras forskare lite för att meta-kognitiva processer inte ska påverka själva testet. Inom terapin kan det vara svårt att lura exempelvis en deprimerad att vi ska testa patientens grad av schizofreni, medan vi i själva verket studerar depression.

Alla dessa saker bidrar till att vi inte kan generera en klar och tydlig linje av experimentella bevis. Skeptiker bör visa hänsyn till ovanstående faktorer innan de avfärdar detta fält för att de inte kommit fram med experimentella data eller välgrundade kausala slutsatser.

Den andra delfrågan om när man ska uppsöka en psykolog är också besvärlig. Ofta finns en ekonomisk aspekt med i bilden, men det bästa riktmärket är nog vilken typ av problem som man har. Om du inte fungerar på arbetslivet eller funderar ofta på självmord är det nog bättre att gå till en psykolog än att prata med en vän. Huvudsakligen anser jag detta eftersom en psykolog åtminstone är lite beredd på sådana saker. Vidare kan man i mycket större utsträckning lita på att en psykolog kommer att vara tyst om det man säger än en god vän som kanske väljer en annan väg att gå (som i och för sig kan vara jättebra, även om det kanske svider i början). Vidare, är det viktigt att man själv tror att det kommer att gå bra med terapin. Om man inte tror på psykologens metoder så misstänker jag att chansen minskar avsevärt att behandlingen kommer att fungera.

Jag avslutar med ett litet skämt: Hur många psykologer behövs det för att byta en glödlampa? Svar: Det räcker med en, men glödlampan måste själv vilja bli utbytt.

Leende,
Clebo
Glöm inte att något som "är" kan aldrig härledas till "borde vara".

Användarvisningsbild
Klabbvarpan
Inlägg: 150
Blev medlem: mån 07 feb 2005, 01:35

Inlägg av Klabbvarpan » tor 25 aug 2005, 17:44

Finns det nåt svar på frågan varför vissa tror på saker som inte fungerar? Eller kanske man ska ställa frågan såhär; Varför kan inte visa människor inse det rent felaktiga i något de tror på? Eller frågan kanske ska ställas så här; Varför struntar vissa personer i att ta reda på om det de tror på verkligen fungerar eller existerar? Eller... Varför väljer vissa att fortsätta tro på sådant som visat sig så tydligt och så många gånger vara felaktigt?

Välj vilken frågeställning du gillar bäst, eller annars kan du väl försöka svara rent allmänt, tror du fått en bra bild av huvudfrågan/ämnet ändå.
"Does the name Mike mean anything to anybody?" /John Edward

"Skeptiker bör vara skeptiska mot att vara skeptisk mot sin skepsism"

Användarvisningsbild
bear
Inlägg: 813
Blev medlem: mån 10 jan 2005, 22:53
Ort: Gävle

Inlägg av bear » tor 25 aug 2005, 19:15

Klabbvarpan skrev:Finns det nåt svar på frågan varför vissa tror på saker som inte fungerar? Eller kanske man ska ställa frågan såhär; Varför kan inte visa människor inse det rent felaktiga i något de tror på? Eller frågan kanske ska ställas så här; Varför struntar vissa personer i att ta reda på om det de tror på verkligen fungerar eller existerar? Eller... Varför väljer vissa att fortsätta tro på sådant som visat sig så tydligt och så många gånger vara felaktigt?

Välj vilken frågeställning du gillar bäst, eller annars kan du väl försöka svara rent allmänt, tror du fått en bra bild av huvudfrågan/ämnet ändå.


Den här vill jag ge mig på lite.

Det är en sak att tro på en sak vars effekt kan avgöras vetenskapligt (såsom tex slagrutan), och en annan att tror på Gud/Oden/FSM/whatever vars existens inte kan avgöras vetenskapligt. I det förra alternativet så kan man ju fråga sig hur så pass många envisas med att tro på dessa irrläror. Här tror jag det faktiskt till stor del handlar om kunskap och fakta, och att det inte har så mycket med psykologi att göra. Att tro på tex andar eller änglar däremot anser jag inte kan avgöras hurvida detta är "felaktigt" eller ej, även om man enkelt kan påvisa att mycket som sker i dessa "livsåskådningar" är rent bluffmakeri. Dock, anhängare kommer alltid att hävda att bakom alla fakemedier, pedopräster och bluffare så existerar ett genuint fenomen, vilket vi bör bejaka och studera närmare, ungefär som parapsykologin. Och vem kan hävda att så inte är fallet? Inte jag i alla fall, även om det var länge sedan nu som jag gav upp "hoppet" (och med detta menar jag hoppet om att det kanske finns tex spöken).

kent
Inlägg: 105
Blev medlem: tis 19 apr 2005, 14:12

Inlägg av kent » fre 26 aug 2005, 12:24

Hej atomkraft!
Tack för begreppet "split brain". Några googlingar har öppnat en ny värld för mig.
Konsekvenserna av denna forskning är ju hisnande. Filosofi, religion ....
För egen del hoppas jag komma en (pytte)bit närmare förståelsen av medvetandet.

mvh kent :D :) :o

Apoc
Inlägg: 176
Blev medlem: sön 12 dec 2004, 00:03
Ort: Göteborg

Inlägg av Apoc » lör 27 aug 2005, 20:36

kent: Några särskilt bra sidor att rekommendera?

kent
Inlägg: 105
Blev medlem: tis 19 apr 2005, 14:12

Inlägg av kent » lör 27 aug 2005, 22:57

Apoc skrev:kent: Några särskilt bra sidor att rekommendera?
Hej Apoc!
Efter Googling på : "split brain" sperry
fastnade jag för dessa enkelt hållna sidor :
http://www.indiana.edu/~pietsch/split-brain.html
http://nobelprize.org/medicine/educatio ... round.html
http://www.brainconnection.com/topics/p ... =fa/sperry

1. Vad jag inte förstår är Sperrys åsikt att hans rön talar för fri en vilja.
2. Något skrämmande, för en individualist som jag själv, är att det verkar som om "jag" skulle vara "vi".
Inte längre bara mer eller mindre på skämt !!

mvh kent(s?) :(

Tandtrollet
Inlägg: 657
Blev medlem: lör 30 jul 2005, 05:31

Inlägg av Tandtrollet » sön 28 aug 2005, 08:31

kent skrev:
Apoc skrev:kent: Några särskilt bra sidor att rekommendera?
Hej Apoc!
Efter Googling på : "split brain" sperry
fastnade jag för dessa enkelt hållna sidor :
http://www.indiana.edu/~pietsch/split-brain.html
http://nobelprize.org/medicine/educatio ... round.html
http://www.brainconnection.com/topics/p ... =fa/sperry

1. Vad jag inte förstår är Sperrys åsikt att hans rön talar för fri en vilja.
2. Något skrämmande, för en individualist som jag själv, är att det verkar som om "jag" skulle vara "vi".
Inte längre bara mer eller mindre på skämt !!

mvh kent(s?) :(
Hans lärjunge Gazzaniga har vidareutvecklat tanken på hjärnan som ett "vi" snarare än ett jag: t.ex.: http://www.unlockyourlife.com/unlock/htm/ul3.html

Clebo
Inlägg: 293
Blev medlem: ons 13 apr 2005, 13:23

Inlägg av Clebo » mån 29 aug 2005, 16:21

Hej där!

Ujuj, här händer det grejer, och det verkar som om jag snart får vatten över mitt huvud här. Nåväl, till era frågor om med mina vanliga varningar för felaktigheter förstås.

Hexmaster: Används termen "personlighetsklyvning" nuförtiden?
Clebo, inte som jag fattar det. Jag tror att man använder benämningen multipla personligheter istället, men jag är högst osäker.

Superdupes tredje fråga besvarades i den andra (hoppas jag).

Kent: I fall det finns ett "huvudjag" , är det då normalt kopplat till en viss hjärnhalva?
Clebo: Nu blir det riktigt lurigt för mig. Jag-begreppet har blivit mera inne de senaste 10 åren om psykologin, både inom motivationsforskningen, personlighet och kognition. Min attityd har alltid varit skeptisk eftersom alla beskrivningar av jaget tenderar till att vara saftiga cirkelförklaringar. Detta innebär att jag inte vet vilken aspekt av "jaget" som folk och fä (forskare) menar när de tar ordet i sin mun. Jag vill också påpeka att pratet om hjärnhalvornas olika funktioner är ofta grovt förenklade i vardagstal, och att det inte riktigt är så enkelt, eftersom många hjärnaktiveringar som kopplats samman med vissa kognitiva uppgifter är bilaterala, dvs aktiverar båda hjärnhalvorna samtidigt. Min inställning är ytterst försiktig i dessa sammanhang, eftersom det (a) oftast rör sig om små datamängder, (b) man inte vet vad ett "jag" är på ett tillfredsställande sätt och (c) rör sig enbart om korrelationsdata.

Leende,
Clebo
Glöm inte att något som "är" kan aldrig härledas till "borde vara".

Skriv svar