Science fiction

[Thomas P]

Efter att ha läst True Names kan jag se att den har betydande likheter med Vinges betydligt tidigare Bookworn, Run! och även hans senare Rainbows´End.

[Tobbe J]

Huvudproblemet är förstås att det är på tok för mycket fantasy i listan.

Gaiman är visserligen klart läsvärd, inte tu tal om saken, men SF är det förstås inte. Allt med magi och livet-efter-döden scenarier måste rimligtvis räknas som fantasy. Hamilton går då också bort, iallafall det jag läst, även om det på ytan ser ut som SF. Rowling och Clarke är förstås inte heller SF.

Om man nu ska vara så nördig som ämnet kräver, så står (i alla fall som den används inom förlagsbranschen) inte den amerikanska förkortningen SF för "Science fiction", utan för "Science ficton & Fantasy", vilket förklarar varför Hugo Awards lista innehåller en del fantasy.

What are the Hugo Awards? The Hugo Awards, to give them their full title, are awards for excellence in the field of science fiction and fantasy.

Jag kan förresten också intyga att Robert Charles Wilsons Spin är en rätt trevlig bok. Jag har köpt men inte hunnit läsa uppföljaren Axis.

[Petter]

Jag har egentligen inte läst så mkt SF sedan tonåren, men läste The Algebraist av Iain M Banks häromåret. Gillade rymdoperan och alla förvecklingar, skön eskapism. Slog upp honom på WP och han har tydligen skrivit en lång serie om en rymdfararkultur (7 delar tror jag det stod). Har någon läst? Är det läsvärt?

[micke.d]

Gaiman är visserligen klart läsvärd, inte tu tal om saken, men SF är det förstås inte. Allt med magi och livet-efter-döden scenarier måste rimligtvis räknas som fantasy. Hamilton går då också bort, iallafall det jag läst, även om det på ytan ser ut som SF.

Du har en extremt snäv syn på SF.

Så kan det vara. Skiljer iallafall noga mellan science fiction och fantasy. Jag uppfattade att det är science fiction som efterfrågas i denna tråd, men det kan vara en missuppfattning från min sida.

Visst kan den ha med livet efter döden, om man som Hamilton gör i The Reality Dysfunction behandlar den som ett vetenskapligt faktum. Tom magi fungerar i Science Fiction på samma premisser. Heinleins AB Magi är ett exempel. Annars får du på samma premiss räkna alla böcker som har med färder fortare än ljuset, tidsresor etc som fantasy eftersom det är lika omöjligt.

Jag ifrågasätter inte din åsikt. Min är att så snart det handlar om övernaturliga fenomen så har man lämnat det jag vill kalla science fiction. Att anta att färder fortare än ljuset kan komma att finnas när vi lärt oss mer om fysik är i mitt tycke betydligt mindre "suspension of disbelief" än att t ex postulera magi eller världar där livet efter döden a la Hamilton är en realitet. Det blir i mitt tycke fantasy. Men visst kan man dra linjen mellan science fiction och fantasy på andra sätt, det är helt ok.

Vinge är förresten också intressant för sin "True Lies" som mycket tidigt förutsåg hur vissa aspekter av nätet skulle komma att utvecklas.

True Lies är en töntig film med Schwarzenegger. True Names heter novellen. Finns att ladda ned här.

[Thomas P]

Jag har egentligen inte läst så mkt SF sedan tonåren, men läste The Algebraist av Iain M Banks häromåret. Gillade rymdoperan och alla förvecklingar, skön eskapism. Slog upp honom på WP och han har tydligen skrivit en lång serie om en rymdfararkultur (7 delar tror jag det stod). Har någon läst? Är det läsvärt?

Böckerna om "The Culture" är klart läsvärda. Människor och superintelligenta maskiner i en dekadent civilisation som emellanåt får för sig att hjälpa mindre avancerade civilisationer med lite blandat resultat. För den som gillar med svart humor är även "Against a dark background att rekommendera. Gruppen av solipsistiska lönnmördare är minnesvärd. (Rätt smart egentligen, som solipsister slipper de allt dåligt samvete av att döda eftersom alla andra bara är inbillade och de är dessutom övertygade om sin egen odödlighet)

Min är att så snart det handlar om övernaturliga fenomen så har man lämnat det jag vill kalla science fiction.

Min syn är att "övernaturligt" är ett något vagt begrepp i litteratur där man regelbundet förutsätter omöjligheter. Stryker du även stiftelsetrilogin från listan av sf eftersom Mulans talanger är klart övernaturliga? Personligen ser jag dessutom ett liv efter döden som mindre omöjligt än t ex tidsresor. Vi har inga belägg för att det finns liv efter döden, men det ställer å andra sidan inte till med några paradoxer om det skulle finnas på samma sätt som tidsresor skulle göra.

[micke.d]

Min är att så snart det handlar om övernaturliga fenomen så har man lämnat det jag vill kalla science fiction.

Min syn är att "övernaturligt" är ett något vagt begrepp i litteratur där man regelbundet förutsätter omöjligheter.

Men visst är det väl ändå en rätt stor skillnad på premissen att anta att man framöver skulle kunna komma på någon ny abrovink i fysiken som tillåter FTL eller tidsresor, och den att anta att det finns demoner som Asimov gör i några av sina böcker?

Stryker du även stiftelsetrilogin från listan av sf eftersom Mulans talanger är klart övernaturliga?

Nej, eftersom det är klart i boken att Mulan har en mutation som förändrat hans hjärna på ett sätt som ger honom denna talang. Vari denna förändring består får vi förstås inte veta, men det handlar iallafall inte om något som jag skulle kalla övernaturligt. Det visar sig ju också senare att även icke-muterade människor kan öva upp en liknande, om än svagare, förmåga.

Personligen ser jag dessutom ett liv efter döden som mindre omöjligt än t ex tidsresor. Vi har inga belägg för att det finns liv efter döden, men det ställer å andra sidan inte till med några paradoxer om det skulle finnas på samma sätt som tidsresor skulle göra.

Vi vet alldeles för lite om både eventuell fortsatt existens efter döden och om eventuella tidsresor för att kunna säga något säkert om vad som skulle ge upphov till mest paradoxer. Personligen tycker jag nog att bara frasen "liv efter döden" är hyggligt paradoxal.

Frågeställningen är ändå intressant. Läste nyss "The terminal experiment" av Robert J. Sawyer (Nebula vinnare). En ingrediens i den storyn är att huvudpersonens medicinteknikföretag utvecklar en oerhört känslig EEG-liknande apparat med vilken de råkar upptäcka att då hjärnan dör så blir det ändå kvar en sorts elektrisk "rest" som sedan lämnar densamma via tinningen och försvinner i en viss riktning. Så detta har ju helt klart med "livet efter döden" att göra. Ändå betraktar jag boken som science fiction. Troligen för att fenomenet upptäcks med så uppenbart teknik- och vetenskapsorienterade metoder, och att det ändå är möjligt att tänka sig att ett sådant elektrisk fenomen kan finnas.

Det är nog så att vi är olika kalibrerade vad gäller vad och hur mycket vi tål innan rimlighetsmätaren bottnar. I livet och även i litteraturen. För mig blir det fantasy när jag måste slå av rimlighetsmätaren för att kunna fortsätta läsa.

[micke.d]

Observera att "True names" utkom 1981. Före Internet och långt före begreppet Cyberspace uppfanns.

[Thomas P]

Nej, eftersom det är klart i boken att Mulan har en mutation som förändrat hans hjärna på ett sätt som ger honom denna talang. Vari denna förändring består får vi förstås inte veta, men det handlar iallafall inte om något som jag skulle kalla övernaturligt.

M a o säger du precis som jag att om något "övernaturligt" får en vetenskaplig förklaring i en bok så är det fortfarande SF. Varför du då inte räknar dit The Reality Dysfunction är en gåta.

Observera att "True names" utkom 1981. Före Internet och långt före begreppet Cyberspace uppfanns.

http://en.wikipedia.org/wiki/History_of_the_Internet
Ordet "cyberspace" användes först 1982 av William Gibson så "långt före" är väl att ta i.

[micke.d]

Nej, eftersom det är klart i boken att Mulan har en mutation som förändrat hans hjärna på ett sätt som ger honom denna talang. Vari denna förändring består får vi förstås inte veta, men det handlar iallafall inte om något som jag skulle kalla övernaturligt.

M a o säger du precis som jag att om något "övernaturligt" får en vetenskaplig förklaring i en bok så är det fortfarande SF. Varför du då inte räknar dit The Reality Dysfunction är en gåta.

Min rimlighetsmätare bottnade. Sorry. What can I say?

Observera att "True names" utkom 1981. Före Internet och långt före begreppet Cyberspace uppfanns.

http://en.wikipedia.org/wiki/History_of_the_Internet
Ordet "cyberspace" användes först 1982 av William Gibson så "långt före" är väl att ta i.

Ifrågasätter du att 1981 var före Internet?
De protokoll som är grunden för dagens Internet (TCP/IP) användes för första gången i ett WAN i ARPANET, 1 januari 1983. Man brukar säga att Internet föddes när NSFNET togs i bruk 1986.

Jag var otydlig angående cyberspace. William Gibson uppfann som du helt riktigt påpekar ordet cyberspace, men han använde det inte i den betydelsen som är vanlig idag. Det moderna begreppet cyberspace introducerades av John Perry Barlow 1990. Se http://en.wikipedia.org/wiki/Cyberspace.

[Linda Kall]

Fortfarande ingen konsensus...

[Petter]

Fortfarande ingen konsensus...

Menar du att det borde finnas konsensus kring tycke och smak? Är det lätt att få tio jazz-entusiaster att enas om vilken jazzplatta man ska lyssna på, till exempel?

[Linda Kall]

Är det lätt att få tio jazz-entusiaster att enas om vilken jazzplatta man ska lyssna på, till exempel?

Ja.

[dunkelbrink]

Är det lätt att få tio jazz-entusiaster att enas om vilken jazzplatta man ska lyssna på, till exempel?

Ja.

Jo tjena. Men om det nu var så är det en styrka eller en svaghet i jazzen?

[micke.d]

Kan vi inte gadda ihop oss och enas om något, bara så att Linda ska få nåt att läsa?

H*n lär ju ändå inte tycka om den vi enas om, så varför lägga ned nån energi?

Eller är vi en hjord av katter?

[Anders G]

Något verk bestående av 7-8 ord, på max två rader...