Satanistiska rituella övergrepp i fakta och fiktion

Diskutera allmänt om vetenskap, pseudovetenskap och folkbildning, t.ex. vetenskapsteori eller forskningspolitik.
Garvarn
Inlägg: 4786
Blev medlem: fre 03 dec 2004, 14:46
Kontakt:

Satanistiska rituella övergrepp i fakta och fiktion

Inlägg av Garvarn » tis 01 aug 2006, 13:41

Efter att ha slängt lite käft med signaturen "Kire" om s.k. bortträngda minnen i denna tråd bestämde jag mig för att titta lite på den egna hemsida, "Kiremaj70", Kire så ofta länkar till när han hänvisar till artiklar med "fakta" om bl.a. satanistiska, rituella övergrepp mot barn. I det följande kommer jag att förkorta fenomenet SRA, vilket enligt anglosaxisk gängse praxis står för "satanic ritual abuse".

Förmodligen är forumets läsare redan bekanta med SRA -- det tillhör ett av de fenomen som förekommer frekvent framför allt i amerikansk, skeptisk litteratur. Shermer (2002, s. 106–108) skriver t.ex. att SRA är det bästa exemplet på en modern häxjakt. Han listar följande aspekter av det medeltida vansinnet som återfinns i hysterin kring satanistiska övergrepp (min översättning):

1. Offren tenderar att vara kvinnor, låginkomsttagare, förståndshandikappade eller andra svaga i samhället.

2. Sex eller sexuella övergrepp är i allmänhet inblandade.

3. Blotta anklagelsen av potentiella förövare gör dem skyldiga.

4. Förnekelse av skuld betraktas som ytterligare bevis för skuld.

5. Så snart ett påstått fall blir känt i ett samhälle dyker andra, liknande fall upp.

6. Epidemin når en kritisk höjdpunkt då i princip alla är potentiellt misstänkta och nästan ingen står över misstanke.

7. Sedan svänger pendeln åt andra hållet. När de oskyldiga börjar kämpa emot sina anklagare med juridiska eller andra medel blir anklagarna anklagade och skeptiker börjar påvisa falskheten i den ursprungliga anklagelserna.

8. Slutligen dör epidemin ut, allmänheten förlorar intresset och epidemins beivrare försvinner inte men förflyttas till utkanten av åsiktsspektrat.

Shermer redovisar också hur kaos- och komplexitetsteoretiker arbetar med en modell där den här typen av villfarelseepidemier lever i cykler vars underliggande mekanism är informationsflödet i mer eller mindre slutna sociala system. Viktiga interna komponenter i dessa system är gruppers sociala kontroll över andra grupper eller känslan av avsaknad av sådan kontroll och behov att skylla missförhållanden på någon eller några. Externa komponenter kan vara socioekonomisk stress, kulturella och politiska kriser, religiös strävan och oro i moralfrågor. Några eller alla dessa faktorer i samverkan kan leda till att en villfarelseepidemi uppstår, växer, når en höjdpunkt och sedan kollapsar:

"Några påståenden om rituella övergrepp matas in i systemet genom hörsägen under 1600-talet eller via massmedia under 1900-talet. En individ anklagas för att vara i lag med djävulen och förnekar anklagelsen. Förnekelsen tjänar som bevis för skuld, liksom tystnad eller erkännande. Oavsett om den anklagade prövas genom 1600-talets vattentest (om du flyter är du skyldig, om du drunknar är du oskyldig) eller allmänhetens dom idag, så är anklagelse lika med skuld (jämför valfritt, välpublicerat övergreppsfall). Systemet är nu aktiverat. Häxan eller den satanistiske ritual-övergreppsförövaren måste namnge sina medbrottslingar. Systemet ökar i komplexitet när skvallret eller media ökar informationsflödet. Häxa efter häxa bränns och övergreppsförövare efter övergreppsförövare fängslas, tills systemet når en kritisk punkt och slutligen kollapsar under förändrade sociala villkor eller påtryckingar." (Shermer, s. 101–102, min översättning – om du har möjlighet, föreslå gärna förbättringar)

Hines (2003, s. 176–185) redogör för McMartin Preschool-fallet som startade den våg av uppslitande processer som svepte över USA under 1980-talet och också fick efterföljare i England och på den europeiska kontinenten.

Det började 1983 med att Judy Johnson anklagade en av de anställda på förskolan i en förort utanför Los Angeles för att ha förgripit sig på hennes treåriga son Jeffrey. De medicinska beläggen för anklagelsen var svaga och inget åtal väcktes. Emellertid skickade den lokala polismyndigheten ut ett brev till alla föräldrar med barn på förskolan. Brevet beskrev mycket detaljerat de förgripelser den anställde blivit anklagad för och föräldrarna uppmanades att rapportera om de uppmärksammade något misstänkt. Naturligtvis orsakade brevet panik. Om polisen skickade ut ett sådant brev måste något hemskt pågå på förskolan. Snart började rapporter om övergrepp strömma in.

I takt med att misstankar rapporterades hördes barnen av polis och socialarbetare. Bland annat användes anatomiskt korrekta dockor under intervjuerna och det intresse barnen visade för de kroppsdelar de inte var vana att se på sina "vanliga" dockor gjorde att man ansåg sig få ytterligare belägg för övergrepp. Bland intervjuteknikerna som användes av polisen och socialarbetarna märks att man talade om för barnen att de inte fick komma hem till sina föräldrar innan de berättat "sanningen". Genom ledande frågor gjordes det även mycket klart för barnen vad "sanningen" var. Man ställde också barnen mot varandra. Om man lyckats etablera att två barn var bästa vänner intervjuades dessa separat. En flicka kunde tillfrågas om en anställd förgripit sig på henne, vilket flickan besvarade nekande. Resten av intervjun kunde då se ut enligt följande:

Intervjuare (IN): Är Sam din bäste vän?
Flickan (FL): Ja
IN: Brukar Sam säga sanningen?
FL: Ja det är klart
IN: Han skulle inte ljuga?
FL: Nej
IN: Men då förstår jag inte för Sam berättade att [den anställde] gjorde så med dig. Ljuger Sam för oss?
(Hines, s. 179, min översättning – om du har möjlighet, föreslå gärna förbättringar)

Sam hade naturligtvis inte sagt något sådant, men det kunde inte flickan veta och vid den åldern är hon naturligtvis säker på att en äldre auktoritetsfigur inte ljuger så hon har i princip två val: antingen måste hon säga att hennes bäste vän Sam är en lögnare eller också medger hon att den anställde gjorde något -- hon förstår egentligen inte riktigt vad -- med henne. Men hon förstår att om hon säger vad hon tror att den äldre auktoritetsfiguren vill höra så får hon åka hem till mamma och pappa. Det krävs inte så mycket av denna slags press för att få barn att berätta vad som helst.

Och barnen från McMartin-skolan berättade. De hade blivit utsatta för övergrepp i luftballonger, de hade tagits med på flygresor och fotograferats nakna, det fanns under skolan ett nätverk av tunnlar i vilka övergrepp hade ägt rum, en häst hade blivit dödad med ett baseballträ, man hade varit på kyrkogårdar och grävt upp lik och ett barn hade sett en anställd flyga. Dessutom beskrev man massor av motbjudande övergrepp.

Men man fann inga som helst fysiska bevis som gav stöd åt barnens berättelser. Man hittade ingen luftballong och ingen hade sett att en flygballong flugit till eller från skolan. Man hittade inga tunnlar under skolan. Den rättsprocess som drogs igång byggde helt och hållet på barnens berättelser. Bakom de vittnesmål som lämnades under rättegångarna låg månader och år av intervjuer som, tillsammans med föräldrarnas övertygelse att barnen var offer för övergrepp, stärkte barnens tro att de blivit utsatta för övergrepp.

McMartin-rättegången varade i sju år och blev den längsta i USA:s historia -- vid den tiden också den dyraste. Alla anklagade frikändes eller också lades åtalen ned. Under rättegång hade de anklagade suttit i fängelse, en del ända upp till sju år. När den var slut var många av barnen tonåringar och turnerade med sina föräldrar i TV-sofforna och ondgjorde sig över resultatet av rättegången. Och, som Hines skriver, visst hade de rätt: de hade blivit utsatta för övergrepp. Men inte av de anställda på McMartin-skolan, utan av polisen och socialarbetarna:

"Det var denna grupp som noggrant, om än omedvetet, skapade, underhöll och förstärkte de falska minnen av övergrepp som dessa unga människor förmodligen får bära med sig resten av livet." (Hines, s. 180, min översättning – om du har möjlighet, föreslå gärna förbättringar)

Efter det att media började rapportera om McMartin-fallet började liknande fall dyka upp över hela USA och så småningom även i Europa. Media hjälpte också till att inspirera till den satanistiska aspekten; redan 1980 hade Geraldo Rivera sänt en specialshow som "avslöjade" den amerikanska satanismen och som fick fler tittare än någon annan TV-dokumentär i historien. Programmet utmärktes i övrigt av en total avsaknad av tillförlitlig information. (Hines, s. 181) En annan effektiv gnista till denna fyrbåk var boken Michelle Remembers som kom 1980. Det var psykiatrikern Lawrence Pazders redogörelse för sin patient -- och senare hustru -- Michelle Smith som sade sig vara "överlevare", d.v.s. någon påstår sig ha varit offer för en satanistisk sekt och klarat sig. (Victor, 1998, s. 196) Två andra böcker, The Satan Seller av Mark Warnke och Satan’s Underground av Lauren Stratford, gav också näring åt berättelserna som skapade denna villfarelseepidemi. Alla böckerna har konstaterats vara rena fantasier (se länksamling längst ned).

Oavsett om SRA "upptäcks" av en terapeut, en socialarbetare eller en förälder och oavsett om offret är ett barn eller en vuxen, så finns där gemensamma drag. Det vanligaste vuxna offret är en vit kvinna mellan 25 och 45 år med något odefinierat psykologiskt problem i bakgrunden, ofta med självmordsförsök med i bilden. Det är också vanligt att hon är djupt religiös eller kommer från en djupt religiös miljö. Det typiska manliga, vuxna offret är mycket suggererbart, kreativ, intelligent och, om inte välutbildad, så åtminstone beläst. I allmänhet söker offret terapihjälp för något helt orelaterat problem.

När det gäller barnoffer är det inte lika lätt att se gemensamma drag men de är i allmänhet välmotiverade att göra vuxna till lags, intelligenta och lojala mot stödföräldern. Barns berättelser om satanisiska övergrepp har i allmänhet föregåtts av intervjuer med oroliga föräldrar eller socialarbetare. Det är intressant att notera att stödföräldern ofta uppvisar de drag som återfinns hos det typiska vuxna offret.

Den påstådda förövaren är oftast en medlem av den egna familjen. Om så inte är fallet handlar det i allmänhet om en eller flera anställda på den plats där barnet eller barnen regelbundet har barnomsorg. Den hypotetiska psykologiska profilen på SRA-förövare har inget gemensamt med de vanligaste karaktärsdragen hos kända misshandlare, övergreppsförövare, sexualbrottslingar, psykopater, sociopater eller seriemördare.

Det påstådda övergreppet kan vara känslomässigt (hot, framkallande av rädsla, etc.), fysiskt (slag, kniv, etc.), sexuellt (incest, vanställning av könsorgan, etc.) eller andligt (hot om himmelska eller helvetiska makter). De påstådda övergreppens rituella elementen är alltid satanistiska eller ockulta. Svarta mässor, människooffer, drickande av blod och satanistiska symboler är vanliga inslag och håller sig inom de referensramar som presenteras av media, litteratur eller hörsägen.

Berättelser om SRA ser ofta dagens ljus i en terapeutisk kontext. Det vuxna offret söker normalt hjälp för något helt annat, såsom ätstörningar, depression, äktenskapsproblem. Under behandlingens gång väcker terapeuten eller patienten frågan om bortträngda minnen av SRA kan vara en orsak till det aktuella eller andra problem. Patienten kan till en början förneka detta helt eller säga sig sakna minnen av att ha varit utsatt för SRA. Med den mediarapportering som förekom kring fenomenet fanns det knappast något terapeut eller patient som var obekant med SRA under 1980- och 1990-talet och efter en tids "pusslande" kan patient och terapeut tillsammans skapa en personlig SRA-upplevelse.

Barns berättelser kommer i regel alltid som svar på frågor från föräldrar eller terapeuter av något slag. Oftast föregås berättelserna av längre perioder av ihärdig utfrågning. Den påstådda förövaren är oftast någon utanför familjen, t.ex. dagbarnvårdare. Om familjemedlemmar anklagas rör det sig i allmänhet om mor- eller farföräldrar, men aldrig föräldrarna till den förälder som är stöd eller rapporterar det påstådda övergreppet. Föräldrar eller styvföräldrar som är skilda från familjen anklagas också. Så småningom, om fallet sensationaliseras av media och barnen utfrågas om "andra inblandade", riktas även anklagelser mot tjänstemän, artister och andra offentliga personer, samt grannar.

Vanligen är SRA-historier regelrätta konspirationer. Övergreppen ses inte som isolerade, depraverade handlingar utförda av en psykopatisk eller sociopatisk individ, utan delar av en allomfattande, generationsövergripande och vitt spridd satanistisk konspiration med 1000-tals eller till och med miljoner medlemmar och förgreningar i regeringar, polismyndigheter, kyrkor, etc., etc. (Passaintino & Passaintino)

Utan tvekan förstörde SRA-vågen under 1980-talet tusentals familjer och kostade enorma belopp i processkostnader. De påstådda offren var verkligen offer, men inte för satanistiska rituella övergrepp, utan för terapeuter, socialarbetare, föräldrar och poliser. Men det stannade inte där. De anklagade var också offer. Oskyldiga människor fick sitta i fängelse, fick sina liv förstörda av ryktesspridning, media och en rättsapparat tagen på sängen av självutnämnda experter på ett fenomen som saknade verklighetsförankring. För trots alla processer, trots minutiösa utredningar, uppgrävda, misstänkta områden för hemliga riter, etc., etc., har ingen någonstans lyckats presentera ett fysiskt bevis för att satanistiska rituella övergrepp existerar.

När jag påpekar detta på forumet dyker signaturen Kire upp och pekar sitt finger: jo, bevisen finns! Så lämnar han en länk till en egen artikel han skrivit i en tidskrift som kallas Socialisten, i vilken han påstår att det i de flesta fallen finns materiella belägg för SRA i form av "medicinskt konstaterade skador på de utsatta, som bekräftar deras berättelser om övergrepp." (Rodenborg, 2005) Detta, menar Kire, medges till och med av "ärliga förnekare" och han refererar till den undersökning professor Jean LaFontaine gjorde åt det brittiska hälsodepartementet och presenterade 1994. LaFontaine konstaterade, efter att hon undersökt 84 rapporterade fall, att det inte fanns någon som helst grund för anklagelser om SRA. Endast tre fall kunde sägas innehålla element av någon form av ritualer men dessa var alltid underordnade det sexuella motivet varför det inte faller inom ramen för vad man menar med rituellt övergrepp. I ett trettiotal av de undersökta fallen fanns skador som bekräftade övergrepp. I detta tror sig Kire påvisa belägg för SRA.

Problemet med Kire är att han inte kan läsa. Eller också kan han läsa men är inte kapabel att ta till sig information intellektuellt. LaFontaine undersökte 84 rapporterade fall av satanistiska rituella övergrepp, det Kire påstår är mer än en myt. Hon fann inget som helst stöd för detta i de 84 fallen. Men i dessa 84 fall fann hon ett trettiotal där man kunde konstatera skador som belägg för att övergrepp hade förekommit. Men inte satanistiska och inte rituella. "Förnekaren" LaFontaines rapport erbjuder således inte Kire något som helst stöd för de "berättelser, som kom både från barn, och vuxna som mindes övergrepp i barndomen, berättade om grovt sadistiska övergrepp, ofta utförda i grupp, och ofta kopplade till egendomliga och skrämmande ritualer" som Kire beskriver.

Någon kommentar till de nästan 50 fall som inte innehåller tillstymmelse av bevis för något kommenterar han inte heller. Är det inte rätt graverande att man i 84 fall av påstådd satanistiska rituella övergrepp inte ens finner tecken på övergrepp överhuvudtaget i mer än hälften av fallen? Vad har han för synpunkter på vad barnen i de fallen berättat? Vad har han för synpunkter på de oskyldiga som anklagats i de fallen? Det ger Kire inget svar på. Han ger inte heller några ytterligare fall av "medicinskt konstaterade skador på de utsatta, som bekräftar deras berättelser om övergrepp", utan anser förmodligen att LaFontaines utredning räcker som argument för hans påstående om att det finns sådana bevis i de flesta av alla fall. Horribelt.

Kires försök att inkassera några poäng i LaFontaines undersökning är minst sagt absurt. Men idiotin når oanade proportioner när han också anför McMartin-fallet som argument för att bevis finns. Han menar att den "professionelle arkeologen Gary Stickel" påvisat att det verkligen fanns tunnlar under förskolan, tunnlar vilka i så fall skulle ha varit skådeplatsen för de påstådda övergreppen. Vad är det då denne Stickel har hittat?

I McMartin-fallet berättade barnen om hur de hade drogats och tvingats delta i satanistiska riter och sexlekar med lärare och främlingar både på och utanför skolans område. Vid dessa tillfällen stötte barnen på sköldpaddor, kaniner, lejon, en giraff, en sexuellt aggressiv elefant, brända och döda spädbarn, döda kroppar i bårhus och på kyrkogårdar, getmänniskor, flygande häxor, rymdmutanter, en filmstjärna och lokala politiker. (Earl 1, 1995) (Skratta inte, det är denna typ av berättelser som Kire menar att man måste ta på allvar.)

De övergrepp som påstods ha förekommit på skolområdet ska ha ägt rum i hemliga rum ovan och under marknivån, rum som nåddes via lönndörrar och tunnlar. En del av dessa tunnlar ledde till omgivande gator eller ett grannområde från vilket lärarna transporterade barnen i bil till olika ställen, ibland också till avlägsnare platser med tåg, flyg eller luftballong. Barnen skrämdes till tystnad om allt detta genom att man skar upp och dödade små djur och en häst och berättade att detta var vad som skulle hända barnens föräldrar om de berättade. (Earl 1)

I mars 1985 företogs en första undersökning. Mellan 40 och 50 föräldrar undersökte granntomterna efter rester av döda djur och ett hemligt, underjordiskt rum. Flera dagar senar hyrde åklagaren en arkeologfirma som sökte efter underjordiska tunnlar och hemliga rum. Representanter för åklagaren intervjuade barnen och letade efter lönndörrar. Man fann inga belägg för barnens berättelser. (Earl 1)

I april 1990 tog sig några föräldrar in på det stängda skolområdet i ett desperat försök att hitta de vid den tiden mytomspunna tunnlarna. De grävde ett över fyra meter djupt hål och kallade på "objektiv hjälp" av "experter", vilka visade sig vara en pojkvän till en av föräldrarna, Gunderson, och en tidigare FBI-tjänsteman. Dessa kröp ned i hålet och samlade några artefakter. En professionell guldgrävare, Hobbs, kallades in, senare också geologen Michael samt slutligen, den 7 maj, arkeologen Stickel. I slutet av maj började tidningsuppgifter figurera om att man nu hittat en tunnel. Gunderson medverkade i Larry King Live den 4 juni och talade om de påstådda tunnlarna. Los Angeles Times rapporterade om en kampanj mot åklagaren som påstods strunta i de nya "bevisen". Åklagaren konstaterade att de håligheter som hittats kunde vara precis vad som helst. Gunderson påstod att man också hittat tusentals föremål men man ville inte överlämna dessa till åklagarmyndigheten eftersom man inte litade på den. (Earl 2)

Stickel var riktigt professionell. Han konstaterade att man med hjälp av GRP funnit delar av en tunnel på två sidor om ett klassrum. Men firman som faktiskt genomförde mätningarna, Spektrum, rapporterade att man inte funnit några bevis som stöd för förekomsten av tunnlar. (Earl 3) John Earl har sammanställt en karta (Earl 4) där påstått funna tunnlar jämförs med av barnen beskrivna tunnlar. Det är lätt att se att undersökarnas påståenden inte på något sätt korrepsonderar med barnens påståenden. Då ska man ändå komma ihåg att barnen inte suttit på något åklagarkontor och berättat utan faktiskt gått omkring på plats och visat var allting ska ha funnits. Earl har också sammanställt en mycket noggrann skriftlig redogörelse av fallet med särskilt fokus på tunnlarna. (Earl, 1995)

De bevis för tunnlar som Kire påstår sig referera till finns alltså inte heller. Däremot fick dessa påstådda tunnlar en alldeles egen sensationscirkus som media naturligtvis hoppade på och exploaterade fullt ut. Men det är förståeligt att Kire vill begränsa sig till att tala om tunnlarna i det fallet. Att diskutera vad barnen faktiskt berättade blir lätt en djupdykning i barns livfulla fantasier och bland dessa orimliga påhitt får saken ett helt annat perspektiv än det Kire förmedlar i sin artikel.

När man så hoppas att vansinnet har nått sitt crescendo stiger Kire till ännu högre höjder. Jag citerar:

"Den engelska filosofen Mary Midgley påpekade i samband med ett fall i Nottingham 1989, att det var de människor som kommit närmast barnen, som välvilliga anhöriga, förskolepersonal, barnpsykologer, socialarbetare, som var mest benägna att tro barnen, medan det var de som hade föga eller ingen kontakt med barnen, som poliser och journalister, som var benägna att avvisa berättelserna. De flesta som kommit i kontakt med utsatta barn och vuxna, vet att de vanligtvis inte alls ger ett intryck av att vara paranoida mytomaner, eller hjälplösa offer för terapeutmanipulationer. Det händer också ganska ofta att ”överlevare” från denna typ av övergrepp får bekräftelser av olika slag. Exempelvis genom att anhöriga förövare avlidit, och att det i deras efterlämnade papper återfinns ganska så anmärkningsvärda bekräftelser på överlevarnas minnen. Eller i flera fall till och med att förövare sent omsider har erkänt. Det händer också att överlevare upptäcker att de utnyttjats i samma grupp, och kan berätta detaljer om andra överlevare som de inte skulle ha kunnat känna till om de inte varit där." (Rodenborg, 2005)

Kire redogör inte mer än så över Nottinghamfallet så låt mig göra det i stället. Då blir det lättare att förstå vad det är Midgley kommenterar.

1988 drabbades Nottingham av Storbritannien av sitt första stora fall av SRA. Året innan hade sju barn från en större familj omhändertagits efter misstankar om övergrepp begågna av föräldrar och släktingar. 1989 åtalades tio kvinnor och män för 53 fall av incest och grymhet mot 21 barn. Det fanns medicinska tecken på att sexuella och fysiska övergrepp samt att barnen bjudits på alkohol. Ett nära samarbete mellan polis och socialarbetare ledde till fällande domar.

Barnen hade placerats i nya hem och fosterföräldrarna ombads att föra dagbok om vad barnen berättade om de övergrepp de utsatts för. Det var innehållet i dessa dagböcker som indikerade att barnen utsatts för mer än incest. Nu framkom påståenden om satanistiska rituella övergrepp såsom häxfester, mord på spädbarn och djur, ytterligare övergrepp av främlingar, videofilmning av övergrepp, etc.

Dagböckerna orsakade en splittring mellan polisen och de sociala myndigheterna. Polisen genomförde en egen undersökning, som kallades The Gollom Inquiry, och konstaterade att inga satanistiska övergrepp förekommit, att det saknades bevis för sådana, att de vuxna som gav beskyllningarna stöd inte var trovärdiga, att barnen och fosterföräldrarna inspirerat varandra i skapandet av "falska minnen", att uppslag om nya övergrepp spreds mellan fosterföräldrarna under de regelbundna stödmötena varannan vecka samt att likheten i barnens historier berodde på att de influerats av fosterföräldrarna. Polisen oroade sig också över att dagböckerna eventuellt skulle lämnas till försvarsadvokaterna; de fantasifulla berättelser de innehöll skulle kunna misskreditera barnens tidigare vittnesmål.

Socialarbetarna, å andra sidan, ansåg att polisen försökte misskreditera barnen, att berättelserna i dagböckerna var trovärdiga, att ingen påverkat barnens berättelser utan de stämde överens därför att de återgav verkliga minnen av verkliga händelser. Två "experter" på SRA, Wyre och Weir, ansåg att satanistiska rituella övergrepp hade varit inblandat och domaren Booth höll med. Man hade också fått en lista över tecken på SRA från USA och barnens berättelser överensstämde med denna.

Sommaren 1988 vägrade polisen att befatta sig med berättelserna i dagböckerna, berättelser som bara blev värre och värre -- fler och fler förövare utpekades och övergreppen hade ägt rum på fler platser. För att lösa problemet med splittringen bestämde man sig för att tillsätta en oberoende grupp som skulle undersöka fallet på heltid. Man utnämnde två poliser och två socialarbetare som inte varit inblandade i fallet tidigare. Sommaren 1989 startade de och höll på i fem månader. De utgick ifrån att satanistiska rituella övergrepp hade förekommit och undersökte de platser barnen berättat om, intervjuade 12 av barnen som berättat om övergreppen, de påstådda förövarna, polisen, socialarbetare, fosterföräldrar och experter som använts av de sociala myndigheterna.

I slutet av 1989 var rapporten klar. Den fick namnet JET efter undersökningsgruppen, The Nottingham Police/Social Services Joint Enquiry Team. Med fem volymer på total 600 sidor beslutade man snabbt att en sammanfattande version skulle tas fram samt att rapporten skulle spridas för att undvika liknande framtida fall i Storbritannien. Sammanfattningen skickades till den sociala myndighetens inspektionsenhet och regeringen. Då drogs rapporten in och kom inte att distribueras till några sociala enheter.

Som redan noterats utgick JET-gruppen från att det hade förekommit SRA. Man undersökte de påstådda lokaliteter barnen menat att övergreppen begåtts i; två tunnlar och ett rum i Wollaton Hall, ett underjordiskt rum i S:t Mary-kyrkan, ett rum under stallarna på Ruddington, tunnlar som gick från Old Lodge Gates till Wollaton Hall, ett underjordisk rum på en privat fastighet på Derby Road och tunnlar som ledde till Wollaton Hall och en utomhuspool, en swimmingpool i en privat fastighet på Lenton Avenue samt en hemlig gång och ett underjordiskt rum innehållande fyra döda kroppar i ett hus i Derbyshire. Inga av rummen, tunnlarna, gångarna, utomhuspoolerna eller kropparna existerade.

Barnen hade berättat om en lång rad satanistiska övergrepp. Spädbarn hade dödats genom att man hoppat på dem, skjutit dem, krossat deras skallar mot golvet, kastat dem i en stor brasa, stuckit dem med knivar i magen, kastat dem till krokodiler, hajar och en drake. Några spädbarn hade också dödats av monster. Foster hade plockats ut med kejsarsnitt. Vuxna hade burit döda spädbarn som smycken runt halsen, grävt ned dem och grävt upp dem. Jesus hade styckats och ätits upp. Ett barn hade tvingats dricka blod från ett sår. Spädbarn hade tillagats i ugn, styckats och ätits upp av hajar. Häxor hade tagit ut ett foster, dödat det och sedan lagat det igen. Barn hade tvingats att äta spindlar. Barn hade blivit sexuellt förgripna på i ett underjordiskt rum i kyrkan. Vuxna hade klätt ut sig till häxor, spöken, clowner och monster, varefter de åkte till ett sjukhus för att förgripa sig på spädbarn emedan läkare och personal tittade på. En vuxen hade satt på sig en mantel och flugit iväg. Vuxna häxor hade förvandlat barn till grodor.

(Kire: "det var de människor som kommit närmast barnen, som välvilliga anhöriga, förskolepersonal, barnpsykologer, socialarbetare, som var mest benägna att tro barnen, medan det var de som hade föga eller ingen kontakt med barnen, som poliser och journalister, som var benägna att avvisa berättelserna.")

I princip alla dagboksberättelser kom från fyra barn från tre fosterhem. Först efter att Wyre delgivit fosterföräldrarna den amerikanska "indikationslistan" i februari 1988 började barnen berätta om att främlingar varit inblandade i övergreppen och att dessa hade skett utanför de egna hemmen. Listan innehöll indikatorer såsom transport till andra platser, djuroffer, drickande av blod, äta människokött, sprida urin och exkrement över barn, spöken och monster, en mystisk kyrka, barnamord, etc. Fosterföräldrarna ombads att fråga barnen om dessa.

JET-gruppen konstaterade att djurslakt, häxdans, operationer, barnamord, etc., inte kunde ha förekommit såsom barnen berättat. Väggarna i husen där detta skulle ha ägt rum var alltför tunna -- grannar skulle ha reagerat. De symboler och bilder som barnen beskrivit kunde spåras tillbaka till barnens böcker, till TV-program och till rekvisita som använts under terapistunder, t.ex. häxkostymer, leksaksmonster, masker, nakna dockor, doktorväskor, gummiormar och plastspindlar. Man konstaterade också att barnen utsatts för stor påverkan av fosterföräldrarna.

Man fann således inga som helst bevis för satanistiska rituella övergrepp eller ens enbart rituella övergrepp i Nottingham. Däremot fann man en veritabel hjärntvättningsmaskin bestående av socialarbetare och "experter" på SRA som förgrep sig psykologiskt på de redan utsatta barnen. Vi ser också att det i Nottinghamfallet var avsaknaden av bevis och den skarpa kritiken mot de sociala myndigheterna som tystades ned. Kire är ju annars ivrig att framhålla att det är bevis som tystas ned. (Robinson, 1999)

Kire publicerar i sin artikel också en lista på fall som lett till fällande domar och erkännanden. Den är publicerad av något som kallas "Believe the Children" och är ganska rolig att gå igenom. (Believe the Children, 1997) Bland annat finner vi att denna organisation -- och Kire -- med satanistiska rituella övergrepp avser även brott där offren haft tatueringar av satanistiskt slag, där orden "satanistisk" eller "ritual" nämnts minst en gång under rättegången eller i tidningsintervjuer med anledning av rättegångar. Och med erkännande antar jag att Kire avser fallet Paul Ingram, eftersom han erkände att han förgripit sig på sin dotter (dock finns inga som helst tecken på satanistiskt rituellt övergrepp eller ens rituellt övergrepp i det fallet). Jag kommer att inleda med fallet Paul Ingram i nästa post, där jag tar upp Kires åsikter om bortträngda minnen. Paul Ingram är nämligen ett paradexempel på hur falska minnen skapas och fungerar.

Slutligen vill jag med anledning av det ovanstående, och det som komma skall, konstatera att signaturen Kire, eller Erik Rodenborg som han skriver under sina artiklar, är en rabiat vettvilling. Jag är medveten om att många på forumet inte gillar användandet av sådana epitet. Jag har sökt och sökt men inte lyckats finna något som bättre beskriver Kire. Därför använder jag det, eftersom det är vad han är. Han är dessutom farlig, riktigt farlig. För emedan människor som Torbjörn Sassersson och Adrian Parker intresserar sig för områden som inte har några som helst konsekvenser för någon utom möjligtvis de själva, spelar det inte så stor roll vad de sysslar med. Men de villfarelser som Kire sprider på VoF:s och andra forum, är direkt farliga i det att de för vidare övertygelser som är potentiella hot mot familjer, mot enskilda och framför allt mot barn.

Kire skiter fullständigt i att oskyldiga människor får sitta i fängelse därför att "välvilliga" socialarbetare inympar vidrigheter i barn. Han skiter fullständigt i att förödande och vansinniga processer sliter sönder hela stadsdelar, familjer och förstör barn för livet. För Kire är blotta anklagelsen nog för att någon ska betraktas som skyldig. För Kire finns ingenting som kan ifrågasätta ett utpekande -- den narrativa konstruktionen av verkligheten har i Kires tillvaro upphöjts till lag. Därmed är också pöbelväldet ett faktum och kan man bara samla tillräckligt många socialarbetare, terapeuter, hypnoterapeuter och människor som är villiga att fylla sitt liv med mening genom att iklädda sig eller sina barn en offerroll, så är branden i rörelse och hur många som slukas av den är egalt. Det är denna ödesdigra brasa Kire försörjer med ved i artiklar och inlägg. Det är därför han är farlig.


Referenser
Believe the Children, (1997), Conviction List: Ritual Child Abuse, [www dokument]. Tillgänglig online.

Earl, J., (1995), The Dark Truth of the "Dark Tunnels of McMartin", [www dokument]. Tillgänglig online. Refererade dokument:
___ Earl 1, Tillgänglig online
___ Earl 2, Tillgänglig online
___ Earl 3, Tillgänglig online
___ Earl 4, Tillgänglig online

Hines, T., (2003). Pseudoscience and the Paranormal. New York: Prometheus

Passaintino, B., & Passaintino, G., (2006, 31 juli), The Hard Facts About Satanic Ritual Abuse, [www dokument]. Tillgänglig online

Robinson, B. A., (1999), The "Nottingham, UK" Ritual Abuse Cases, [www dokument]. Tillgänglig online.

Rodenborg, E., (2005) Barnen ingen vill lyssna på. I Socialisten [www dokument]. Tillgänglig online

Shermer, M., (2002). Why People Believe in Weird Things. Pseudoscience, Superstition, and Other Confusions of Our Time (2:a rev. uppl.). New York: Owl Books

Victor, J. S., (1998). Social Construction of Satanic Ritual Abuse and the Creation of False Memories. I J. Rivera, T. R. Sarbin (Red). Believed-In Imaginings. The Narrative Construction of Reality. (s. 191–216). Washington: American Psychological Association

Rekommenderade länkar
Skeptic's Dictionary: Satanic Ritual Abuse (SRA)

Rick Ross: Satanism? (Länksamling till dokument och artiklar)

The Cornerstone series on Mike Warnke - an investigation into his testimony, with feedback and rebuttal (Om bluffboken The Satan Seller)

Religious Tolerance: Satanic Ritual Abuse

Edit: Diverse språkliga justeringar, lagt till länkar

Kire
Inlägg: 247
Blev medlem: sön 29 jan 2006, 18:00
Kontakt:

Inlägg av Kire » tis 01 aug 2006, 16:13

Garvarn har i ett inlägg presenterat en rasande partsinlaga i frågan. Just McMartinfallet kan jag en hel del om, jag har läst en hel del om den.. Jag har dessutom haft en del kontakt med McMartinföräldrar.
Den version Garvarn ger är helt enkelt inte riktig. Om jag hade obegränsad tid till mitt förfogande skulle jag ha tagit upp alla missuppfattningar och desinformation i detalj. Men det har jag inte. Istället lägger jag ut några länkar med en alternativ syn på McMartinfallet. Läs gärna igenom dem noga och jämför med den bild av fallet som ges i Garvarns artikel.

En genomgång som inte bara tar upp McMartin, men McMartinavsnittet är intressant
http://www.heart7.net/consldra.html
Barnpsykiatern Roland Summits artikel om fallet från 1990
http://www.geocities.com/kidhistory/mcmartin.htm
En nyligen genomförd intervju med en av McMartinföräldrarna, del ett
http://rigorousintuition.blogspot.com/2 ... -part.html
Del två:
http://rigorousintuition.blogspot.com/2 ... rt_19.html
Summary av Gary Stickels utgrävningsrapport
http://www.angelfire.com/stars2/outcry/mcmartin.html

Garvarn använder uteslutande den ena sidan material och verkar inte ha tagit del av litteratur som för fram motsatta ståndpunkter. Om den oroande bias som finns i en tvivelaktig tidskrift han använder som källa om tunnlarna under McMartin se http://www.nostatusquo.com/ACLU/NudistH ... ager2.html

Underwager grundade tidskriften Issues in Child Abuse Accusations, där "The Dark Truth of the Dark Tunnels of McMartin" som du refererar till, publicerades. Wakeflield blev redaktör efter Underwagers död.

Det bör oskså påpekas att sidan om "Religous Tolerance" som Garvarn rekommenderar är en kultapologetisk hemsida, som entusiastiskt försvarar sekter som scientologerna och moonies mot "anti-kultrörelsens häxjakt" - förutom att hävda att rituella övergrepp inte finns....

En randanmärkning: Hur långt jag skiljer mig från de som spekulerar i satanistiska komplotter visas kanske av denna min artikel: http://www2.hemsida.net/kiremaj70/nyhet ... ategori=12

Det gallsprängt hysteriska crescendot i Garvarns slutrader talar för sig självt. Om han behandlar materialet om rituella övergrepp på samma osakliga sätt som han refererar mina åsikter, och det gör han, är en noggrann
genomgång av hans argumentering kanske inte så oerhört brådskande.

Nåväl, låt oss se vad han skriver

"Kire skiter fullständigt i att oskyldiga människor får sitta i fängelse därför att "välvilliga" socialarbetare inympar vidrigheter i barn.. Han skiter fullständigt i att förödande och vansinniga processer sliter sönder hela stadsdelar, familjer och förstör barn för livet. "

Det gör jag inte, jag delar inte din åsikt om vad som hände.

"För Kire är blotta anklagelsen nog för att någon ska betraktas som skyldig. "

Nej, det är det inte. Det finns på detta fält, som på andra, anklagelser som är lögnaktiga eller tveksamma. Jag anser inte att någon ska dömas enbart för att någon säger sig minnas något - men jag anser att sådana minnen bör kunna ligga till grund för husrannsakningar, DNA-tester och andra polisära försök att finna belägg. Tyvärr sker det idag nästan aldrig.

"För Kire finns ingenting som kan ifrågasätta ett utpekande -- den narrativa konstruktionen av verkligheten har i Kires tillvaro upphöjts till lag. "

Det är heller inte sant - jag tror exempelvis inte att skvatt på de deliriska fantasierna hos en Rebecca Brown. Jag anser däremot att det finns en hård kärna bakom många av berättelserna – jag säger inte alla.

"Därmed är också pöbelväldet ett faktum och kan man bara samla tillräckligt många socialarbetare, terapeuter, hypnoterapeuter och människor som är villiga att fylla sitt liv med mening genom att iklädda sig eller sina barn en offerroll, så är branden i rörelse och hur många som slukas av den är egalt. Det är denna ödesdigra brasa Kire försörjer med ved i artiklar och inlägg. Det är därför han är farlig. "

Ett skräckscenario som inte verkar så troligt. Det pöbelvälde som du fantiserar om har aldrig funnits, och idag är det snarare så att blotta förekomsten av "rituella" inslag i en berättelse leder till att förundersökningar lägg ned. Om din syn att det hela enbart är en sägen slår igenom (och det har den i stort sett gjort) kommer barn och vuxna överlevare som berättar om sådant RUTINMÄSSIGT att avvisas istället för att bli hörda och få en seriös utredning.

På det sättet, anser jag, är det åsikter av DIN typ som är skadliga – för barnen, för rättsäkerheten och för sanningen.

Av anledningar som jag inte känner till väljer du att enbart ta del av den ena sidans litteratur i en polariserad debatt, och att grovt förvränga de åsikter jag (och andra) har.

När detta sedan kombineras med epitet som ”rabiat vettvilling” är måttet rågat.

Jag har flera gånger sagt att jag ska lämna den här debatten – och nu inser jag att det var framsynt.. Om det mot förmodan kommer upp något mer av intresse från dig i denna fråga kan jag ju kommentera det någon annanstans, eller möjligen summera upp det hela här om någon månad. Att diskutera med personer som konstruerar upp en skräckbild av mig som en extremt farlig vettvilling är både enerverande, tidsödande - och ångestskapande!

Kire
Senast redigerad av 3 Kire, redigerad totalt 0 gång.

Användarvisningsbild
piotrr
Inlägg: 19628
Blev medlem: mån 13 mar 2006, 14:47
Ort: Stockholm
Kontakt:

Inlägg av piotrr » tis 01 aug 2006, 16:33

Kire skrev:Garvarn har i ett inlägg presenterat en rasande partsinlaga i frågan.
Har du använt ordet "partsinlaga" här fullt medveten om vad ordet betyder, eller är detta bara en sällsynt olämplig språklig miss?

I övrigt tycker jag att det var tråkigt att du inte tagit dig tiden att sammanställa ett motargument på den form som Garvarn gjort, med lättläst text i en följd. Åtminstone jag är långt mer motiverad att läsa en sådan sammanställning med inkluderade referenser, än dina listor av länkar. Jag förstår om du inte känner för att upprepa vad andra redan sagt, men en kort sammanfattning med konkreta referenser direkt till aktuella citat vore också lämpligt.


Du menar att Garvarn använder "partsinlagor", men du använder själv intervjuer med föräldrarna från McMartin-fallet, som ordagrant är just precis parter i målet.

Du tog dig tid att besvara delar av Garvarns inlägg, de delar som jag personligen fann minst intressanta. Det vore mycket tacksamt om du kunde bemöda dig att bemöta resten i dina egna ord.

Tack på förhand.
/ Per Edman
Kiri-kin-tha's first law of Metaphysics: Nothing unreal exists
Folkpartiet Norrmalm. Vetenskap och Folkbildning. Uppsalainitiativet. Inlägget innehåller mina åsikter.

Garvarn
Inlägg: 4786
Blev medlem: fre 03 dec 2004, 14:46
Kontakt:

Inlägg av Garvarn » tis 01 aug 2006, 16:56

Kire skrev:Jag har dessutom haft en del kontakt med McMartinföräldrar.
Det förstår jag. Och Du litar ju på vad folk säger. Vad de än säger. Nämnde McMartinföräldrarna något om luftballongen? Var det någon som saknade en häst? Eller någon grav som saknade lik?
Kire skrev:Den version Garvarn ger är helt enkelt inte riktig. /... / partsinlagor och verkar inte ha tagit del av litteratur som för fram motsatta
ståndpunkter.
Men det handlar inte om att jämföra parternas åsikter, begriper Du inte det? Inte en enda människa fälldes för något brott man anklagats för i McMartin-processen, en av de längsta och dyraste rättsprocesserna i USA:s historia -- därtill en av de mest undersökta. Trots att allt gjordes för att få fram bevis, trots ett mediapådrag som minst sagt gynnade åklagarsidan. Vad i det faktumet är det som Du inte förstår?
Kire skrev:Det bör oskså påpekas att sidan om "Religous Tolerance" som Garvarn rekommenderar är en kultapologetisk hemsida, som entusiastiskt försvarar sekter som scientologerna och moones mot "anti-kultrörelsens häxjakt" - förutom att hävda att rituella övergrepp inte finns....
Och det hävdar de med stöd av dokument, artiklar och det faktum att ingen någonstans fått fram ett enda fysiskt bevis för att satanistiska rituella övergrepp existerar.
Kire skrev:En randanmärkning: Hur långt jag skiljer mig från de som spekulerar i satanistiska komplotter visas kanske av denna min artikel: http://www2.hemsida.net/kiremaj70/nyhet ... ategori=12
Jag ser ingen som helst skillnad på den idioti Du sprider och hysterin i USA på 1980-talet. Ingen som helst.
Kire skrev:Det gallsprängt hysteriska crescendot i Garvarns slutrader talar för sig självt.
Ja, det hoppas jag.
Kire skrev:Om han behandlar materialet om rituella övergrepp på samma osakliga sätt som han refererar mina åsikter, och mycket talar för det, är en noggrann genomgång av hans argumentering inte så oerhört angelägen.
Men det finns ju inget "material om rituella övergrepp". Det finns ju bara en massa spekulation, utan någon som helst förankring i faktiska omständigheter. Du rör Dig ju i en helt och hållet uppdiktad tillvaro.
Kire skrev:Det gör jag inte, jag delar inte din åsikt om vad som hände.
Och därigenom sanktionerar Du de grava rättsövergrepp som begåtts mot oskyldiga människor som anklagats för att ha begått påstådda satanistiska övergrepp.
Kire skrev:Nej, det är det inte. Det finns på detta fält, som på andra, anklagelser som är lögnaktiga eller tveksamma.
Kan Du nämna en sådan anklagelse? Ett fall där Du anser att man kommit med lögnaktiga eller tveksamma anklagelser? Kan Du nämna varför de är lögnaktiga eller tveksamma?
Kire skrev:Jag anser inte att någon ska dömas enbart för att någon säger sig minnas något
Men det är ju just det som har hänt i fallen med satanistiska rituella övergrepp. Samtliga processer har ju baserats helt och hållet på vittnesmål, i inget fall på fysisk bevisning.
Kire skrev:men jag anser att sådana minnen bör kunna ligga till grund för husrannsakningar, DNA-tester och andra polisära försök att finna belägg. Tyvärr sker det idag nästan aldrig
Det där är ju struntprat. Påstådda övergrepp utreds i princip alltid. Däremot inte ren rappakalja.
Kire skrev:Jag anser däremot att det finns en hård kärna bakom många av berättelserna – jag säger inte alla.
Och vilken är denna kärna i Nottinghamfallet? Vilka anklagelser anser Du vara substansiella i det fallet?
Kire skrev:Ett skräckscenario som inte verkar så troligt.
Inte? Det har redan varit ett faktum. Eller har Du helt missat omfattningen av den våg av processer som svepte över USA på 80-talet?
Kire skrev:Om din syn att det hela enbart är en sägen slår igenom (och det har den i stort sett gjort) kommer barn och vuxna överlevare som berättar om sådant RUTINMÄSSIGT avvisas istället för att bli hörda och få seriös utredning.
Men Du har ju helt missat poängen. Det finns inga som helst bevis för att satanistiska rituella övergrepp någonsin har förekommit. Vem som helst kan påstå vad som helst när som helst -- och gör det också. Men sådana aktiviteter som Du och andra tragiska människor påstår att dessa påstådda sekter håller på med skulle inte behöva avslöjas genom plötsligt uppkomna minnen -- det skulle räcka med ett enda litet misstag, en enda kvarglömd anteckning, ett varubud som kommer oplanerat, ett offer som lyckas fly i ett obevakat ögonblick. Men inga sådana mycket sannolika tillfälligheter har någonsin inträffat. Det Du målar upp som verklighet förutsätter inte bara en minutiös konspiration, den förutsätter helt omöjliga omständigheter.
Kire skrev:På det sättet, anser jag, är det åsikter av DIN typ som är skadliga – för barnen, för rättsäkerheten och för sanningen.
Nej Du, faran står Du för. Du är ett slag i ansiktet på varje oskyldigt dömd människa. Du är ett hån mot varje familj som slagits till spillror på grund av socialarbetares och terapeuters iver. Men Du är för ointelligent för att förstå det. Du lever i någon illusion av att stå på de svagas och utsattas sida, antagligen för att ge Din tillvaro någon slags mening. Men i engagemanget att hålla fullständigt absurda utsagor för sanna är det Du som berövar offer för verkliga övergrepp att bli trodda i en kakafoni av rena nonsensfall.
Kire skrev:Av anledningar som jag inte känner till väljer du att enbart ta del av den ena sidans litteratur i en polariserad debatt, och att grovt förvränga de åsikter jag (och andra) har.
Inte alls. Det finns inga som helst bevis för att satanistiska rituella övergrepp någonsin har existerat, trots otaliga, omfattande utredningar i flera länder. Inget antal rena spekulationer kan ändra på det. Sanningen i detta fall finns inte i någon slags medelväg mellan två åsikter. Frågan om huruvida en översexuell elefant deltagit i rituella övergrepp avgörs inte i en avvägning mellan synpunkter från de som påstår det och de som säger att det inte är sant. Det avgörs av om det finns några tecken på att en sådan elefant existerat där vid det tillfället.
Kire skrev:När detta sedan kombineras med epitet som ”rabiat vettvilling” är måttet rågat.
Inte alls. Det är i själva verket en modest benämning på Dig. Jag har inte hjärta att klä vad jag egentligen tycker i ord.
Kire skrev:Jag har flera gånger sagt att jag ska lämna den här debatten – nu gör jag det. Om det mot förmodan kommer upp något mer av intresse från dig i denna fråga kan jag kommentera det någon annanstans.
Du gör klokt i att inte saluföra denna idioti här eller någon annanstans.

Användarvisningsbild
trilobite
Inlägg: 8949
Blev medlem: tor 07 apr 2005, 13:59
Ort: Uppsala

Inlägg av trilobite » ons 02 aug 2006, 08:33

I ett program på TV (tror det var efterlyst) för ett par år sedan diskuterades "ritualnord/kidnappningar/övergrepp", och den polis som var ansvarig för utredningarna var med i programmet. Han berättade att de tog mycket allvarligt på anklagelserna och utredde allting så noga som det gick, men inte hittade ett enda spår eller bevis.

Användarvisningsbild
Tryggve
Forummoderator
Inlägg: 8903
Blev medlem: mån 18 apr 2005, 23:03
Ort: Mölndal

Inlägg av Tryggve » ons 02 aug 2006, 09:07

Var inte svenska polisen ute och letade efter massgravar med lik av barn som sades ha mördats i satanistiska riter? Det var några år sedan nu, men det var väl en stor utredning i Stockhomsområdet?
De tog uppgifterna på största allvar, men man hittade aldrig något.

Användarvisningsbild
Anders
Inlägg: 11010
Blev medlem: tor 02 dec 2004, 15:54
Ort: Stockholm

Inlägg av Anders » ons 02 aug 2006, 10:52

trilobite skrev:I ett program på TV (tror det var efterlyst) för ett par år sedan diskuterades "ritualnord/kidnappningar/övergrepp", och den polis som var ansvarig för utredningarna var med i programmet. Han berättade att de tog mycket allvarligt på anklagelserna och utredde allting så noga som det gick, men inte hittade ett enda spår eller bevis.
Det kanske var Uppdrag Granskning och Fallet Ulf du far efter?
Tryggve skrev:Var inte svenska polisen ute och letade efter massgravar med lik av barn som sades ha mördats i satanistiska riter? Det var några år sedan nu, men det var väl en stor utredning i Stockhomsområdet?
De tog uppgifterna på största allvar, men man hittade aldrig något.
Det var nog Södertäljeflickan.
Maskirovka är en rysk militärteknisk term för metoder, verktyg, utrustning, med mera, som skall vilseleda en fiende i händelse av en konfliktsituation

Användarvisningsbild
dystop
Inlägg: 362
Blev medlem: mån 05 sep 2005, 22:13
Ort: karlstad
Kontakt:

Inlägg av dystop » ons 02 aug 2006, 11:54

Var det hon som hävdade att satanister under en ritual skärt ut hennes barn och offrat det?
- So you are a scientist, correct?
- Yes, I have a PHD in Truthology from Christian-tech.

Användarvisningsbild
trilobite
Inlägg: 8949
Blev medlem: tor 07 apr 2005, 13:59
Ort: Uppsala

Inlägg av trilobite » ons 02 aug 2006, 12:14

Det var fallet Ulf.

Användarvisningsbild
Tryggve
Forummoderator
Inlägg: 8903
Blev medlem: mån 18 apr 2005, 23:03
Ort: Mölndal

Inlägg av Tryggve » ons 02 aug 2006, 12:30

Anders skrev:Det var nog Södertäljeflickan.
Det låter bekant, ja.

Användarvisningsbild
djembelelle
Inlägg: 4421
Blev medlem: tor 06 okt 2005, 19:30
Ort: Örebro

Inlägg av djembelelle » ons 02 aug 2006, 21:07

Kire skrev: Jag har dessutom haft en del kontakt med McMartinföräldrar.
Har du haft kontakt med dem som anklagades?

Kire
Inlägg: 247
Blev medlem: sön 29 jan 2006, 18:00
Kontakt:

Re: Satanistiska rituella övergrepp i fakta och fiktion

Inlägg av Kire » ons 18 nov 2009, 22:12

Den här debatten har nog varit ett kroniskt dåligt samvete för mig. D.v.s. att jag drog mig ur den utan att mer systematiskt försöka visa på svagheten i Garvarns källor. Den kommer ofta ganska högt upp i sökprogram, vilket också har lett till en känsla av pinsamhet.

Det som fick mig att dra ur var den närmast fysiska chocken inför Garvarns imponerande (jag syftar på intensiteten, inte argumenten!) utbrott och inte att jag inte ansåg mig kunna svara.

Ni behöver inte tro mig. Men ni kan ju kolla den nya tråden http://www.vof.se/forum/viewtopic.php?f=10&t=9724 där jag på flera ställen försöker visa svagheten hos de källor som Garvarn använder i sin rekonstruktion av vad som "egentligen" hände i exempelvis McMartin och Nottingham.
Om jag sedan har lyckats är jag inte rätt person att avgöra.

Användarvisningsbild
piotrr
Inlägg: 19628
Blev medlem: mån 13 mar 2006, 14:47
Ort: Stockholm
Kontakt:

Re: Satanistiska rituella övergrepp i fakta och fiktion

Inlägg av piotrr » ons 18 nov 2009, 22:13

Vi, och de som precis hittat hit via sökmotorerna, kan dessutom notera att du använder samma argument tre år senare, som om du inte tagit till dig någonting av kritiken.
/ Per Edman
Kiri-kin-tha's first law of Metaphysics: Nothing unreal exists
Folkpartiet Norrmalm. Vetenskap och Folkbildning. Uppsalainitiativet. Inlägget innehåller mina åsikter.

Kire
Inlägg: 247
Blev medlem: sön 29 jan 2006, 18:00
Kontakt:

Re: Satanistiska rituella övergrepp i fakta och fiktion

Inlägg av Kire » ons 18 nov 2009, 22:15

piotrr skrev:Vi, och de som precis hittat hit via sökmotorerna, kan dessutom notera att du använder samma argument tre år senare, som om du inte tagit till dig någonting av kritiken.
Det beror väl på att jag tycker att den är felaktig. :-)

Användarvisningsbild
Moridin
Avstängd
Inlägg: 16253
Blev medlem: tor 10 jan 2008, 11:32

Re: Satanistiska rituella övergrepp i fakta och fiktion

Inlägg av Moridin » ons 18 nov 2009, 22:17

Kire skrev:
piotrr skrev:Vi, och de som precis hittat hit via sökmotorerna, kan dessutom notera att du använder samma argument tre år senare, som om du inte tagit till dig någonting av kritiken.
Det beror väl på att jag tycker att den är felaktig. :-)
Det där är ett påstående, inte ett argument.
Either you believe evidence that can be tested, verified, and repeated will lead to a better understanding of reality, or you do not. - Michael Specter
|AIDSTruth | Evidens för makroevolution | Skeptical Science|

Skriv svar