Någon som haft en nära döden upplevelse?

[nyth]

Jag är lite rädd att det ska vara obehagligt att dö, så då undrar jag, någon här som "dött" och kommit tillbaka? Vad hände? Vad såg ni? Var det läskigt?

[nyth]

Ingen?

[Procentaren]

Ingen?

Nää, det är helt dött här.

Kunde inte låta bli

[Jonas_R]

Blivit nedsövd inför operationer flera gånger. Det var lite nervöst, men jag var inte rädd. Man bara slocknar.

[nyth]

Blivit nedsövd inför operationer flera gånger. Det var lite nervöst, men jag var inte rädd. Man bara slocknar.

Vad var det för operation?

[Thermal]

Ingen?

En gång när jag badade på franska atlantkusten blev jag neddragen av en enorm våg. I börjankämpade jag emot för att komma upp och den upplevelsen var skräckartad. När krafterna var slut och jag inte orkade längre började jag se underbara färger och det var en mycket behaglig upplevelse som jag aldrig glömmer.

Eftersom vågrörelser är cirkulära kom jag ganska snart upp till ytan igen och efter några andetag kände jag mig omskakad men fysiskt normal. Så nära döden var jag nog inte heller. Men min skräck för denna typ av död, som förmodligen är ganska normal, har sedan dess mildrats betydligt.

[Dûrion Annûndil]

Jag är lite rädd att det ska vara obehagligt att dö, så då undrar jag, någon här som "dött" och kommit tillbaka? Vad hände? Vad såg ni? Var det läskigt?

Det beror väl helt och hållet på HUR man dör? Det är väl skillnad om man dör utdraget under stor plåga eller skräck, eller under drogpåverkat rus, eller ögonblickligen helt oförberett innan man hinner reagera?

Eller var det en mer andlig fråga av typen "precis efter att man uppgett andan och inte lever längre"?

[nyth]

Jag är lite rädd att det ska vara obehagligt att dö, så då undrar jag, någon här som "dött" och kommit tillbaka? Vad hände? Vad såg ni? Var det läskigt?

Det beror väl helt och hållet på HUR man dör? Det är väl skillnad om man dör utdraget under stor plåga eller skräck, eller under drogpåverkat rus, eller ögonblickligen helt oförberett innan man hinner reagera?

Eller var det en mer andlig fråga av typen "precis efter att man uppgett andan och inte lever längre"?

Frågan gäller allt som har med att ha "dött" och återvänt till livet att göra.

[Dûrion Annûndil]

Frågan gäller allt som har med att ha "dött" och återvänt till livet att göra.

Men då återstår min fråga. Ditt eventuella obehag är väl beroende på HUR du dör? Det är väl det du är rädd för?

[Anders G]

Jag vill dö som min farfar, fridfullt i sömnen. Inte skrikande av skräck, som passagerarna i hans bil.

[nyth]

Frågan gäller allt som har med att ha "dött" och återvänt till livet att göra.

Men då återstår min fråga. Ditt eventuella obehag är väl beroende på HUR du dör? Det är väl det du är rädd för?

Även det, ja.

[Dûrion Annûndil]

Frågan gäller allt som har med att ha "dött" och återvänt till livet att göra.

Men då återstår min fråga. Ditt eventuella obehag är väl beroende på HUR du dör? Det är väl det du är rädd för?

Även det, ja.

Och i övrigt?

[nyth]

[/quote]Och i övrigt?[/quote]

Hur det är att temporärt vara död.

[BUffe]

Det verkar som att du är ute och far efter något slags magisk tidpunkt då en människa går från att vara levande till att vara död, en gyllene sekund när någon övervärldslig livsgnista slocknar, och dessutom att i vissa fall denna gnista kan tändas igen. Så fungerar vi inte.

Döden sker i stadier. Kroppen består av ett antal olika organ och system, som upphör att fungera inte vid en magisk sekund utan gradvis över ett antal minuter. Vissa celler kan överleva flera timmar utan tillförsel av syre och näring.

Några organ, inklusive hjärtat men inte diafragman, kan fungera utan hjärnan. Efter att samtliga hjärnfunktioner har upphört kan alltså hjärtat fortsätta slå, men andningen avstannar. Vilket leder till syrebrist, så hjärtat kan inte fortsätta på egen hand någon längre tid.

Hjärnan å sin sida ansvarar bland annat för medvetandet. När hjärnan slutar fungera, vilket sker ganska snabbt om hjärtat slutar slå eftersom hjärncellerna behöver konstant syretillförsel, upphör medvetandet.

Människor kan, om vi har tur, överleva både hjärtstillestånd och andningsuppehåll som kan vara flera minuter. Vi kan även återfå medvetandet efter att det varit utslaget mycket långa perioder (månader och år i extrema fall). Inget av detta är "att dö."

Sk nära döden-upplevelser har återberättats av människor som genomgått livshotande situationer, där förlust av medvetandet varit en del i händelseförloppet. Dessa människor har inte dött. Ingen människa har någonsin dött och återkommit till livet. "Temporärt död" finns det ingenting som heter. Det människor upplever i en sk nära döden-upplevelse är förlust och återfående av medvetandet.

Upplevelsen av att återfå fullt medvetande efter en period när det varit reducerat är en som vi alla har varje morgon. Hur mycket minns man av de timmar man sovit? Omedelbart efter uppvaknandet kan man ha lite minnen kvar av de senaste drömmarna, men dessa försvinner snart och kvar är ett åttatimmars glapp i vårt medvetande. Detta upplever vi som fullt normalt.

De som har förlorat medvetandet av andra orsaker än sömn kan ofta vittna om bisarra sinnesintryck (från samtliga sinnen) och andra underligheter under de sista sekunderna, vilket i sin tur beror på att hjärnans funktioner är fördelade på olika centra, som inte heller de slutar fungera alla på en gång utan gradvis.

Så.

Svaret på frågan om hur det är att dö är att efter att döden har inträffat upphör både sinnesintryck, medvetande och möjlighet att kommunicera.
Svaret på frågan om hur det är att nästan dö är att det verkar vara väldigt likt att svimma, vilket i sin tur är lite som att somna, men mer kaotiskt.
Svaret på frågan om hur det är att temporärt vara död är att det kan man inte vara.

[nyth]

Tack för utförligt svar! Då undrar jag helt sonika, är det någon här som vet hur det är att ha hjärtstillestånd och eller andningsuppehåll? Är det obehagligt? Ingen som fick en glimt av vad som väntar? Ingen vars liv passerade i revy? Inget ljus i tunneln?