Flabbergasted skrev:Så om jag förstår dig rätt: Du håller intellektuellt med mig om att det är inte är rimligt att tro att Gud faktiskt existerar (eftersom du håller med mig om de punkter jag anförde ovan),
Rent intellektuellt så tror jag inte att universum, tid och rum har kommit till utan en orsak. Jag ser det som rimligt att orsaken till universum kan vara Gud.
Flabbergasted skrev:1) Blir inte det en form av självhyckleri? Att tro på något som du själv inser inte är rimligt?
Se svar ovan.
Flabbergasted skrev:2) Vad hindrar dig från att hitta en annan kontext förutom den religiösa som ger dig möjlighet att vara en bra människa, att finna något meningsfullt, en få en gemenskap och intressanta möten och verktyg för att arbeta med dig själv?
Egentligen ingenting. Jag inspireras gärna av dig, andra i denna strävan. Även inslag från andra religioner. Livet är trots allt en resa och jag har inte nått en slutdestination.
Flabbergasted skrev:Anser du att endast religion kan ge dessa positiva egenskaper?
De sociala, intellektuella och känslomässiga fördelarna kan jag uppnå på många olika sätt. Som jag nämnt tidigare så ser jag ingen uppdelning mellan "andligt" och "oandligt".
Flabbergasted skrev:För att ta ett exempel: mitt största fritidsintresse är lajv/levande rollspel
Vad roligt. Jag har själv väldigt lite erfarenhet av LARP, men gillar rollspel. Och då menar jag inte Diablo 3...
Flabbergasted skrev:Som lajvare upplever jag en stor gemenskap, jag får intressanta möten, jag lär mig mycket om historia och kultur, jag lär mig verktyg för att arbeta för mig själv (att spela olika roller lär mig mycket om hur vårt psyke fungerar), jag får möjlighet till reflektion över mig själv och min omgivning och jag (upplever att jag) blir en bättre människa.
Allt detta kan jag känna igen mig i. Relationen till Gud kan jag dock inte ersätta med relationen till människor. Ungefär som relationen till min fru eller barn eller husdjur fyller andra funktioner.
Jag vet inte om detta är begripligt?