Blenda,
Din historia påminner om många bekantas, inklusive min frus, bortsett från att min frus berättelse har fått en något annorlunda avslutning.
Givetvis är ingen annan skyldig till andras misstag. På sin höjd är vi ansvariga för att acceptera dem och låta dem fortgå och därigenom låta dem.. fungera. Ta aggression som ett exempel - hur vanligt, hur lätt är det inte att hitta förklaringar och ursäkter för varför aggressionen fortgår, att internalisera och anta att det beror på en själv, antingen tro att det är ens eget fel, eller att man inte gjort tillräckligt för att hjälpa till.
Det är inte lätt att medvetandegöra sig om dessa mekanismer och oftast tror jag att du har rätt i att man lever i en illusion av kontroll, en illusion av medvetenhet. Det var dock inte den illusion jag avsåg när jag skrev om medvetandegörande. Jag menar att man har allt att vinna på att bli medveten om de faktiska orsaker som ligger bakom de egna valen. Bara en så enkel sak som att inse att det kanske inte är de orsaker man tror att det är, kan hjälpa. Vi kan förmodligen väldigt sällan veta precis varför vi blev förälskade eller attraherade till att börja med. Här kommer jag in lite på ett annat problem, men jag tror att det finns gott om falska "Aha!"-känslor, och jag är osäker på om de hjälper. Hela tiden runt omkring oss går människor omkring och begår samma misstag gång på gång, genom att agera på samma sätt gång på gång, som om det förr eller senare skulle ge ett annat resultat. Små wake-up-calls som kan förändra beteenden, är kanske inte så dåligt, även om det vore "falskt".
Jag tror som du att många beslut är efterhandskonstruktioner, med attraktion som det perfekta exemplet. För inte alltför länge sedan kände jag en attraktion till en person, på avstånd, och började fundera över varför jag kände denna konstruktion, funderade på vad jag skulle säga om jag hade fått frågan om varför jag känner denna konstruktion. Det är förmodligen en kunskapstörst och en vilja att kontrollera sin egen vilja, men hur hopplöst är det inte. "Du har så vackra ögon"? "Du är så smart"? Trots alla klichéer tror jag att man inte skådar varandra djupt i ögonen förrän man redan känt attraktion, och inte sjutton har man på ett par tre dagar genomgått tillräckligt för att avgöra med någon trovärdighet att klokskapen är permanent.
Men även om dessa dessa efterkonstruktioner som du talar om (och som jag i stor utsträckning håller med om) inte är egentliga val när de väl har skett, så är jag övertygad om att de går att förebygga med medvetandegörande. Om man görs medveten om att ett visst beteende har gett dåliga resultat så går det att vara förberedd och att undvika sådant beteende, sådan attraktion, i framtiden. Aggression är igen ett perfekt exempelt. Även om man känner attraktion nästa gång man möter en lämpligt aggressiv grabb går det att undvika att skapa någon relation över huvud taget. Lära sig av historien och tänka efter före.
Nej, det är inte neurotiskt att söka ett jämställt förhållande. Det enda ställe där neuros kan komma in är motsatsen mellan idealet och verkligheten, och möjligtvis hur vi fortsätter göra samma misstag, med samma resultat, gång efter gång.