Hur gör du om du blir bjuden på dop?

[Etnavs]

Jag startar här en omröstning där man kan rösta om hur man agerar om man blir bjuden på dop.

Hoppas det funkar, jag har inte startat en omröstning här på forumet förut.

Skriv gärna och motivera ditt svar.

[Etnavs]

Jag går inte på dop, jag tackar nej.

Man kan väl säga att det är fyra skäl till det;

Jag är ingen anhängare av kristendomen. Jag varken tror på de övernaturliga inslagen eller håller med om det som läran står för.

Jag har egna negativa erfarenheter av kristendom, jag har tvingats med på ritualer och kyrkobesök, då bl.a. kring saker som hade med dop att göra.

Ett spädbarn ska få växa upp och i mera mogen ålder själv få bestämma om det vill ansluta sig till någon religion eller inte.

Om jag nu skulle gå på dop så skulle det vara svårt att dölja att jag så uppenbart inte gillar situationen att det skulle vara negativt för de andra som deltar. Om det nu ändå hålls ett dop, även om jag nu inte gillar det, så är det inte rätt tid och plats att då och där komma dit och vara uppenbart negativt inställd. Jag varken kan eller vill fejka till en inställning som vore acceptabel i sammanhanget.

[Anders G]

Har för det mesta lyckats tacka nej utan att de nyblivna lyckliga småbarnsföräldrarna tagit illa upp. Ibland får man spela med och vara artig.

Som Besserwisser muttrar jag surt när folk säger "fel": 'Han är döpt till Nisse' etc. Man döps till Jesus Kristus, man döps in i kyrkan/församlingen, och i samband med detta frågar prästen "vilket namn vill ni ge ert barn" så att svartrocken kan tilltala knytet med rätt namn.

[Zlayer]

Religiösa ritualer står inte högt på min lista, men att närvara vid kyrkligt bröllop, begravning eller dop kan jag kosta på mig.
Jag rättfärdigar det med att jag gör det för mina nära och käras skull, inte för någon fantasifarbror.
Att sjunga psalmer och att be skippar jag eftersom jag inte är troende.

Det är också ett bra tillfälle för reflektion över hur knasigt det är med religion, enligt min personliga uppfattning.

[kipphebel3]

Religiösa ritualer står inte högt på min lista, men att närvara vid kyrkligt bröllop, begravning eller dop kan jag kosta på mig.

Ditto. Det är en trevlig tradition, som jul och kräftskiva ungefär. Brukar även vara med och klä midsommarstången..

[micke.d]

Dop går jag på, men jag skulle inte acceptera att bli gudförälder. Gissningsvis skulle jag inte heller platsa eftersom jag inte är medlem.

[Vidugavia]

Var på mitt första barndop sedan mitt eget i vintras. Då föräldrarna inte är helt överens om religionsfrågan så tror jag att ungen kommer att ha en hög grad av frihet framför sig gällande det. God tårta var det också.

Ingen bön blev det för mig men jag sjöng en psalm som jag uppskattar.

Visserligen deltar jag i upprätthållandet av en ceremoni men för de av de närvarande som känner mig bedrog jag nog till att visa dess tomhet.

[devadatta]

Jag skulle gå eftersom jag gillar att få gratis mat (om det bjuds vill säga). Jag ser det som vilken kulturell barnvälkomstrit som helst. Här är den övertagen av kristendom som fyllt den med en massa högtravande metafysiskt innehåll. Det kan man lugnt ignorera, även om föräldrarna och andra tycker att det är den sanna anledningen. Det är bara en kulturell fernissa på en global rit.

[Victor_Von_Doom]

Dopet i sig betyder absolut ingenting. Ungjäveln förstår ingenting och hjärntvättas inte till kristendom i denna situation. Att det är lite ceremoniellt slöseri med tid kan jag lätt acceptera.

[Vidugavia]

Dopet i sig betyder absolut ingenting. Ungjäveln förstår ingenting och hjärntvättas inte till kristendom i denna situation. Att det är lite ceremoniellt slöseri med tid kan jag lätt acceptera.

Lite min tanke också. På något sätt kändes det mycket värre när vi kyrkobegravde farmor, som bara några veckor innan sin död tydligt uttalade att en bra präst definieras av att han håller käft...

[kipphebel3]

På något sätt kändes det mycket värre när vi kyrkobegravde farmor, som bara några veckor innan sin död tydligt uttalade att en bra präst definieras av att han håller käft...

Precis. Men hade hon inte tydligt meddelat i sin sista vilja att hon inte ville ha kyrklig begravning?

[millgard]

Väx upp. Dop går man inte på av religiösa skäl utan för att glädjas med föräldrarna. Vad man själv väljer att göra är en annan sak.

[Vidugavia]

På något sätt kändes det mycket värre när vi kyrkobegravde farmor, som bara några veckor innan sin död tydligt uttalade att en bra präst definieras av att han håller käft...

Precis. Men hade hon inte tydligt meddelat i sin sista vilja att hon inte ville ha kyrklig begravning?

Tror inte hon såg någon stor poäng med det. Hon verkar haft inställningen att vi fick ta hand om saker bäst vi önskade och det fanns i släkten önskemål om en kyrklig begravning.

[kipphebel3]

Tror inte hon såg någon stor poäng med det. Hon verkar haft inställningen att vi fick ta hand om saker bäst vi önskade och det fanns i släkten önskemål om en kyrklig begravning.

OK. Då var hon säkert nöjd ändå. Jag tolkade det du skrev som hon inte velat ha en kyrklig begravning.

[harald]

Att ställa till med kalas för våra nya släktingar och familjemedlemmar ser jag som en mycket trevlig tradition.
Det är också ett ypperligt tillfälle att dryfta om varför man gör det. Att de religiösa inslagen kan ses som kontroversiella har nog de flesta viss förståelse för.

Men om det handlar om vuxendop så hade jag nog aldrig gått dit. Sådant är inte värt att fira.